Lyssnar era män??

Som kvinna med make, far och bröder så har jag insett att begreppen män och lyssna inte går att kombinera i samma mening. Vid frågor eller kritik blir det.

Det har du aldrig sagt. Det är ju i stort sett samma. Ska det vara så noga ......

Men du måste ju låta honom ta konsekvenserna av sitt handlande annars lär han sig ju aldrig. Vill du gå tillbaka till affären och köpa rätt dijonsenap eller vill du laga något annat till kvällsmat? Och om han inser skillnaden mellan rätt och fel varor till sig själv så får han lära sig att även du har dina preferenser. Eller har han något begåvningshandikapp?

Det krävs inget sånt. Min man har en IQ på 135 och ändå hör han aldrig, eller glömmer bort, var jag redan har städat (och då har jag sagt det nån timma nnan). Så han städar där en gång till. Konstigt att han inte heller ser att det är rent. Men där drabbar det ju inte mig. 

Det man inte kan förändra får man acceptera. Sedan hittar man med åren strategier för att lösa de återkommande problemen.

Min man handlar det jag skriver på en lista. Hittar han inte eller om det är slut så ringer han hem och pratar om det. Han äter aldrig upp mitt egna godis. Vill han smaka något så frågar han. Han vet vad jag gillar i godis väg. Och han tycker att det är jobbigt om han inte handlar rätt.

Äter han upp ditt fredagsmys så får han vackert gå och köpa exakt det som han åt upp. Det är ju självklart. Är det någon som är tramsig så är det han som sitter och äter upp ditt godis/dina snacks för att sedan klaga på dig för att du blir upprörd!? Eehh...

Han gör såhär för att han kan. För att han kommer undan med det.

Annars får du börja göra likadant mot honom, då blir det annat ljud i skällan det kan jag lova.

Låt säga att han älskar saltlakrits, då köper du sötlakrits som ersättning och suckar ljudligt när han säger att det inte är samma. Han älskar chokladglass, då köper du vaniljglass med krossad choklad i. Du "råkar" slänga hans portionssnus. Köp lössnus i ersättning, ryck på axlarna och säg bara Vaddå det är väl samma!?

Är han dålig på att lyssna generellt, eller gäller det bara handlande?

Hahaha har haft samma problem här appen wunderlist har räddat vårt äktenskap

Jag skriver utförlig lista med förslag på godtagbara ersättningsvaror och lägger till att finns inget av det så ska han inte köpa nåt

Funkar lysande

Ja och det är så bra för man kopplar liksom ihop sig så jag kan se när han bockar av grej för grej och kommer jag på nåt mer så lägger jag bara till det så ser han direkt

Ja den är på svenska och du kan döpa listorna själv

Jag fattar att du blir irriterad för du upplever det som att han inte bryr sig om dig när han har en så slapp attityd. Men jag tänker att det KAN vara så att han bara inte är så detaljorienterad och på riktigt glömmer/missar vad du tex vill ha för märke. Och när du blir arg så går han i försvarsläge och slår ifrån sig allt, skäms kanske lite. I så fall hjälper det kanske med "hjälpmedel" som Wunderlist eller dylikt.

Det är en jättesvår situation det där, när man hela tiden hamnar i diskussioner kring vad som är en skitsak och vad som är ett tecken på brist av respekt/omsorg. Och det känns lite typiskt att män har lättare att rycka på axlarna och inte se att vi upplever deras beteende som en del av ett mönster. 

Jag tänker att man får mötas halvvägs. Du får typ säga att "tyck att jag är knäpp då, men när det gäller de här 5 sakerna så är det viktigt för mig att det bli helt rätt", och så får han se till att lära sig dem, och när det gäller övrigt får du lära dig att acceptera att det kommer bli fel ibland, men att det med största sannolikhet har ganska lite att göra med din mans känslor eller engagemang. Förhoppningsvis är han bra på att visa engagemang och omtanke på andra sätt (?)

Det där sista är något jag verkligen hatar. Att man ska känna tacksamhet alternativt skam för att man inte blir nöjd när någon annan gjort något efter eget huvud utan att stämma av så det blir rätt!

Nu för tiden med mobiltelefoner är det bara att skriva upp saker/ta kort och göra rätt. Män älskar ju teknik så vad är problemet?

Det tog x-maken 20 år att fatta att han skulle skriva upp vad jag önskade mig i present och sedan köpa det istället för att köpa sådant han ville ha själv eller som han trodde att jag ville ha. Det tog 20 år för honom att inse att jag inte var 18 år hela tiden...