Skrämmande att vistas ute i samhället!

Du bor inte i Malmö ser jag...

Det otäcka är den tillvänjning som sker vad gäller det grova våldet, vilt skjutande på allmän plats, sprängningar bara för att det är kul, en kvinna med barn skjuts ner på öppen gata, en15-åring mördas på en pizzeria. Och ingen grips, någonsin, och ingen förväntar sig det heller...

Undrar om de som var i närheten vid skjutningar och sprängningar delar din syn på den ökade säkerheten?

Ok, du tänker att dina personliga erfarenheter är representativa för hur kriminaliteten ser ut?

Killar råkar oändligt mycket oftare ut för rån och misshandel. Att vara kille innebär att man sedan barnsben lärt sig att alltid scanna av omgivningen efter potentiella faror. Det är något man gör instinktivt.

Jag har rätt nyligen blivit medveten om detta, att kvinnor inte fungerar på samma sätt där. Jag "vet" alltid vilka människor som är i närheten, vilka som jag ska ha extra koll på, och hur dessa förflyttar sig. Min fru däremot har ingen koll alls, trots att hon bott i "utanförskapsområde".

Fast det är väl skillnad. Du valde att lifta med en raggare (antar jag) och då borde du inte ha blivit förvånad över att han betedde sig som en... raggare. Men idag blir unga kvinnor våldtagna av taxichaufförer som de BORDE kunna lita på, eller indragna i bilar när de går på trottoaren. Eller indragna på toaletter i simhallar och bibliotek och våldtas där. Eller i skolan. Går överhuvudtaget inte att jämföra. 

Det hjälper inte att du håller på så här. Statistiken säger att 98 procent av alla män som våldtar vilt främmande kvinnor (s.k. "överfallsvåldtäkter") har utomeuropeiskt ursprung. 

30 % gäller alla mord. För uppklaringar av skjutningar i kriminell miljö ligger siffran på 21 %

"Uppklaring dödliga skjutningar i kriminell miljö

1990-1994 80 procent

1995-1999 51 procent

2000-2004 44 procent

2005-2009 38 procent

2010-2014 32 procent

2015-2016 21 procent"

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=6725371

Det är typisk vänstertaktik, ignorera och bortförklara samhällets problem, när det sedan går åt helvete så kan man ju alltid skylla ifrån sig på någon annan.

Vänsterns logik saknar helt verklighetsförankring.

Fast jag ser en stor skillnad på sådant man själv har gett sig in i, frivilligt, vilket verkar vara det du berättar om här (ta droger, festa, lifta...), och sådant som man bara måste få göra - även som ung/yngre och attraktiv kvinna. T.ex. arbeta kvällsskiftet och gå hem genom sjukhusparken, eller jogga i motionsspåret, eller rasta hunden i en skogsdunge - utan att bli våldtagen. För att inte tala om att kunna gå på biblioteket eller till simhallen (där många sexuella övergrepp skett sedan vi började ta emot invandrare från Mellanöstern och Afrika). Kunna engagera sig som fritidspolitiker (dessa träffas ju oftast kvällstid) eller gå en kvällskurs på universitetet - och ta tunnelbanan hem utan att bli våldtagen, misshandlad eller mördad.                                                                                                                                                                                                                     Och att DU inte upplever dig hotad, betyder inte att inte unga, söta flickor med typiskt blont, svensk utseende, både upplever sig hotade och är det på riktigt...                                                                                             

Mina föräldrar förstod aldrig, hur illa det var att de lät mig växa upp i Tensta, p.g.a. att de inte upplevde det som jag upplevde som ung, söt, blond tjej. Min pappa åkte bara bussen från närmaste hållplatsen till och från jobbet i rusningstrafiken. Min mamma gick bara och handlade i centrum i dagsljus. På sin höjd tog hon någon gång bussen till Spånga eller Vällingby, fortfarande i dagsljuset. I övrigt var de knappast ute, och aldrig nattetid.

När vi bodde i Tensta var de också för gamla för att vara intressanta för våldtäktsmän, och för unga för att vara intressanta för pensionärsrånare och väskryckare, och båda mina föräldrar var dessutom långa, stora och starka. Ingen av dem hade något handikapp eller något i beteendet som signalerade svaghet. Etc. etc.. Därför såg de bara en begränsad del av den verklighet som VAR Tensta, och jag tror att det är samma med dig när det gäller Malmö...

Våra gamla kan inte ens känna sig säkra i sina egna hem längre!

