Ja? Bara för att det inte finns en brist för de som har bra lön så betyder inte det att det är kört för de som har lägre löner. De kan också spara, eventuellt lite längre och köpa något billigare.
Varför anser du att alla, oavsett lön, ska ha samma rätt att köpa en likvärdig lägenhet/hus?
Lönen ska fortfarande vara vägvisare i hur mycket man får låna, höginkomsttagare ska kunna låna betydligt mer osv, men SKIPPA insatsen. Ser ingen funktion med detta.
Det knasiga i hela denna debatt är väl att det ibland skulle bli billigare för familjer att bo i eget hus, men pga att de inte har haft förmågan att spara pengar så får de inga bolån eller att låneinstituten anser att de har för lite kvar att leva på trots att de klarat sig på mindre i många år.
Problemet idag är även att väldigt många ska ha nytt och exklusivt och det senaste redan ifrån början.
Förr fick man tigga ihop begagnade möbler och saker av släktingar till sitt första boende och idag ska det vara nya smart-tvs och teknikprylar, full inredning med kuddar och ljus från dag 1 osv.
När jag flyttade hemifrån var det begagnade sängar jag fått, föräldrarnas gamla köksbord och stolar, gammal ärvd tjock-tv utan fjärrkontroll och sedan fick jag önska mig saker i julklapp/födelsedagspresent för att sakta men säkert fylla upp hemmet med husållssaker osv. Lyckan var total när jag fick en mikro i present och slapp värma maten i en kastrull på spisen!
Nu är jag 45+, ensamstående förälder och med ett hus för 2,8 milj jag köpt i somras kontant...
Varför ska banken sitta med hela risken, tycker du?
Jag tycker inte att det är orättvist att det tar längre tid för vissa att köpa ett boende. Vill man köpa sitt boende så får man planera för det. Som sagt, det finns billiga lägenheter att köpa om man vill komma in på marknaden. Men då får man faktiskt prioritera att spara också, inte sätta sig i en dyr hyreslägenhet och skaffa 2-3 ungar. Hur tänker man då? (Svar. man tänker inte, sedan gnäller man på att det är orättvist.)
Tycker du att det är en rättighet att kunna köpa sitt boende, oavsett vilka val man gör här i livet?
Du ser ingen funktion. Banken ser en funktion. Dessutom var det en ny lag som bestämde kravet på insats och amortering och det fanns skäl till det.
15% i insats är inte för mycket. Ett prisfall kan bli större. Då sitter du med ett boende värt mindre än lånen. Dessutom var svenskarna inne i en hysterisk lånekarusell som drev fram dessa krav. Det har inte ett skit med att göra att Sverige inte vill ha undersköterskor. Hur kom det in i bilden? Sikta in er på ett boende som är rimligt för er.
Att vissa kan låna av familjemedlemmar och får arv är som det är. Det finns ingen absolut rättvisa och många som köper dyra boenden har skapat förutsättningarna själva.
Om dessa två personerna börjar spara lite av sina 50 000 kr, så kan de ganska snabbt få ihop 150 000 kr till insatsen. Så de har verkligen inga problem att köpa sitt boende.
Det handlar inte bara om betalningsförmåga. Det handlar om risker. Att äga en bostad med 100% belåning är en risk.
Dick är ju risken som störst i ett nytaget lån och sedan sjunker ju den risken snabbt. Amorteringskraven som kom tycker jag faktiskt är bra.
Om man sparar 15 000 kr i månaden, det går alldeles utmärkt att leva på 35 000 kr i månaden för två personer, så tar det 12 månader att få ihop 180 000 kr.
Men naturligtvis är det en prioriteringsfråga, vad man gör med sina pengar. Men kan/vill man inte spara ihop en kontantinsats på några år med de inkomsterna, då vill man kanske inte köpa ett boende tillräckligt mycket, eller är bara bortskämd.