Limarie skrev 2020-02-26 11:54:56 följande:
Så ledsen att läsa det här. Undrade redan hur det hade gått. Vilken besvikelse med tanke på att det från början såg så bra ut.
Vi har ju ett liknande problem med min mans sperma. De tyckte inte heller att det var värt med DNA fragmentationstest, varken i Finland eller Sverige. Men det tyckte de i Tjeckien när vi var där. Vi gjorde testet där nu direkt i anslutningen till vår embryodonation (mer för framtiden). Resultatet var inte alls bra och de gjorde även ett så kallad apoptostest som inte heller såg bra ut. Så de har lite mera verktyg utomlands att fiska ut de bästa spermierna vid ICSI. Alltså metoder där man ser de bättre, tex PICSI och annat nytt (som dock inte ännu visar någon fördel i studier men det verkar inte göra någon skada). Nu är det så att jag tror att vi har en stor manlig faktor och frågan är hos oss om det från början var mina ägg... det blev aldrig bekräftad. Så det känns faktiskt lite skönt att ha gjort dubbeldonation (mer rättvis). Även om jag alltid tänkte att det är bra för barnets skull om en genetisk ursprung är känd. Men för min egen skull är detta definitivt bättre. Men en annan anledning var för mig att krafterna redan efter 2 IVF har tagit slut. Jag ville ha en realistisk chans att lyckas nästa gång.
I ert fall verkar det vara svårt att göra något annorlunda, i alla fall något med stor impact. Men det är inte så lätt när partnern känner lite annorlunda. Samtidigt som man kan förstå det om man tänker hur lång tid det tog oss att processa allt, likaså lång tid kan det tar för mannen. Min man och jag pratade tidigt om en spermadonator (worst case då)... och han kände att han nu med 41 inte har hur mycket tid och ekonomi om han vill ha fler barn framöver.
Svåra frågor och saker att ta ställning till. Men andrologisk och immunologisk utredning hos mannen är bra och kanske ni kan göra en minisemester utomlands. Vi betalade 100 Euro för flyget till Prag och DNA test kostade 80 euro tror jag och apoptosetest 30 Euro.
Tänker på dig/er!
Vill bara lyfta att min man tassade sina spermier tre ggr alla med DNA fragmentering två i Grekland och en i riga.
Alla tre ställena dömde ut hans spermier sista så var de 85 % DNA fel på dem.
Vi vände oss till Ryssland och Olgas. Då var det totalt 97 % som var helt värdelösa, och vi var beredda på donator.
MEN olga sa så nej, nej det är ju hela 3 % som är bra och vi var helt chockade att de ville anv hans spermier...
Vi lyckades på första försöket!!!
Jag bara säger det, att det handlar om skickliga doktorer och ett superproffsig lab!!!
Tänk på det!!!