Varför ska barn straffas för att deras föräldrar får ekonomiskt bistånd?

Fast... att spara till barnen om man inte själv har en buffert att ta av vid ekonomiska nedgångar blir ju också konstigt. Jämför om du skulle bidragit ekonomiskt med din inkomst till släkting med dålig ekonomi för att sedan hävda att skattemedel skulle täcka upp för att du själv inte har kvar de pengarna.
Vi har t ex inte sparat till våra barn då vi haft begränsade ekonomiska marginaler i flera år och jag först på senare år börjat jobba heltid (deltidsjobb för att ha tid med dem när de är mindre, studier, make med arbetshindrande hälsoproblem, velat att barnen ska kunna gå i aktiviteter etc). Det känns inte jättelogiskt att vi indirekt ska bekosta sparande till barn för andra föräldrar som inte heller haft råd att spara. Jag utgår från att du inte haft råd eftersom du tydligen inte har några egna besparingar att ta av utan besöker söka försörjningsstöd när du blivit arbetslös. Varför behöver du över huvud taget försörjningsstöd om du har A-kassa och bara har barnen varannen vecka? Sitter du med för dyr bostad sedan en tidigare mycket högre lön,som du inte hunnit byta eller liknande?

Hade barnen fått pengarna av någon annan hade jag mer förstått känslan men inte om man själv sparat pengarna.

Jag tänker likadant. Komma tillbaka till vad? Vi har inte själva haft något försörjningsstöd men levde på mindre än den summan i flera år (var inte berättigade till bidrag heller). Utlandssemestrar som vi åkt på innan fick vi avstå från men i övrigt hade vi inte skaffat oss några höga fasta utgifter och fortsatte leva ungefär som tidigare, om än med mer koll så vi inte lade pengar på onödiga saker. Nu jobbar jag heltid och det ger ju en välkommen marginal men något att "komma tillbaka till" har vi inte. (Bil t ex är fortfarande inte aktuellt att skaffa.)

Om man skaffat sig en livsstil där man strävar efter att hålla materiellt jämna steg med folk som tjänar bättre kan jag förstå om det känns jobbigt men den sitsen kan man ju hamna i även som höginkomsttagare, om referensgruppen är sådana som har ännu högre inkomster. Som en kompis med barnen på "fin" skola där många har dyra märkeskläder säger, "Barnen tar det lugnt och umgås med andra som också gör det. Det är liksom ingen vits att försöka hänga med i kläder och prylar ändå när det finns de som har det så väldigt mycket bättre förspänt ekonomiskt, där man har har lägenheter på Aruba och i New York förutom tiomiljonersvillan".

Sedan ska jag kanske säga att det i mina ögon är ett skämt att kalla försörjningsstödsnivå i Sverige "total fattigdom", även om man talar i termer av relativ fattigdom.