Vi som planerar äggdonation 2020

Hej på er!

Jag hoppar också in i tråden.

Vi var på gång med äggdonation redan efter sommaren i Grekland men blev övertygade om att göra en till sista IVF. Den misslyckades, fick ett ägg som blev ett dåligt embryo som aldrig fäste. En aning irriterande att bli övertygade om att ta en väg som vi redan kände oss klara med och på så sätt förlora både tid och en massa pengar.

Men men, vi försöker släppa det och tänka framåt nu.

Vi lutar åt att det blir äggdonation på Minerva i Uppsala. 80 000 kr ska det kosta. Det är ju dyrare än tex Grekland och Polen men känns logistiskt lättare.

Min största oro är att detta inte heller kommer att fungera....det finns ju inga garantier naturligtvis.

Men hur ska man veta att man väljer rätt? Gällande klinik, metoder (fryst/färskt) osv. 

Jag fick ett plus idag, är lite chockerad.

Vi har försökt bli gravida i ca 3 år. Jag har fått två missfall (v 10 och v 5) samt konstaterat lågt amh. Vi har  under 2019 gjort tre ivf som aldrig gett något. Vi har planerat in äggdonation nu till februari/mars. Och nu detta....

Jag är glad men mest rädd, ganska övertygad om att det kommer att bli missfall.

Svårt att hantera detta.

Jag hoppar också in här! Har misslyckats med sju IVF-behandlingar, varav sex med våra egna gener och en med donerad sperma. Nu har man kommit fram till att det är mina ägg det är fel på så nu blir det äggdonation. Har redan ?fått? en donator och väntar på att behandlingen ska komma igång. Försiktigt hoppfulla men rädda för ett misslyckande som kan rasera världen igen.

Ååå, mycket tankar! Svårt när man liksom inte är sig själv utan en hormonpåverkad version av den man är annars. Så kände mig mig delvis under ivf-försöken iaf, är det liknande nu för dig? 

funderar själv på om jag borde boka in träff med terapeut, just för att få hjälp m alla tankar (även om det just nu är okej). Har du varit och pratat med någon?

Hoppas du får sova i natt! Bättre med sömntabletter en kort tid tänker jag än att inte få sova. Bara för att du tar dom nu så betyder det ju inte att du kommer att ta dom sen. 

Tack att du delar detta med oss. Jag har också bestämt mig att börja en terapi nu. Men inte så mycket för den nuvarande situationen utan mer för att gå tillbaka i livet och barndomen. Jag har börjat fundera en del kring identitetsfrågor sedan tidigare men det hela har växt nu när man tänker kring barnets identitet och framtida frågor osv. Och i längden kommer detta bara hjälper på vår resa med där vi inte ännu vet när den tar slut. 

Själv skulle jag vara mycket rädd för en sjukskrivning eller gå till läkare med tanke på att vi samtidigt ansöka om adoption respektive vi håller snart på med utredningen och då ska man helst inte har något pågående i bagaget. 

Men är jag gravid så ska jag nog direkt gå ner i tjänst. Det minsta jag vill göra är att stressa sedan. 

Hej i tråden!

Jag håller också på att undersöka möjligheterna för äggdonation utomlands.

Har någon tips om en bra gynekolog i Göteborgstrakten? Som en kan prata öppet med och kanske få råd och tips?

Sen undrar jag det här med att konvertera utländska recept till svenska, har ni nån erfarenhet gällande det? Har hört så olika - nån säger att deras gynekolog gjort detta utan problem, nån annan menar att det är olagligt?

Hej på er, och heja oss alla!

Sokolova är verkligen dyrt men hon är duktig. Samtidigt samarbetar hon med kliniken Riga. Tyvärr skriver hon inte ut recept på högkostnadsskydd.

Men på Vasakliniken gör de också ul för 1200kr och han skriver på högkostnadsskydd.

Sedan finns det en mycket kunnig läkare på qvinnolivet i Kungsbacka. Hon tar 1500kr och då ingår också recept.

Hej alla!

Hoppas någon kan svara på detta. Ska ju göra ET planerat till vecka 4. Tog Procren-sprutan för nedreglering 25/12, fick mens två dagar efter beräknat, började den dagen med östrogen och kortison. Ska jag verkligen äta de mediciner så länge innan ET? Slemhinnan måste ju hinna bli urgammal eller har det blivit fel?

Tacksam för svar, håller på att oroa ihjäl mig

Jag hoppas verkligen på det. Kanske därför pratade min läkare inte ens om det. Det var min nyfikenhet som ledde mig hit, kanske i onödan, men det är bra att vara förberedd. Går det att dela på landstingsförsök så här? Och om man inte får remiss (den måste man få eller?) till ÄD och förbrukar alla sina lanstingsfinansierade försök, så då finns det ingen möjlighet att ha ÄD (med)finansierad, eller hur går det?

En gång till tack för alla svar, ni är fantastiska.