Hur få barn givmilda
Jag är nybliven mamma till en tjej och hoppas på att i framtiden få ett eller fler syskon till henne. Just nu är det inte mycket uppfostran, när hon är så liten. Men jag tänker förekomma och be om lite tips från er erfarna föräldrar där ute. Framförallt gällande ?mitt och ditt?.
Jag minns från min egen uppväxt att vi tre syskon var väldigt noga med vilka leksaker som hörde till vem. Man fick inte låna utan att fråga och barnen som ?ägde? leksaken hade alltid förtur. Detta ledde till en rätt trist attityd hemma där vi alltid vaktade våra leksaker, datorspel och rum och blev hysteriska när ett syskon gjorde övertramp. Dessutom var det ganska orättvist. Jag som var yngst i skaran hade både minst antal leksaker inte heller några som de äldre var särskilt avundsjuka på, men själv var jag alltid sugen på storasysters spännande rum.
Hur kan jag undvika detta med mina egna barn? Hur får man barn att vilja dela med sig och se leksakerna som gemensamma, även om det bara är en av dem som ?fått? leksaken en gång i tiden?
Ska jag låta barnen alltid få presenter ihop? Så inget tillhör någon specifikt? Eller är det bra att barn får känna ägande och ansvar?
Inom familjen försöker vi säga att man måste dela med sig. Men det finns gränser. Exempelvis får alla barn leka med nästan alla leksaker, men speciella favoritleksaker kan vara undantagna om barnet blir väldigt ledsen av att behöva dela den med sina syskon. Om ett av barnen blir argt när ett syskon vill låna något säger vi bara: du brukar ju leka med X leksaker, så nu får hen låna dina en stund. Vi turas om!
Det brukar funka ganska bra.
Problemet med att alla barn ska ha tillgång till att leka i varandras rum är att de är mindre försiktiga med varandras grejer än med sina egna. Vårt tredje barn som är två år går gärna in i storasyskonens rum och stökar ner och leker sönder saker som de har gjort (typ Lego, fina skolprojekt osv). Inte med flit men pga att hon är liten. Då blir storasyskonen såklart jätteledsna, och det kan jag förstå. Därför försöker vi hålla det så att saker de stora är rädda om får de ha högt upp på hyllor så att tvååringen inte kan nå dem, och så får hon inte vara på rummen jämt, utan hon är oftast där med ett storasyskon eller oss föräldrar, så att hon inte förstör saker.
Jag tror inte på att alla leksaker ska ges till barnen gemensamt. Mina barn iaf har väldigt olika intressen så det skulle inte fungera att samäga allt på det viset. Sen tycker jag också att det känns viktigt och bra att barnen får lära sig ansvara för ett eget rum och egna grejer. Man får inte glömma att de är människor och att de säkert inte vill dela allt utan ha vissa saker som är helt deras egna. Jag skulle själv inte vilja dela allt med familjen (typ min necessär, sminkväska, favoritkudde osv). Däremot tänker jag att man kan ha en plats i hemmet där vissa saker är allas, för att underlätta leken. I vårt vardagsrum har vi två leksakskorgar där leksakerna inte tillhör någon specifikt, och där leker alla barnen.
Så, en kompromiss kanske är bäst? Man har grundregeln att alla delar med sig, men så har man undantag för vissa extra kära saker, och alla stunder kan inte ett syskon få tillgång till andras rum. Ju större barnen blir desto större tror jag behovet av ett eget utrymme att få dra sig undan till blir. Min sjuåring går ofta in på sitt rum och stänger dörren för att få vara ensam. Och det känns viktigt att respektera. Hon har ofta sina vänner där och de vill leka ostörda och vill de inte att hennes syskon ska vara med så respekterar vi det. Ofta får de dock vara med och leka så kanske har vi gjort något rätt ändå? Men det är svårt som du säger!