Nygift och otrogen

Är det verkligen bara 2 veckor?

Nej, det tycker jag egentligen inte men samtidigt är det hon som drabbats fysiskt (tydligen komplikationer så hon går hon läkare fortfarande) och min man kan ju inte göra nåt. Dom är inte vänner, han har inga skyldigheter gentemot henne. Han sa klart och tydligt att han inte tänker ta barnet till sig och se det som sitt sen var valet hennes..

Jag tänker inte låta honom träffa henne och jag tror inte hon vill träffa honom så det finns inget att prata om. Hon får älta om hon vill men inte med honom för deras grej är avslutad. 

Men om du mår dåligt av det,varför vill du då veta?
Det är det jag inte riktigt förstår.

Inte för trakasserier kanske,men ofredande.
Om han verkligen inte vill att hon kontaktar honom och är tydlig om det till henne,och hon ändå kontaktar honom så kan han ju faktiskt anmäla henne för det.

Det är möjligt. Kanske är det så att han har pressat henne till att göra aborten också. Det är ju något han kanske inte har berättat för dig,om så är fallet?
I så fall kan jag ha lite större förståelse för att hon vill berätta för honom hur han fått henne att må.
Men samtidigt så tror jag att hon,i så fall behöver prata med en terapeut och/eller en vän.
Och att han borde råda henne till det.Nej,jag valde att lämna direkt när jag fick veta.
Vi hade inga barn tillsammans heller vilket gjorde det lite lättare.
Men det tog ändå den tiden.
Jag var helt enkelt inte redo för att inleda en ny relation förrän då.
Sen träffade jag mannen i mitt liv och idag är vi lyckligt gifta.

2-3 veckor av aktivt sex ja det har båda bekräftat. 

Fast man kan inte bara säga att "Jag vill inte ha barnet." och sen tro att man kan slippa ansvar. Då är man en riktig jävla skitstövel alltså. Jag tycker nog att han har ett ansvar gentemot henne att hjälpa henne igenom abortprocessen och bearbeta det.

Ja hon var kär i honom det har hon sagt, men hon visste också att han var gift och att hon blev en älskarinna.

Jo så är det väl.. men för mig är inte egentligen graviditeten så stort och inget andra behöver få veta. Och sen blir det så att om/när det kommer fram vad han gjort blir det typ omöjligt för oss att fortsätta.. alla i min släkt och vänner kommer ju inte kunna förlåta honom..

Jo så är det väl.. men för mig är inte egentligen graviditeten så stort och inget andra behöver få veta. Och sen blir det så att om/när det kommer fram vad han gjort blir det typ omöjligt för oss att fortsätta.. alla i min släkt och vänner kommer ju inte kunna förlåta honom..

Men om det faktiskt är sanning i att det bara skett med henne de gångerna han säger, att han verkligen ångrar sig och kommer göra allt för att bli förlåten och få tillbaka min tillit kan han då inte vara värd ett försök?

Men om det faktiskt är sanning i att det bara skett med henne de gångerna han säger, att han verkligen ångrar sig och kommer göra allt för att bli förlåten och få tillbaka min tillit kan han då inte vara värd ett försök?