Inbillar jag mig att det är en antydan till streck!? Fattar ju att detta inte räknas som gravid, men visst borde inte det svaga strecket finnas där utan att testet registrerat hcg!?
Förlåt att jag kapar tråden pga min ångest. Vågar utifrån morgonens resultat betrakta mig som gravid, men det hade gärna fått stå 2-3 veckor i och med att jag är på ruvdag 8. Försöker dock att inte dra några förhastade slutsatser av det, kan ju slå om till nästa intervall inom några dagar och då ligger jag ju rätt. Önskar att vi bodde i ett land där jag nu smidigt kunde knalla iväg och ta ett Hcg för att lugna mig, men även om jag betalar för tjänsten har jag inget svar innan helgen då de skickas till Sthlm för analys. Så nu får jag hålla till godo med billiga tester och hoppas att de blir starkare vilket åtminstone indikerar ökning av hcg. Blir en lång vånda till måndag då jag tänker ta nya prover, plus att jag måste vänta några dagar på svaret. Hatar den falska tryggheten som proven ger när resultaten släpar flera dagar, är så fruktansvärt medveten om att jag inte vet något om den aktuella situationen i min kropp att provsvaren knappt ger någon ångestlindring alls :( I övrigt tack för allt stöd igår, och bra lista Smulantobe!
Hej,
Jag har vänner som har testat att de är gravida även med ägglossningsstickor, då de är känsliga mot LH värdet som stiger runt ägglossningen men de är tydligen även känslga för graviditet hormonet hcg.
Är det nån annan som har testat och hört samma sak? Har man några såna över hemma sen innan så skadar det inte att prova och se om man får positivt utslag.
Hörrni mina test blir inte starkare och CB har inte slagit om till nästa steg på veckoindikatorn. Det är nog kört trots allt. Jag fortsätter såklart med medicinerna samt tar ett Hcg imorgon samt ett att jämföra med senare i veckan, men jag ska ärligt säga att jag inte har något hopp kvar. Den här ruvningen har verkligen varit tusen resor värre än alla tidigare. Och jag ifrågasätter starkt om jag orkar fortsätta med resten av våra blastocyster, vilket känns hemskt! Blir också ledsen av att stöta på nya hinder istället, trots alla ansträngningar för att undvika missfall i v.7. Även om jag haft ett ägg som släppt strax efter infästning tidigare så är den här situationen ny för mig och jag förstår inte varför det inte tar sig bättre. Det är ju inte infästningen och de följande veckorna som jag har problem med så jag var nog inte förberedd på den psykiska terrorn och att mentalt behöva kämpa såhär tidigt. Påfrestningen om ruvningen fram till testdag (och sedan v.7, v.12 och slutligen v.20 som är då jag vågar slappna av) blir för lång och stor om det ska vara så svajigt redan från start. Inser hur bortskämd jag har varit som kunnat räkna med plus och fina Hcg-stegringar till vecka 7.
Lider med dig <3 Mitt missfall kom också igång igår, inte riktigt över än. Det är så mkt känslor när man kämpar för att bli gravid, lyckas och sen blir lyckan och den framtid, man snabbt hinner föreställa sig, ryckt ur händerna på en. Det här är mitt 7 missfall, 5:e på raken i ungefär samma vecka, så jag är van men det gör lika ont varje gång. För mig är varje plus ett (framtida) barn så jag sörjer även om missfallen är tidiga, och även om jag numer utgår i från att mina graviditeter kommer att sluta i missfall så är de lika jobbiga. Tillåt dig att känna allt du känner och våga prata om det, även om det bara är med en utvald person. Det är viktigt att låta missfallen få ta plats då det annars kan byggas upp så mkt uppdämda känslor inom en. Ta hand om dig! Kramar
Är inte så jätteinsatt men tror inte det är dåligt om den är tjockare, min var 17 mm vid ET blev gravid men slutde upp i ett MA.