Forum Barn 1-2 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Minnet hos en 1-åring

    Tis 3 dec 01:09 Läst 0 gånger Totalt 18 svar
    Tis 3 dec 01:09

    Har ett barn på 13 månader som hittills träffat sin pappa varje dag, om än brara kanske 1 timme vissa dagar då han jobbar sent. Hon är blyg och osäker till en början då träffar nya människor men pappan är hon alltid glad o möter vid dörren då han kommer hem.

    Jag och min dotter ska eventuellt åka bort några dagar ensamma.

    Men jag tvekar och är rädd om det stör något i hennes och pappans relation om hon är ifrån honom några dagar.

    Någon med erfarenhet av liknanade situation?

    Skulle vara riktigt sorgligt om hon blev osäker med sin pappa då de ses igen.

    Det handlar om 1-2 hela dagar. Men i princip 3 dagar eftersom dom kommer ses väldigt kort 2 av dagarna då vi reser.

  • Tis 3 dec 05:34 #1

    Jag var föräldraledig hela min andra dotters första år. Jag tog henne från dag 1 vilket gör att hon tyr sig mycket till mig. Min sambo tog hand om vår första dotter. I somras när minsta var typ 8-9 månader åkte jag bort med barnen en vecka då sambon jobbade och inte kunde följa med. Det blev ingen skillnad. När vi kom hem var allt som vanligt ????

  • Tis 3 dec 06:10 #2

    Det är inte vad du gör 2 dagar som avgör deras relation, utan helheten.

    Jag var borta 4 dagar i sträck med barnet när lillan var några månader. Hon var lite rädd för pappa när vi kom tillbaka och det tog någon dag innan hon vande sig och accepterade honom som innan.

    Nu har pappa varit hemma med henne de senaste månaderna och de har en jättebra relation.

    Så större beslut som föräldraledighet, att han leker aktivt med henne när de ses, att han är en närvarande pappa är otroligt viktiga. Om du är borta 2 dagar spelar ingen roll i det stora hela.

    Så sådana saker som

  • Tis 3 dec 08:26 #3

    Jag var borta en vecka med min då 10 månaders son och när vi kom hem igen så var han som vanligt med sin pappa igen. Vi Facetimade några ggr under veckan fast det var mer för vår äldre son som var 7 år då. Min man, barnens pappa, reser ibland med jobbet och vår dotter som är 10 mån nu har aldrig reagerat negativt när han kommer hem efter 2-3 dagar, inte ens när hon var i en mer känslig ålder, som 7-8 månader.

  • Tis 3 dec 20:22 #4

    Men ni som inte märkt skillnad på barnet då pappan träffar dom igen, märker ni skillnad på hur barnet beter sig om de en helt ny person eller någon de träffar mer sällan än pappan i vanliga fall.

    Tänker att det kanske inte märks lika mycket på ett barn som i vanliga fall inte reagerar så mycket på främmande människor?

    Vår dotter reagerar mycket på nya människor även de hon träffar en gång i veckan på tex öppna förskolan? Hon är blyg inför dom varje vecka ett tag innan hon blir mer avslappnad. Tänker att det betyder att hon inte kommer ihåg männiksor hon inte sett på en vecka?

  • Tis 3 dec 21:29 #5
    zivv skrev 2019-12-03 20:22:03 följande:

    Men ni som inte märkt skillnad på barnet då pappan träffar dom igen, märker ni skillnad på hur barnet beter sig om de en helt ny person eller någon de träffar mer sällan än pappan i vanliga fall.

    Tänker att det kanske inte märks lika mycket på ett barn som i vanliga fall inte reagerar så mycket på främmande människor?

    Vår dotter reagerar mycket på nya människor även de hon träffar en gång i veckan på tex öppna förskolan? Hon är blyg inför dom varje vecka ett tag innan hon blir mer avslappnad. Tänker att det betyder att hon inte kommer ihåg männiksor hon inte sett på en vecka?


    Alla mina 3 barn har varit och är fortfarande till viss del skeptiska till nya människor. Dom är inga personer som direkt går fram och säger hej självmant. Som bebisar har dom varit rätt så mammiga och i perioder absolut inte accepterat att andra än jag eller pappan skulle hålla dom. Så trots det så har dom ändå kommit ihåg deras pappa när dom träffat honom igen.
  • Ons 4 dec 00:10 #6
  • Ons 4 dec 00:17 #7

    Men som sagt det kanske mest gäller om jag skulle plötsligt vara ifån henne några dagar. Pappan är hon ju van att han bara dyker upp nån timme innan läggdags vissa dagar.

  • Ons 4 dec 01:56 #8

    Hon glömmer inte bort sin pappa på bara några dagar.

    Spädbarn minns mer än vi trott | SvD
    www.svd.se/spadbarn-minns-mer-an-vi-trott


    zivv skrev 2019-12-04 00:17:11 följande: #7

    Men som sagt det kanske mest gäller om jag skulle plötsligt vara ifån henne några dagar. Pappan är hon ju van att han bara dyker upp nån timme innan läggdags vissa dagar.


