Du tar upp "skötsamma" människor. Om man inte kan spara ihop till en kontantinsats på några år med löner på 25 000 kr vardera netto, då är man kanske inte en "skötsam" människa. Ska man då verkligen ändå få låna?
Jag håller inte med. Jag tycker att de inte verkar vara så himla intresserade av att köpa en bostad faktiskt, om de inte kan anstränga sig mer med de lönerna.
Det kan var tufft för vissa, men att ta detta som exempel är ju bara skrattretande. Ska inte två vuxna med vars 25 000 kr netto kunna spara ihop till en kontantinsats, vilken värld lever du i?
Ansvar, vad är det? Spara, varför det?
Min åsikt:
Ta bort kravet på handpenning
Ta bort skattesubventionen på räntan
Inför rak amortering, 50 år (=2% per år ska amorteras) och ta bort amorteringsfriheten helt. Alla lån ska avbetalas, inte värre än så.
Ha lånetak som ändå kan vara flexibelt om låntagaren kan visa upp att den har råd med ett högre lån än lånetaket anger (tex genom att visa in-ut från betalkontot, behöver inte visa exakt var pengarna går men hur mycket som går ut till annat än eventuellt sparande av det som kommer in).
Jag tycker inte att jag har en direkt dålig lön idag (35000 ca). Trots det skulle jag, med en handpenning på 500 000 (om vi sålde dagens bostad och delade på vinsten) bara få ett lån på typ 1,2 miljoner enligt bankernas kalkyler på hur mycket jag ska ha kvar etc och då de räknar med en ränta på typ 6% och en avgift till en bostadsrättsförening på 5000kr/månad.
Jag bor utomlands (USA) och här måste lånen betalas av på max 35 år. Har man mindre än 20% insats måste man betala en ytterligare försäkring på lånet för den ökade risken som banken tar.
Inte banken som bestämt det, utan riksdag/regeringen.
Att ha en bra lön och inte kunna spendera de pengarna på rätt sätt är ett väldigt möjligt scenario, så nej, det kan inte duga att man har bra lön - man behöver bevisa att en kan rent praktiskt prioritera i vad man spenderar pengarna på och därmed bevisa att man få äga en bostad.
Är man två lika stora idioter som inte klarar av att hantera en budget så hjälper det inte mycket.
Jag tycker att det är vettigt att sätta realistiska krav för bolån. Det är snarare ett större problem för samhället att låta folk belåna sig mer än vad de klarar av och sen hamna hos fogden.
Att det skapar problem för låginkomsttagare, studenter, etc är inte bankernas fel utan ett politiskt problem där det byggs dyrt och säljs till marknadspriser för att maximera vinster.
Jag tycker att det är bara positivt, att människor hindras att belåna sina hus och lägenheter upp över taknocken - när de själva inte fattar att detta är idiotiskt. Det som är galet, är att det inte byggs tillräckligt många billiga hyresrätter, ombildningsraseriet till bostadsrätter som var ett tag, samt att vi har släppt in så många invandrare som tar upp de hyresrätter med rimligt prisläge som ändå finns.
Det är bättre både för individen och samhället, att folk bor i billiga hyresrätter till de har sparat ihop en kontantinsats, och jag tycker egentligen att den borde vara högre än 15 procent. 36 är mer rimligt. Dessutom borde kraven på amortering vara betydligt högre.
Sedan måste folk också förstå, att alla inte har råd att bo i hus, och att det många gånger kan vara bättre att inte göra det. Särskilt om man har barn. Om man inte behöver arbeta så mycket för att betala amorteringarna och alla andra utökade kostnader det blir när man har hus, så kan föräldrarna/en av föräldrarna vara hemma mera, och barnen behöver inte vara så långa dagar på dagis. Det är ingen glädje för barn att bo i hus, om de nästan aldrig ser huset eller sina föräldrar vakna... och om även hela helgerna måste ägnas åt stress med städning av stora ytor, trädgårdsarbete, renoveringar och reparationer - allt sådant som man "får" när man bor i hyreslägenhet.
Fast det måste vara mycket sällsynt - i så fall jämför du ett nybygge i Stockholm med en kåk i Norrbottens ödemarker...
Det är en stor skillnad också, att hyran är fast, samma varje månad - och då ingår allting. Man behöver aldrig oroa sig för att få oväntade utgifter, genom att taket börjar läcka, eller spisen, kylen eller värmepannan går sönder. Utan det är det beloppet som gäller - det är lätt att räkna på och planera för. Jag känner inte NÅGON som har köpt hus (som jag känner så väl att vi kan prata öppet om sådant), som inte har blivit förvånad över att det blir så mycket utgifter som de inte hade tänkt på innan.