Kan man tvinga bort katten?

Räcker det att ta allergitabletter?
Om ja så är det väl bara att ta.
Om njae/nej så förstår jag inte hur en katt går före ens partner.

Jag fattar verkligen inte människor som prioriterar husdjur över människors hälsa. Man kan ju inte medicineras dagligen, dessutom med mediciner som påverkar ens allmäntillstånd rätt allvarligt bara för att ens partner bryr sig mer om katten än en själv. Det är väl bara att omplacera katten. Alternativet är skiljsmässa som jag ser det.

Varför sitter du och hittar på? Jag skrev i mitt första inlägg till dig givetvis måste hälsan komma först så varför tror du inte jag skulle prioritera mina barn över vår katt?
Dock förmodligen inte en vuxen om inte symtomen var dödligt allvarliga, eftersom min partner eller jag, om vi blev allergiska, hellre levt med symtomen än utan katten. Särskilt som den ändå är lite till åren, då hade vi stått ut.

Missförstådd har jag blivit av dig för att du tydligen inte läser mina inlägg och därefter skriver saker jag inte sagt.
Jag har redan skrivit om andra alternativ. Men ok.
Mitt alternativ hade varit att söka efter annat boende där det skulle vara möjligt att dela upp bostaden så att katten hade en egen del. Skaffat luftrenare och städat ofta. Och ätit allergitabletter när det varit som värst.

Du kanske ska sluta dra slutsatser om vad du läser när det är du själv som inte läser ordentligt? Först drog du upp katten skulle nog inte gilla att bo i garaget när jag aldrig skrivit något om garage, och sedan att jag inte skulle prioritera barn så de måste bort när jag redan skrivit att hälsan kommer först.

Sälj eller ge bort katten. Eller skilj er. Eller bli särbos.

Jag är allergisk och hade inte för mitt liv pallat bo med en katt och äta medicin för det. Även om medicinen hjälper lite grann så mår man fortfarande dåligt. Och även om man nu skulle bli helt symptomfri av medicin så är det ju inget man vill äta jämt. Det tar ju dessutom bara bort symptomen, det händer ju fortfarande massa processer i kroppen som inte är hälsosamma för personen.

Folk som har djur fast tex. sina barn är allergiska är dumma i huvudet rent utsagt och mer eller mindre misshandlar sina barn. Spelar ingen roll om barnet inte vill skiljas från djuret, sitt barns hälsa är en förälders ansvar och kommer absolut först. 

Hade dessutom blivit väldigt sårad om min partner hade valt en katt över mig. Förstår att man kan få en väldig koppling till djur men det betyder att relationen till katten är viktigare än vår relation. Samtidigt är det väll bra att det kommer fram om det är så...

Att låta katten bo i en del av huset med luftrenare är också kass idé... Jag blir allergisk bara jag går innanför dörren hos någon som har katt. Finns de som blir allergiska bara av att man är i samma rum som en kattägare. Är det en supermild allergi kanske det går men...

Bästa är väll att hitta någon i er närhet som kan ta hand om den så att personen som är fäst vid katten kan fortsätta umgås med den. 

Att göra sig av med katten bakom ryggen på personen låter dock som en urusel ide och kommer göra så att förhållandet går i kras vilket som.

Beroende på graden av allergi är det inte säkert att det är så mycket fråga om vilja. Valet kan stå mellan att vara konstant sjuk eller att en familjemedlem flyttar. Om katten är lika viktig som en av föräldrarna är ju valet enkelt. Katten tar hand om halva hushållet, barn och räkningar och jag flyttar.

Vet inte, har inte provat.

Det finns ju en gråzon här. Jag är lite allergisk mot våra katter, men inte mer än att jag klarar mig på en allergitablett om dagen för att vara besvärsfri. Efter att ha testat sisådär femtio olika märken och aktiva preparat så har jag hittat en sort som inte ger mig några särskilda biverkningar. Så katterna stannar, jag mår bra och familjen är glad. Lite uppoffringar kan man ju göra för familjefriden. Hade det däremot varit astmaanfall och extrema allergibesvär hade vi försökt omplacera katterna.

Du har nog svarat på fel inlägg?
Men nej, det hade inte varit en ok uppoffring. Jag hade flyttat.