Forum Sorg - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Psykisk sjuk förälder

    Tis 26 nov 2019 14:40 Läst 0 gånger Totalt 3 svar
    Tis 26 nov 2019 14:40

    Har en psykiskt sjuk förälder. Har tagit hand om massa praktiskt och ekonomi senaste månaderna. Fick precis höra att det är risk att hen blir deprimerad och frågan hur ofta jag hälsar på. Jag vet att depressionen inte beror på mig och det var inte längesedan jag hälsade på. Men jag mår jättedåligt efter såna samtal. Får först hög puls och sedan blir jag helt handlingsförlamad och bara glor typ. Det känns som det blir en orkan av känslor inombords. Som att jag måste ut och spurta får att kunna bli harmonisk igen. 

    Jag brukar ringa min man för att lugna ner mig. Jag har ingen annan jag kan prata om det här med. Jag vill kunna hantera känslorna själv. Hur gör jag? 

  • Tis 26 nov 2019 15:08 #1

    Det kan finnas samtalsstöd som kommunen erbjuder, försök där, eller prata med din vc eller öppenpsyk om att få träffa en kurator.

  • Tis 26 nov 2019 15:09 #2

    När du är så där uppjagad bör du göra två saker: ta några djupa andetag där du inte tänker på situationen utan antingen på ingenting eller något annat, fokusera på en inre bild t ex. Det andra är att sysselsätta dig med något så du får annat att tänka på också. Det är en tuff situation men jag hoppas du hittar några sätt som fungerar för dig.

  • Tor 28 nov 2019 22:44 #3

    Beklagar verkligen. Vet hur det känns för har varit i liknande situation. 

    Det är jättesvårt att diskutera med sin partner, för om de inte har varit i samma situation så är det svårt för folk att förstå. Män tenderar dessutom att komma med råd när allt man vill är att prata av sig.

    Det är ju ett helt jättepaket av känslor som går långt tillbaka till barndomen och innehåller allt från irritation till dåligt samvete och känslor av otillräcklighet samtidigt som barnet (du) rent objektivt sett är den det egentligen  är "synd" om efter en psykiskt sjuk förälder oftast inte har kunnat tillgodose ett barns känslomässiga behov. 

    En variant är att försöka hitta andra i samma situation att diskutera med, antagligen via nätet. Det kan vara väldigt skönt att diskutera med andra som verkligen förstår.

    Ett annat är faktiskt motion. Ut på en cykeltur, rask promenad eller joggingtur. Det gör underverk med humör och får tillbaka tankarna på rätt spår. Tvinga ut dig själv, framför allt just när du bara vill sitta och stirra in i väggen. Efter bara 15 minuter känner jag mig bättre oavsett vilket humör jag var på när jag började.

    Meditation, yoga och avslappning är förstås också alltid bra, men har man hamnat i den här känslomässiga orkanen så måste man först ur förälderns magnetfält. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll