Jag skulle ALDRIG skylla på hunden. Klart att jag hade gått emellan för att skydda, men ta en Sten och slå ihjäl hunden med är inte friskt nånstans.
Fast skribenten skriver slå ihjäl hunden med en sten. Alltså istället för att (normalt) freda sitt barn och när hunden släpper ta barnet och springa, kommer skribenten fortsätta banka hunden i huvudet med en sten tills skallen spräcks och hjärnsubstansen flyter ut, mitt framför ett skadat och traumatiserat barn.
Du kan inte får det till att vara ett normalt beteende, att utsätta sitt eget barn för ytterligare trauma och skräck och ignorera barnets fysiska skador, bara för att få lov att avreagera sig.
Tja, jag kan hålla med om att man närmast blir förvånad om en femkiloshund inte gör utfall på promenaden. Å andra sidan är det kanske inte så konstigt att en 60-kiloshund inte känner sig lika hotade av andra hundar som en femkilos gör. Dessutom är många små larmande raser, vilket såklart ökar risken för skall.
Samtidigt är den faktiska skadan som en chihuahua/shih-tzu orsakar i princip lika med noll. Jag upplever inte ens ett ögonblicks fruktan eller oro när de hänger i kopplen och gläfser. När en 60-kilos hund beter sig så däremot? Fy faaan. Jag älskar hundar, men stora hundar som gör utfall där ägarna knappt klarar av att hålla i kopplet gives me the creeps.
Oprovocerat är det framförallt i mina ögon när hunden som har blivit attackerad inte gjort något utfall utan blir påflugen av en hund som ägaren av en eller annan anledning inte har kontroll över. Och blir den så provocerad av småhundars utfall så sätt en munkorg på den då.
Hade min hund däremot varit den som sprang fram till den stora, då hade jag inte gjort någonting annat än att sörjt min hund och min egen dumhet. Då vilar allt ansvar på mig, för jag borde haft en sån koll på min hund att den inte sprang fram där den inte var välkommen.
Men eftersom det här skedde på en parkeringsplats lär väl hunden ha slitit sig på väg ut från en baklucka och sedan gått till attack. Det är den statistiska sannolikheten iaf, skulle jag säga.
Nej precis. Folk är väldigt skjutglada om en varg närmar sig mänsklig bebyggelse, men en hund får ibland göra vad som helst och allt skylls på ägarna. ?Hunden blir vad man gör den till?, nevermind att vi hårdavlat på vissa egenskaper och instinkter som i vissa fall gör att det krävs enormt mycket av ägarna.
Ja, det är ju ägarnas fel som inte läser på tillräckligt/inte inser sina egna begränsningar, men alla individer är inte menade att fungera i vårt samhälle. Vi förlitar oss väldigt mycket på några enstaka hundtränare som av sitt goda hjärta ska ta sig an oxh rehabilitera hopplösa fall.
Varför ens ha en ras som du knappt klarar av att hålla? Då är väl femkiloshundarna ett ypperligt alternativ, även om de hänger i kopplet?
Tycker för övrigt att de oskrivna reglerna är rätt solklara både i fråga om barn och hund:
Om din hund går fram till ett barn eller annan hund och något händer bär du hela ansvaret.
Om ett barn eller hund kommer fram till din hund, trots varningar, så bär den ägaren/föräldern allt ansvar.
Är det ens möjligt anmäla en hund till Länsstyrelsen eller till någon myndighet?
Det måste väl ändå vara ägaren/föraren som ansvarar för sin hund och som därmed kan bli anmäld för något?
Min uppfattning är att det alltid är ägarens/förarens fel när något går fel med en hund.
För mig ofattbart att människor försöker skylla på hunden.
Om Hunden gör fel eller har ett felaktigt beteende så ligger nästan alltid felet hos husse/matte. Det är alltid husse/matte/hundföraren som har ansvaret för sin hund.
Håller inte riktigt med. "Körkort" för hund tycker jag borde vara en självklarhet oavsett typ.
Dessutom borde det finnas krav på att alla hundar ska gå minst valpkurs innan 1 år och vardagslyd innan 2 år, hos behörig tränare/skola/klubb.
Om du läser vad jag skrev så inser du att jag skriver att det är normalt att vilja freda sitt barn. Jag skriver inget alls om att freda sig själv eller sitt barn är fel eller onormalt eller på annat sätt negativt.
Det jag skriver är fel och sjukligt är att hellre avreagera sig på hunden än att ta hand om sitt skadade barn. Du får gärna tycka att det är ett godtagbart beteende, men jag vidhåller att varje förälders prio ett borde vara barnet och inte hämd.
Och nej, det går inte alls fort att bita ihjäl ett barn. Hunden ska aktivt vara ute efter att döda ett barn för att attackera halsen, och en hund som inte är mentalstörd gör inte det. En normalfuntad hund kommer först markera med att morra och dra sig undan, när barnet inte respekterar gränsdragningen så nafsar/biter hunden händer och ansikte, och om hotet/barnet inte slutar tränga hunden så eskalerar attacken.