    Det beror helt på hur trygg hon är med sin pappa när inte du är närvarande, om han duger när hon är otrygg, ledsen, vaknar på nätterna.
    zivv skrev 2019-12-03 23:47:33 följande: #9

    Gäller detta bägge föräldrarna eller främst den som är med barnet hela tiden? Eller tar barnet lika stor skada av att vara ifrån en förälder några dagar om barmet träffar den föräldrrna bara några timmar varje dag?

    Jag har varit hemma med min dotter i nu drygt 1 år. Pappan jobbar men har träffat henne åtminstone nån timme varje dag. Om jag reser bort med min dotter ca 3 dagar kommer det ska anknytningen till hennes pappa?


    Inte på tre dagar, huvudsaken är att hon är med en anknytningsperson som hon känner sig trygg med.
  • Ons 4 dec 02:20 #9
    KlantSmurfen skrev 2019-12-04 01:56:26 följande:

    Hon glömmer inte bort sin pappa på bara några dagar.

    Spädbarn minns mer än vi trott | SvD

    www.svd.se/spadbarn-minns-mer-an-vi-trott

    Det beror helt på hur trygg hon är med sin pappa när inte du är närvarande, om han duger när hon är otrygg, ledsen, vaknar på nätterna. Inte på tre dagar, huvudsaken är att hon är med en anknytningsperson som hon känner sig trygg med.


    Hon är trygg med honom dagtid då hon är glad oxh pigg. På kvällen vid nattning accepterar hon bara mig, även nattetid måste jag vara dör flr att lugna henne, med pappan gråter hon. Men detta gäller som sagt inte dagtid då hln pigg o glad.

    Bvc tyckte jag kan prova lämna hemmet på kvällen för att tvinga henne att acceptera pappan vid läggning men inte provat det, skulle inte kännas bra
  • Ons 4 dec 18:39 #10
    Det beror ju på varför hon inte accepterar pappa nattning, är det för att mamma är bättre? Barn som blivit ammade verkar bli extra mammiga vid nattning, vill de ha sin mänskliga napp?

    Hur är nattningsrutinerna? Kan det funka om de diskuterar och/eller läser böcker vid nattning för att göra nattningsrutinen till något positivt?

    Prova att gå ut en stund men var i närheten så du kan gå in om det inte funkar men har man gjort det ett par gånger lär hon sig att mamma kommer in om hon blir tillräckligt ledsen. Lite förhandling kanske kan funka Mamma är ute, ska jag natta dig eller vill du lägga dig själv?
  • Ons 4 dec 21:13 #11

    Känns iofs inte så viktigt just nu att han måste kunna natta. Känns som jag har mest tålamod med det ändå. Han blir på dåligt humör då väcks mitt i natten, säger han, så därför är det mitt ansvar att ha tålamod och försöka hålla gott mod hur trött jag än är.

    Då hon vaknar på natten är det alltid jag som varit med henne och försökt få henne sova. I början hade hon nog accepterat pappan, det är senaste månaderna hon börjat skrika om jag lämnar rummet då hon är vaken på natten.

    Första halvåret var det iofs amning som gällde vid sövning.

    Men sedan hon blivit äldre måste jag vara med henne hela tiden om hon vaknar på natten, kan vara vaern ett par timmar vilketr väldigt jobbigt mitt i natten.

  • Tor 5 dec 08:02 #12

    Är hon pigg när hon vaknar och har svårt att somna om eller känner hon sig otrygg?

  • Tor 5 dec 11:22 #13

    Ofta pigg o bara sätter sig upp o helst nog skulle vilja upp o blir arg om man försöker lägga henne ner.

    Men ibland bara vaknar upp, och jag kan söva henne fort genom att bara vara där. Men det ska som sagt vara jag. Nu ammar jag aldrig för att söva om, bara på kvällen innan första sövning

    Men nu mest rädd för detta att hon ska bli otrygg med pappan om vi är ifrån honom ett par dagar. Att hon ska bli blyg inför honom då de ses igen.

  • Tor 5 dec 12:12 #14

    Hon kanske inte är tillräckligt trött för att sova hela natten. Sover hon något på dagen?

    Om hon redan är trygg med pappa går det inte över på ett par dagar.
    Barn kan ju känna sig trygga med vuxna som de bara träffar ibland.

  • Tor 5 dec 12:48 #15

    Men tänker att några dagar är så mycket för en ettåring? Så har sån ångest över Att hon ska som ha glömt personen hon inte träffar varje dag för att sen bli förvånad att den dyker upp igen. Men kanske inte funkar så då

  • Tor 5 dec 13:13 #16

    Jag antar att din dotter känner vuxna som hon bara träffar ibland, har hon glömt bort dem och blir förvånad när hon träffar dem?

  • Tor 5 dec 13:55 #17

    Jo hon blir ganska otrygg i början då träffar dom. Men det är bara en gång i månaden hon träffar dom ungefär, det är därför jag inte vet var gränsen går. Men hon blir ju äldre och äldre så borde ju minnas längre o längre.

    Alltid blyg på öppna förskolan också första halvtimmen och en del där träffar 1,5 timme i veckan

  • Tor 5 dec 17:06 #18

    Jag tror inte att det har med minnet att göra.
    Hon kanske är en blyg och/eller introvert person.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll