Vad är bakgrunden till hoardingbeteende?
Hoarding eller samlarmani? Vet inte riktig var gränsen går, antar att det är en glidande skala?
Varför fastnar vissa människorna i det?
Såg att det fanns en tråd om ämnet och blev nyfiken
Hoarding eller samlarmani? Vet inte riktig var gränsen går, antar att det är en glidande skala?
Varför fastnar vissa människorna i det?
Såg att det fanns en tråd om ämnet och blev nyfiken
Stött på flera människor som skulle kunna betecknas som hoarders i någon mening. I varierande grad.. Men inget sånt där extremfall man sett i tv dokumentärer, där myndigheterna måste ingripa och ta dit en grävskopa för att kunna ta sig in i hallen typ.. En hantverkare jag pratat med påstår sig varit hemma hos en sådan dock.
Men de jag stött på verkar oftast ha något trauma eller liknande i barndomen. Det verkar va den gemensamma nämnaren jag kan se
Det är lite OT men lite på samma tema ändå. Jag känner till några människor som har maniskt pedantiska hem. (De mest välstädade och rena hem jag varit i.)Men som i hemlighet haft svåra missbruksproblem under ytan.
Patologiskt samlande har varit en officiell psykiatrisk diagnos sen 2013:
www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2013/08/Patologiskt-samlande-ar-ny-diagnos-i-DSM-5/
Anl till att jag startade tråden är delvis nyfikenhet på själva fenomenet, men också lite att jag har en anhörig som verkar ligga lite på gränsen.
Symtomen saknas på så sätt att det inte direkt är kaos i hemmet, MEN människan har en märklig förmåga att ha en relation till saker. En emotionell relation till prylar. Kan inte kasta saker, kan inte ens hälla ut lite vatten i diskhon. Det ska sparas för det kan man vattna med nån annan dag. Det är lite lätt övermöblerat och ibland lite rörigt men inom normala gränser ändå, som det kan va lite hos vem som helst, men oförmågan att göra sig av med saker oroar lite. Allt kan va bra att ha. Jag är rädd att det sakta över tiden kommer att finnas en risk att det eskalerar..
Jo, depression är nog inte omöjlig.
Har äldre släktingar som har väldigt svårt att slänga saker, "Kan vara bra att ha, går att laga"
De växte upp under kriget då det var brist på mycket och det inte fanns möjlighet att köpa nytt hela tiden. Kläder och saker lagades, det som kunde återvinnas användes till något annat mm.
Det har aldrig gått överstyr för deras del men steget från att vara sparsam till att hoarda är inte alltid långt.
Enligt de fall jag sett kan bakgrunden vara att man förlorat något tidigt i livet och kompenserar det för att skapa trygghet. Har en släkting som samlar saker men inte hoardar. Hen förlorade tidigt sin ena förälder.