GrodanS77 skrev 2020-07-08 13:07:29 följande:
Va märkligt att de tyckte att allt var i sin ordning när mensen varit borta i två år! Låter ganska nonchalant, som om de inte orkade utreda och skyllde på träningen.. Hur gammal var du då? Var det när du tävlade/tränade som mest?
Jag tror absolut att det är bra att försöka ha en positiv inställning och inte klandra sig själv. Framförallt för sin egen del och mående. Vissa förutsättningar föds man med ( eller utan) och kan inte påverka hur mycket man än försöker. Men visst, det är många gånger jag förbannat min egen kropp, känt mig mindre värd som kvinna för att inte fixa att "göra det mest naturliga" och bli med barn.
Vill bara förvarna om att när man går på medicinerna så avråder de från att träna. Det är stil med en rask promenad går bra, men inget ansträngande. Det är för att man förbränner medicinerna fortare och går ur kroppen, dvs får för låg halt. De råden har både svensk och utländsk vård givit.
Det är psykiskt påfrestande att ruva. Har inte kunnat somna på kvällarna. I natt låg jag o räknade på när jag skulle kunna testa som tidigast. Men samtidigt så är det ändå lättare denna gången eftersom vi redan har en knodd. Det står inte o faller på ett liv med eller utan barn nu.
Kroppsligt...sen i måndags kväll (återföring dag) har jag haft ett molande över "tjejmagen" ungefär som trötta magmuskler som småkrampar lite. Mest hela tiden, lite mindre ibland. I morse mådde jag lite illa och har hållit i sig. Men det kan bero på kortisonet. Är ju för tidigt att få gravidsymtom på ruvardag 2 liksom...även om det är med blasto. Har det fäst så har det ivarjfall gjort det nu...bara att vänta o se. Suck...
Ja, det var en otroligt nonchalant läkare jag träffade när jag sökte första gången.. Jag tränade på en normal nivå då, så det var före några tävlingssatsningar. Jättebra att veta att de kommer att avråda träning! Bra så att jag kan förbereda mig mentalt. Jag känner att jag är beredd att göra vad som helst, men jag påminner mig hela tiden om att det kommer att bli tufft mentalt, att både påverkas av hormoner och känslor påverkade av hormonerna, förändringar i kroppen och att samtidigt som det sker, behöva avstå det som annars är min "terapi". Men jag ska klara det, det får bli en utmaning!
Jag lär mig så mycket av att få följa er!
GrodanS77 skrev 2020-07-08 13:20:01 följande:
Försöket i Umeå var med färska och första återföringen synkades med donatorns äggplock.
Det är tyvärr inte alla som får till frysen. Jag har hört en siffra på 50/50. Även om jag tycker att alla andra får och inte jag. ..
Lite besviken är jag ju, på att på sammanlagt 18 donatorägg (2 donatorer/försök)så blev det två färska insättningar och bara ett till frysen. Vi har dock haft väldigt hög befruktningsgrad så vad som går fel vet jag inte.
Det var 8 ägg som klarade upptiningen, inte 10 som jag fattade det som först. 7 av dem blev befruktade. Det jag fick insatt hade en normal utvecklingskurva och såg bra ut. De andra hade i går stannat av mer eller mindre i delningen. Spermiefel kanske? Vem vet...maken är 49..
Blev det ett till frysen nu? Eller menar du ett då från försöket i Umeå? Och det var isf det som blev er dotter?