Om någon ringer en under fyllan - Skall man känna sig speciell då?

Fungerar alla människor exakt likadant menar du? Eller menar du att du kan styra dina känslor? Jag kanske inte är kär i klienten, nej. Jag vill bara veta om jag har min rätt att känna mig speciell när denne ringde mig. Sedan vart jag lite fundersam om det råkade bara vara fyllekåt/slumpen/skitsnack när andra i tråden började säga att det kunde vara så.Jag tror inte klienten misstolkar min yrkesroll. Jag skulle nog inte tänka mig vända mig till en myndighet eller kollegor och tala om detta. I alla fall inte ta upp ämnet som ett problem i alla fall.

För mina stackars klienters skull?! Lägg av. Det är ju bara denna man som jag har i mina tankar. Jag är inte kär i honom. I övrigt klarar jag mig utmärkt. Och han är inte klient längre. Och inte så att jag ringer honom eller så heller. Även om jag nu skulle kontakta honom vad skulle det bli så fel med det? Jag ville bara veta om jag har min rätt att känna mig speciell. Jag visste att jag inte borde nämnt så detaljerat innan.
Varför är det så himla fel om jag skulle kontakta honom då? Han kanske dessutom blir väldigt glad om han nu finner mig speciell. Värre att låta stackaren gå runt och skämmas, om han nu kanske gör det.

Nu har det gått en hel vecka sedan det hela telefonsamtalet ägde rum. Jag blir tokig. Varför skriver eller ringer han inte nu?

Jag vågar inte heller höra av mig till han. Särskilt nu när ni har skrämt upp mig. Vad skall jag säga om det kommer fram att det var jag som hörde av mig till han?

Jag vill verkligen att han ringer nu!...

Jag har nog min rätt att känna mig speciell. Man måste nog ha varit där för att förstå att han ringde för att han saknar mig/oss. Han ringde för att han antagligen tycker om mig. Vet inte på vilket sätt, men förmodligen tycker han väldigt mycket om mig. Telefonuppringningen under hans fylla måste absolut betyda någonting!

Om jag nu hör av mig till honom..Vad kan mitt försvar bli inför kollegor och chef?

Stackaren...

Ja, han sa faktiskt själv att han är en liten sentimental typ och kommer sakna oss och så ringde han och berättade han att han faktiskt saknar mig/oss. Så fint..!

Han kanske skäms snarare än att han ''funnit sig till rätta''?

 

Vad är det som är det stora problemet att jag kanske gillar honom och hoppas att han skall höra av sig?

Skulle jag traumatisera honom på något vis menar ni? Ser inga fel med att faktiskt fika med personen om han hör av sig och frågar efter det. Finns ju f.d klienter som har fikat med sina f.d personal/vårdare. Varför skulle jag inte få göra det? Ni gör en sådan stor grej av det hela. Jag/vi har rätten att fika/träffas! Vad är det som är så fel med att jag tycker om honom och eventuellt träffar honom?

Jag vill inte tala om vad det är för boende!!

Svara istället på frågan vad som är så fel att jag som personal kontaktar honom?!

Efter vad jag fått för respons kommer jag inte tala om detta till någon. Det verkar som om ni inte heller har svar på frågan. Ni kritiserar bara. Men svarar inte på frågan.

JAG ÄR RÄDD ATT BERÄTTA I DETALJER FÖR I RÄDSLAN AV ATT OUTA MIG. Det borde räckt med att endast säga om att det inte handlar om  psykiskt ohälsa, missbruk eller funktionsnedsättning.

Han bodde i ett skyddade boende för att komma bort ifrån sin familj. Stackaren är alldeles ensam. Ingen biologisk familj.

 

Det är en jätte go kille. Så om han och jag skulle träffas. Vad skulle vara så stor problem egentligen? Han kanske dessutom skulle må väldigt bra av att träffas. Vad gör jag för fel anser ni?!

Sluta puckla på mig!

Mycket uppenbarligen för det är ju inte så att han skulle bli traumatiserad av att träffas. Om han tycker om mig och jag honom, vad är problemet med att han och jag skulle eventuellt ses en kväll och dricka vin eller något.