Anonym (om kvinnan får välja) skrev 2019-12-17 02:19:55 följande:
De jag legat med har utgett sig för att vara såna från början. Ganska omöjligt att kontrollera sådant innan. Man kan ju lätt ljuga om antal.
Omvänt så är det så att kvinnor genom sitt handlande den första tiden utger sig för att vara någon annan ur det sexuella perspektivet. När de väl har mannen på kroken så ändras deras hållning till sex och en obalans i relationen uppstår. Då spelar det ingen som helst roll hur trevlig, ansvarstagande, arbetsam, rättvisesträvande etc. mannen är. Kvinnan vill ha mindre sex ändå.
Det är min personliga erfarenhet. Den borde väga lika tungt som kvinnors erfarenheter som redovisas här. Fast jag kan inte lösgöra mig från misstanken att det nu kommer att komma kommentarer typ "Du tycker att du är en så jävla bra partner men har du frågat kvinnan vad hon tycker? Hon kanske inte alls har samma upplevelse". Då kan jag svara: Ja, det har jag. Jag har släpat dem till terapeuter och försökt reda ut frågan. Jag har t.o.m. fått svaret att jag är för bra. Jag tar ifrån dem deras roll i relationen, de har inte längre nån plats när jag gör allt.
Och då kan man fråga sig: Är det kanske så att det är exakt det kvinnor gör med männen i sina relationer? De ska vara duktiga och sköta allt och det är viktigt att det sköts precis så som de anser att det ska skötas. Det finns inget utrymme för en alternativ tolkning av hur ett hem ska skötas. Om mannen då vill göra det på sitt sätt så gör han fel - och det får han höra! - och kvinnan tolkar det som att han är ovillig att delta i jobbet med hemmet. Tacka fan för att han tröttnar på att vara en del i hemarbetet då och flyr till sina kompisar, datorn etc.!
Kanske är kvinnan t.o.m. nöjd med att kunna konstatera att mannen inte duger nånting till. Kanske inte alls medvetet utan de upprepar bara ett mönster som de sett under sin egen uppväxt. Och det kända inger trygghet. Om man kan känna att man är lika bra som ens mamma var som fick rådda hela hemmet medan pappan bara satt i nätbrynja med en öl framför Sportextra, då vet man att man har lyckats.
Nu vet jag att det finns gott om rötägg bland män. Jag har sett många i min direkta närhet och jag tar dem inte i försvar. Tvärtom förvånas jag över att det fortfarande växer upp så många mansbebisar här i landet, detta land som ska vara det mest jämställda i världen. Men det jag vill peka på är att det inte alls behöver hjälpa att man försöker vara en bra man i sin relation, man kan hamna i problem när det gäller sexlivet ändå.
Under alla år som jag har haft anledning att fundera på detta så har jag landat i några slutsatser:
* Det är naturligtvis högst individuellt. Men att i livets lotteri lyckas para ihop sig med en person som det visar sig att man synkar med i alla delar i en relation är just som att vinna på ett lotteri! Man har inte särskilt stor chans.
* Generellt har kvinnor ett mer komplicerat förhållande till sitt sexliv. Det är betingat av sådant att kvinnor har ett mycket mer komplext hormonsystem som styr deras känsloliv än män har. De är den part i en relation som tar den största risken när de väljer att ha sex. Det kan resultera i barn och det är ett livslångt åtagande. Det faktum att män rent generellt är fysiskt starkare än kvinnor gör att kvinnor tar en risk i att inlåta sig med en man. Det tror jag att alla kvinnor mer eller mindre medvetet har med i kalkylen. En rad sådana faktorer gör att kvinnor har svårare att släppa fram eller släppa lös sin sexualitet. Här finns också en inbyggd konflikt när det kommer till attraktion. Hormonerna kan tala om för kvinnan att hon ska välja en hunk. Tyvärr visar väl statistiken att en hunk generellt är mer intresserad av att tillbringa tid på gymmet och att tagga sig än att byta blöjor. Men väljer hon å andra sidan en jämställd man som är ansvarstagande och närvarande i hemmet så kanske hon inte tänder sexuellt på honom.
