Rosa/brunt/blod, ömma bröst, starkt plus

Förstår din oro! Jag har blött under alla mina graviditeter och majoriteten har gått bra. :)

Från att ha varit helt inställd på mf börjar jag få tillbaka lite lite hopp att det kanske finns ett liv kvar där inne. Vågar inte riktigt tro det men det är tydligen väldigt vanligt med blödningar även om jag aldrig råkat ut för det under mina tidigare graviditeter.

Tack för stöd<3

Jag hade små rosa flytningar och bruna flytningar genom halva graviditeten, födde en dotter :)

Flytningarna får lite konstig färg under en graviditet! Det du ska vara uppmärksam på är om det kommer klarrött blod, då är det bra att kontakta MVC för en kontroll

Jag har klarrött blod emellan bruna och mörkt röda flytningar. Inga mängder men ändå oroande. Inväntar tid på gyntid 7/1. Men nu under em har illamående ökat lite och brösten är ännu mer ömma, det känns bra iaf.

Hade samma ungefär samtidigt som du. Väntar en fullt frisk flicka i vecka 21 idag.

Jag fick sparsamma blödningar v 8+0, räckte med trosskydd. Först ljusa och sen lite mörka blödningar, verkligen ingen stor blödning och ingen mens. Åkte in till akuten och fick ett ul, hade hopp kvar eftersom det verkade så vanligt men det var ett missfall, troligtvis MA, känns som om jag borde haft större blödningar annars. Tycker fortfarande det är märkligt för det blev ingen större blödning efter heller, mycket mindre än vanlig mens, behövde inte mer än trosskydd. Hoppas allt går bra för dig och det inte är något fel!

Vi blev gravida igen efter någon månad och är nu i v. 24 men kan fortfarande inte sluta oroa mig att något ska hända, tror inte det släpper förrän han är ute.

Vad tråkigt att du behövde gå igenom ma. Det gjorde jag också tidigare i år. Skillnaden då var åt jag inte blödde eller hade färgade flytningar. Däremot avtog illamående, ömma bröst och magen slutade spänna. Den här gången är det precis omvänt, blödningar men gravtecken kvar. Jättemånga bröst, det drar i ligamenten i livmodern men Illamåendet har däremot dämpats. Jag är väldigt orolig för ytterligare ett ma då kroppen verkar helt ologisk att tyda.

Inte jättemånga bröst men jätteömma!! Haha????

Det är ju flera bra tecken! Gravtest fick jag resultat på men vill minnas att symptomen avtog relativt fort dagarna som följde.. Hoppas det klarar sig och att ni slipper ett missfall till, håller tummarna!

Tack snälla! Och grattis förresten, försök att inte oroa dig så mycket, njut av din graviditet!

Idag visar CB digital 3+. Trodde det skulle bli en stor lättnad att se det men nej..Nu har mina bruna flytningar gått över till ljusrosa och jag kan omöjligen slappna av! Brösten är fortfarande minst lika ömma men Illamåendet är som bortblåst. Känner lite oroande mol i ryggslutet också. Tror jag håller på att bli galen av att kastas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan och en hel vecka kvar till VUL. Tips på hur jag kan släppa tanken för några sekunder mottages tacksamt.

Kan du inte ringa in till gyn och be om en "akuttid". Vet att det funkar väldigt olika i olika landsting. Men jag har fått komma in alla gånger jag ringt, oftast samma dag. Kanske svårt idag och imorgon dock med tanke på nyår.

Fokusera på annat, tidigare barn? Läs en bok, påbörja något projekt i hemmet.

annars får du väll tänka att det som händer händer och du kan ändå inte påverka. Men förstår att ovissheten är jobbigast. De tyckte jag iaf, man vill veta om det är det ena eller det andra. När jag kom in första gången indenna grav kunde de inte se något foster så skulle komma tillbax 2 veckor senare. Det va de 2 lääääängsta i mitt liv. Och småblödningarna kom och gick. Tänkte att varje liten stund är ett steg närmare att få visshet.

Tack för ditt svar och dina tips! Jag har så svårt att fokusera på nåt annat, provade bok men fick läsa om hela tiden. Nej, jag får väl bara gilla läget och vänta. Provade ringa gyn men dom hade inte telefontid nu, får testa i morgon. Det är verkligen en plåga just som du säger, att inte veta!!

Jag hade oxå molvärk i ryggen i mina första grav veckor :)

Nu kommer jag vara väldigt krass, men du kommer att kastas mellan hopp och förtvivlan många gånger under den här resan du har framför dig.

Vi hade flera i min mamma-grupp som gjorde tidiga VUL efter blödningar men som ändå i slutändan Några dagar efter det resulterade i missfall.

Min barnmorska sa så klokt till mig att ?Så länge du bibehåller symptom så ska du fortsätta att se dig själv som gravid, oro är helt naturligt.?

Man ska vara medveten om att strålningen från ultraljuds och dopplers värmer upp fostervattnet och kan ge neurologisk påverkan på fostret i så tidig graviditet.

Skulle det vara ett begynnande missfall så finns det ändå inget som går att göra för att hindra det.

Med det sagt så förstår jag precis vad du går igenom, jag har gjort precis samma resa och känt samma oro som du gör. Men inte ens nu i vecka 21 går jag säker, och inte heller kan jag göra något för att förhindra om faktum skulle vara så att vårt lilla barn inte vill stanna kvar. Det är framförallt i mitt huvud jag måste jobba med tankarna och oron. Senast imorse så vaknade jag från en mardröm där förlossningen påbörjades och barnet var för litet för att rädda. Men det är fortfarande i mitt huvud jag måste bestämma mig för att det här kommer att gå vägen.

Det här är antagligen inte det du vill läsa, men det är den hårda och krassa sanningen och ingenting ett VUL eller tio kommer att ändra på.

Tack för att du tar dig tid att svara. Det du skriver är klokt och verkligen tänkvärt. Visst är det en ständig oro att vänta barn (och för den delen att ha barn också) men jag upplever att det jag går igenom nu är värre än något jag behövt gå igenom med mina tidigare 4 graviditeter. Jag tror det beror på att jag gick igenom ett ma tidigare i år. Det skapar dåliga minnen och känslor rivs upp och kommer tillbaka. Innan jag upplevt allt vad ett ma innebär så kunde jag lättare förhålla mig till det kloka tankesätt du beskriver. Jag har ju också åldern emot mig nu som skapar extra oro.

Men det går upp och ner varje dag, just nu funkar det ganska bra att fokusera på att jag fortfarande har flera graviditetssymtom och försöker glädjas åt det trots att jag fortfarande småblöder. Jag ska göra mitt bästa att ta till mig av dina goda råd, tack.

Tack för att du tog det på rätt sätt. Det är så svårt att formulera sig på ett vettigt sätt i skrift som inte kränker.

Hur har det gått?

Det var ett tag sedan nu, jag har inte orkat skriva. Det slutade med ambulansfärd och operation, utomkvedhavandeskap. Nu är jag gravid igen men har lite, lite beige flytningar på pappret en gång per dag i 3 dagar nu. Inget mer, ingen smärta, inget klart blod men ändå såklart tillräckligt för att jag ska oroa mig. För 5 dagar sedan var jag på gyn där dom konstaterade att graviditeten sitter där den ska och ett litet hjärta slog, 2 dagar senare kom den färgade flygningen och grusade min lycka!