Jag tänker helt tvärtom. Ett barn (eller ännu hellre vuxen) som tror på Gud borde bli lika ifrågasatt som ett som tror på tomten. Vänd på steken, är det normalt att som vuxen tro på tomten? Knappast. Vad gör vi med en sån? Ring kliniken, cinco cinco. Men det är helt ok att tro på "Gud"? Man undrar vad det är för värld vi lever i.
Stor skillnad. Att tro på tomten är mysigt och harmlöst och ger sig till känna ett par veckor om året.
Att tro på gud är skadligt och nedbrytande och genomsyrar det dagliga livet och de livsval man gör baserat på myter som innehåller straff och skuld.
Ingen behöver tala om för mig att det är fullständigt absurt att anpassa hela sitt liv efter en sagobok.
Religion är för de sinnessvaga eller de som absolut inte har något annat i tillvaron att förlita sig på. De som lever i misär och inte har minsta möjlighet till ett bättre liv. De kan få tro efter som det är det enda de har.
Att vara religiös i ett rikt och upplyst land borde rendera förvaltarskap och indragen rösträtt och tvångssterilisering.
Postmodernismen är död sedan länge så du kan sluta tjata om den.
På vilket sätt är ateismen en återvändsgränd menar du?
Vad menar du att det borde svara på egentligen?
Ring någon av mina förfäder som levde under "renässansen" och fråga vilken tid de lever i.
Ställ tydligare frågor.
Svara på min fråga som jag ställde först om hur ateismen är en återvändsgränd så ska jag gladeligen svara på din. Och med svara menar jag inte att skriva självklarheter som att ateismen inte svarar på något.