Vad hat hänt med min sambos som (7år)

Men han är rätt stor. Varför kan han inte få välja att vara hemma? Köp en extra mobil som han kan nå er på om det är något? Tar ni hem kompisar till honom? Mina barn leker med någon varje vecka, och då är det ofta jag som messar föräldrarna och frågar om deras barn vill bli hämtat på fritids tillsammans med mitt barn, dagen efter till exempel. På helgen är de alltid på aktiviteter eller hos en kompis eller har en kompis. Dina barn låter så ensamma. De ska inte vara beroende av varandra, utan ha sina egna liv, som ni föräldrar hjälper dem med. 

Går barnen på aktiviteter? Där kan man också få nya kompisar. 

Disciplinering är inget vi använder oss av, så det där är helt främmande och konstigt för mig. Vad är det ni disciplinerar? Tystlåtenhet? Jag jobbar i skolan och vi disciplinerar aldrig barnen, varken på fritids eller på skoltid. Ett par av barnen har autism och talar inte om hur de vill ha det, eller varför de blir arga, så där får kompisarna och vi vuxna bara gissa oss fram och försöka förutsäga problemen. Det brukar fungera hyfsat de flesta dagar. Även barnen utan diagnos vägrar göra som vi säger ibland: vi disciplinerar inte det heller, utan då får de vara ifred och vi koncentrerar oss på de barn som arbetar och gör vad de ska, och nästa pass så brukar problemet vara som bortblåst. Barn vill vara duktiga. Om de inte är "duktiga" så beror det bara på att de inte kan vara det just då. Uppgiften är för svår och barnet behöver bättre instruktioner eller ett annat arbetssätt, eller orken har tagit slut.

Jag tycker inte att ni ska sluta med schema för att det är för enkelt. Jag förstår inte vad du menar med enkelt. Schemat är ju bara till för att barnen ska känna sig trygga med hur dagen ser ut. Även våra barn utan diagnos gillar sitt tydliga schema. Hemma har jag inte behövt använda det, men ibland hade jag som vuxen behövt ha ett för att hålla koll på allt som ska packas, alla aktiviteter, alla läxor och arbetsuppgifter som ska fixas hemma. 

Måste ni prata med honom hela tiden? Jag tror han blir utmattad. Skolan kan såklart inte hjälpa er med era problem, det kan ni inte förvänta er. Skolan fokuserar på skoldagen och kunskaperna där, inte era hemmaproblem. Det där får du ta upp med sjukvården, BUP, något sådant. Kanske en privat utredning för att reda i om det är någon diagnos? Jag har en förälder som utreder sitt barn privat, för att kön på skolan är flera år lång. 

Sluta med de där konstiga "stå på mattan om du är olydig"-metoderna. Vi gör inte ens så med vår hund. 

Det är klart att han inte vet vem han ska ringa om han aldrig har fått ta hem någon kompis förut. NI får ju bara messa någon av kompisarnas föräldrar och bjuda med er hem och prova. Ni kommer att märka vilka barn som fungerar bra att ta hem och vilka som sonen inte klickar med i hemmiljö. Men ge varje nytt barn minst tre chanser, det tar tid att hitta varandra ensamma i hemmiljö. Man kan ju inte bara strunta i kompisar för att man inte vet vem man ska börja med, det är väl ett angenämt problem att han leker med alla i skolan. 

 

Om han inte klarar att vara själv så får pappan vara hemma med honom ibland. Om han är ett barn som är beroende av scheman så uppskattar han inte spontana utflykter. 

 

Bättre att leka än att sitta med iPad, skriver du. Men han sitter ju inte med iPad? Han leker med lego och bilar och är nöjd. Det är inte hans bekymmer att din dotter inte kan leka själv utan är beroende av en iPad i så fall. Pojken finns inte till för dotterns skull, utan finns bara till för sin egen skull och han är nöjd. Pappan får fokusera på sonen ett tag och du på dottern, så att hon har något att göra. 

 

Om han har svårt med att ni ändrar bilderna så tyder det på att han verkligen behöver sitt schema. Han har uppenbarligen svårt med förändringar och blir upprörd när ni ändrar något. Men det är därför som schemat är bra, får då får han tid att bearbeta att den här onsdagen kommer inte att se ut exakt som förra onsdagen och då kan det hända att han ibland kan acceptera förändringen, när han fått smälta det. Men helst vill han ju att alla onsdagar ser likadana ut och det är en trygghet för honom att se att det är så på schemat. 

Och om han har långa dagar på fritids så behöver han nog sitta ensam och leka med lego och bilar för att ta igen sig från alla intryck. Och han behöver nog inga fler aktiviteter.