* Går vi tillbaka till det ursprungliga syftet med sex så är det ju reproduktion. Eftersom en kvinna producerar ett ägg i månaden och bara är fertil några dagar så har naturen ordnat det så att mannen ständigt är fertil och ska vara redo att svar på kvinnans signaler om att nu är det dags! Prestera! En man har alltså ett överskott av sexuell energi och förmåga. Det är bara naturens lagar. Här finns från början en inbyggd obalans och det är den vi alla tar med oss in i en relation. (Om vi talar generellt och genomsnittligt. Naturligtvis finns det män med låg sexdrift och kvinnor med hög.)
* Det är svårt att bryta mönster. Vi upprepar sånt vi själva har upplevt under vår uppväxt och det gör vi utan att vi förstår det själva. På så sätt kan en kvinna som trots allt vill uppfostra sina söner till ansvarstagande individer ändå förstöra dem genom att undermedvetet curla dem på ett sätt de aldrig skulle göra med sina döttrar, för det var så hennes mamma gjorde, och även om hon sett och identifierat många fel som hennes mamma gjorde så klarar hon ändå inte att frigöra sig från mammans mönster. Lägg ovanpå det den konservativa könsrollssyn som barnen duschas i via allt de ser på TV. En förälder som vill bryta normer har ett jättejobb!
Jag vet inte hur det kom sig att min mamma lyckades bryta det. Kanske för att hon verkade i en tid då det drog en kvinnokampsvind över Sverige och världen (70-talet) och massmediers inflytande inte var så stort samt att vi söner inte gick på dagis, så hon hade rätt bra koll på vilka influenser vi fick. Ändå gjorde vår pappa inget hushållsarbete och därifrån fick vi ingen bra förebild. Visst, han jobbade i trädgården och snickrade osv. men han satt betydligt mer i soffan än mamma gjorde, eller vi söner gjorde, för den delen, för mamma höll oss sysselsatta med diverse hushållssysslor.
Men har detta hjälpt mig om vi talar om att lyckas i sänghalmen? Inte mycket. Trots att jag har skött mig enligt regelboken vad det gäller att ta ansvar i det gemensamma hemmet och uppfostran och övrigt engagemang i barnen och är lyhörd i sängen och fokuserar på kvinnans njutning så har det bara fungerat fläckvis. Jag har verkligen försökt att fråga vad jag gör fel men inte fått några andra svar än att jag inte alls gör några fel, bara det att det inte passar nu. Jag gick alltid upp på nätterna när barnen vaknade. När barnen fortfarande åt från brösten om nätterna så bytte jag blöjan efteråt. Min fru kunde inte skylla på att vara utmattad för att jag inte tog mitt ansvar och hjälpte till så mycket det bara gick för att avlasta henne under de jobbigaste åren. Vi delade på föräldraledigheten, jag lämnade och hämtade oftare på dagis än hon gjorde. Jag gjorde läxor med dem, städade, lagade mat osv. Jag gjorde allt detta som kvinnor här säger att de saknar hos sina män och det är därför de inte har nån sexlust. Men min fru hade inte mer sexlust för det.
Jag tror att väldigt mycket sitter i generna, resten är korkade saker vi har med oss i bagaget och det är fruktansvärt svårt att bryta dessa mönster. Kvinnor har generellt lägre sexdrift än män och är mer styrda av vilken fas de är i i livet och det rår de inte för. Hormoner regerar.
Män kan vara sexmonster hela livet som bara måste få tömma sig med viss regelbundenhet och det rår de inte för. Hormoner regerar.
Man kan putsa på ytan med innerst inne är vi de individer vi är och vi kan inte göra nåt radikalt åt det. Det är bara svåra trauman som kan göra om en vuxen människa i grunden, inte insikter och förnuft. Den enda chansen vi har att forma en människa är via barnuppfostran, och gör vi fel då får den människan lida av det hela livet.
Så min slutsats är att vi måste hitta rätt partner. Och det är inte lätt. Vissa har tur, vi andra har det inte. Men sluta att skylla på varandra och säga att den andre har fel eller gör fel. Det är fruktlöst. Vi har bara inte hittat rätt. Också två idioter kan trivas ihop.