Ja, det stämde ju ett tag men inte längre. Dom som var födda på 1910-20-talet fick se en fantastisk utveckling, där fattigdomen avskaffades, sociala reformer infördes, hälso- och sjukvård, skolgång och universitetsstudier blev tillgängligt för alla. Fattighusspöket fördrevs till slut... Och många av dem hann dö bort, innan samhället utarmades igen p.g.a. massinvandringen. 

De som var födda på 1940-talet och senare, har dock fått uppleva en stadig nedgång efter 1970-80-talen, då Sverige var som rikast... dock hann 40- och de äldsta 50-talisterna fortfarande få en vettig pension, som bygger på de bästa 15 åren i arbetslivet (lönemässigt alltså). 

För övriga 50-talister, och alla som är födda senare än så, kommer ålderdomen dock att bli kärv, för alla som inte tjänat mycket och kunnat lägga undan det i privata pensionsföräkringar, samt även spara till en privat sjuksköterska eller ett privat vårdhem de sista åren i livet, som ofta blir svåra... 

Ja, det stämde ju ett tag men inte längre. Dom som var födda på 1910-20-talet fick se en fantastisk utveckling, där fattigdomen avskaffades, sociala reformer infördes, hälso- och sjukvård, skolgång och universitetsstudier blev tillgängligt för alla. Fattighusspöket fördrevs till slut... Och många av dem hann dö bort, innan samhället utarmades igen p.g.a. massinvandringen. 

De som var födda på 1940-talet och senare, har dock fått uppleva en stadig nedgång efter 1970-80-talen, då Sverige var som rikast... dock hann 40- och de äldsta 50-talisterna fortfarande få en vettig pension, som bygger på de bästa 15 åren i arbetslivet (lönemässigt alltså). 

För övriga 50-talister, och alla som är födda senare än så, kommer ålderdomen dock att bli kärv, för alla som inte tjänat mycket och kunnat lägga undan det i privata pensionsföräkringar, samt även spara till en privat sjuksköterska eller ett privat vårdhem de sista åren i livet, som ofta blir svåra... 

www.senioren.se/omvarld-ekonomi/pensionsskolan/pensionsskolan-del-1-pensionen-sa-funkar-den/

"För allmänna pensionen har en infasning skett. De som är födda före 1938 har fått pension helt enligt gamla regelverket medan alla mellan 1938 och 1953 har fått eller får ett visst antal 20-delar enligt den nya pensionen. Födda 1954 och senare får sin pension helt beräknad enligt nya reglerna.

Infasningen har gått till på följande sätt: pension har beräknats enligt båda regelverken för alla yrkesåren från och med 1960. Sedan har pensionsbeloppen beräknats i proportion. Till exempel har den som är född 1949 fått 15 tjugondedelar enligt nya modellen och 5 tjugondedelar enligt gamla. Pension enligt ATP-reglerna kallas tilläggspension.

När det gäller tjänstepensionerna är det lite olika beroende på avtal och ålder. I nyare avtal gäller helt premiebestämd pension, men många har kvar rätten till en förmånsbestämd pension plus en viss del premiebestämd. De olika avtalen har med tiden blivit alltmer lika utformade för yngre generationer."

En mellanform för dem födda mellan 1938 och 1953, alltså. Jag trodde faktiskt att den här utfasningsperioden låg något decennium senare (vad beträffar födelseår alltså), så jag ber halvt om ursäkt - men bara halvt! :)

Och angående de f.d. hemmafruarna, så talade jag inte om de födda på 1800-talet och fram till 1930-talet, som knappast hade jobbat alls. Utan om dom som var lite yngre än så (typ födda på 1940-talet och framåt), som var hemma med barnen på heltid tills yngsta var mellan fem och sju år, och sedan jobbade halvtid några år till. Vilket var det vanliga - det här kommer jag ihåg från när jag var liten, jag är också född på 1960-talet. Det fanns inga subventionerade daghem utom för socialt utsatta ensamma mödrar, utan dom som ville arbeta fick ha en privat nanny, och det var bara dom mest högavlönade paren som hade råd (eller tog sig råd) till det. 

Inte om de borgarflickor som ALDRIG arbetade, inte ens före äktenskapet, utan då var hemmadöttrar medan de ägnade sig åt olika förberedelser inför äktenskapet. Typ lanthushållsskola, barnskötarkurs, ibland maskinskrivnings- och stenografikurs (men det var aldrig tänkt att de skulle arbeta på främmande kontor, utan hjälpa maken om han hade ett företag eller ett gods), danslektioner för att göra sig bra på balsäsongen,  och finishing school för de riktigt rika. Kanske läste man lite på universitetet, men då inte en yrkesutbildning utan t.ex. franska, konstvetenskap och liknande.