Lärare med lite brytning

Vad spelar det för roll om du har en brytning men pratar svenska korrekt. För mig är det viktigt att lärarna pratar grammatiskt korrekt svenska.

...men det där med korrekt svenska kanske inte är så viktigt iheller. Växte upp med en förälder som absolut inte pratade ren svenska, men jag lärde mig iaf.

Sluta noja över att du bryter! Om du vet med dig själv att du är en bra pedagog, fokusera på det istället. Det finns en flera som inte bryter på svenska men som har talfel eller stammar....eller inte kan skillnaden på de/dem han/honom.

Tycker inte det är något problem så länge du pratar korrekt svenska och grammatiken är rätt :) Tror inte nån tycker det. Brytning kan ju vara svår att bli av med helt precis som dialekt, min mamma pratar fortfarande småländska (men inte jättebred) fast hon har bott i Stockholm i mer än 45 år.

Om du pratar god svenska men med en brytning tycker jag att du är en utmärkt förebild för barnen. Du visar att man kan lära sig språket bra trots brytning. Dessutom behärskar du, till skillnad från de flesta i Sverige två språk och det är väl avundsvärt? Dina elevers lärande där inte beroende av att du talar utan brytning.

Bara du inte pratar skånska så är det väl ok

... eller Norska eller Småländska eller Göteborska då

Tack för era svar :)

Personligen tycker jag att det är t o m bra att ha lärare med brytning - då lär sig barn både att förstå olika uttal och även tolerans att människor är olika men ändå lika värda.

Håller med övriga, brytningen är inget problem, snarare en tillgång.
Det finns gott om rediga svenskar som talar horribel svenska, särskriver, använder fel ord, etc.
När jag var barn fanns det flera pedagoger från andra delar av världen som bröt, och det var aldrig några problem.
När farsan gick sköterskeutbildningen hade de en föreläsare som hade engelska som modersmål, som försökte tala svenska och som lyckades sådär - men det gick bra, det också

Inga problem alls med lite brytning! En lärare med engagemang och som är intresserad är det som spelar roll. Hade lärare som bröt under min uppväxt och ursprungligen kom från USA och från Spanien. Det var inga som helst problem och gjorde absolut ingen skillnad överhuvudtaget. Kan tom vara positivt att barn får en ökad förståelse. Dessa lärare var även kanske några av de bästa som jag haft fsktiskt.

Enda gången jag sett det problematiskt var när vi hade en japansk fysiklärare i åk 9. Dock handlade det inte om brytning utan att hon inte kunde svenska i så stor utsträckning och vart i Sverige i fyra månader. Vi kunde inte kunde fysikbegrepp på engelska heller.Att introducera fysik, centrifugalkraften osv, förklara tyngdkraft osv på japanska/engelska/svenska/teckenspråk men även att allt består av molekyler, var tämligen en utmaning. Inte många som fick godkänt i en annars högpresterande klass. Men detta var som sagt under helt andra förutsättningar. Då fungerar det inte. Men lite brytning, som jag sagt ovan. Kan tom vara positivt! Goda förebilder, som genom sin drivkraft, tagit sig hit, lärt sig nytt språk, integreras. I min klass under uppväxten, var vi ganska homogena, men fick en enorm respekt för dessa lärare. Intressant och spännande att höra om hur det var i Spanien, USA.

Samma situation här. Jag har jobbat som lärare i 20 år, och visst, det har hänt att elever och även föräldrar har påpekat det. Och jag kan tycka att det känns så himla onödigt, eftersom de förstår mig helt utan problem. Numera jobbar jag på en specialskola och har ofta elever inom autismspektrum. De störs extra mycket av sånt. Samtidigt som de ofta själva pratar lite ovanligt. Jag var också 25 när jag kom till Sverige, från Tyskland. Undervisar tyska också, så det är ju jättebra för eleverna. Lustigt nog har också nån elev nån gång tyckt att jag inte kan vara bra på engelska för att jag är tyska.

Nu låter jag negativ. ;)  Men jag har klarat mig och det finns många lärare som har en utländsk brytning. De få elever/föräldrar som stör sig på det, överdriver faktiskt. Sedan finns det ju även pedagoger som har en stark brytning så att det verkligen är svårt att förstå dem. Jag hade en kollega från Sydamerika - jag övervägde ett tag att prata franska med henne, för att jag förstod hennes svenska så dåligt. Men jag ville ju inte säga det. Och jag har också varit med om lärare - minst en av mina barns lärare, som inte var bra på språket, alltså ordförråd, språkriktighet, grammatik, heller. 

Lågstadiet är lite känsligare än t.ex. högstadiet, eftersom barn inte är lika säkra i språket själva än. Framför allt om de har utländsk bakgrund också. På andra sidan lär det ju vara vanligt i områden där många familjer med invandrarbakgrund bor att även lärare och förskollärare har den bakgrunden. Visserligen, de som vuxit upp här har ju inte brytning. Jag tycker ju viktigare är att man pratar rätt. Och jag vet inte om det är värd att satsa på att försöka träna bort brytningen. Jag har alltid upplevt att jag har mest problem med "R", dvs. kan inte rulla det. Och det finns tekniker - någon tipsade mig om det till slut, men jag fick också höra av folk att det var onödigt. Så jag brydde mig inte ändå. 

Det är sant. Det är ju samma sak med dialekter. Fast, det verkar inte så vanligt numera heller.

Du skriver i alla fall bättre än mina barns lärare.

Veckobreven vi får hem är fulla av syftningsfel, särskrivningar och andra språkliga grodor.