Nygift och otrogen

Jag tror jag vet varför du inte lämnar. Du vet att han blir ett par med henne så fort han blir fri. Och du vill inte att hon vinner. Du lever hellre i ett falsk äktenskap än låter henne få honom.

Hur man lämnar en otrogen man : man skaffar självinsikt och egenvärde.

Klickar hem skilsmässopapper från internet och fyller i och skickar in tillsammans med personbevis.

Du ställer dig i bostadskö och letar bostad och under tiden flyttar du hem till släkt/familj och talar om varför och du får hjälp med att inte gå tillbaka till honom.

På riktigt behöver du skapa distans till honom och lära dig stå på egna ben och vara självständig. Skaffa dig lite stake och självrespekt.

För varje inlägg sjunker du allt längre ner i geggan och utplånar dig själv bit för bit och accepterar snart allt han säger även om du vet att han inte alltid talar sanning. Snart kommer du utan att blinka tycka att det är en bra ide att öppna äktenskapet för sexuella äventyr bara han stannar hos dig.

Förlåt mig men det är så desperat så det känns som att det är DU som varit otrogen och krälar vid hans fötter för att han ska älska dig igen..

Men det är det som inte riktigt går ihop för mig.
Du mår dåligt av att veta,men också dåligt av att inte veta.
Hur ska du kunna komma vidare om du både vill och inte vill veta?
Du står ju bara kvar och stampar på samma fläck då.

Jag förstår hur du tänker.
Men samtidigt så tycker jag det låter fruktansvärt känslokallt av honom att bara säga att han inte vill ha barnet och sen strunta i alt ansvar.
Han var ju också en av orsakerna till att graviditeten överhuvudtaget uppstod.
Att då bara skita i allt och lämna henne ensam med hela ansvaret och med att göra abort med allt vad det innebär och med komplikationer som tillstött,det är inget annat än svinigt gjort.
Visst,hon visste vad hon gav sig in på. Men det rättfärdigar ändå inte hans handling.
Om du inte hade kommit på dem så hade hon kanske behållit barnet.
Du kanske inte ska lita på allt han säger.

Oavsett hur många gånger det skett så tycker jag,som någon skrev,att han borde få berätta för släktingar och vänner vad han gjort och själv få bära skammen.
Då,om någon gång,visar han om han verkligen ångrar sig eller inte.
Sätt hårt mot hårt. Låt honom inte slippa undan så lätt.

Att berätta för er omgivning om vad han gjorde är enda möjligheten till att bevisa att han på riktigt ångrar sig och menar vad han säger. Då först vet du om det går att lita på honom.

Så länge ni båda leker struts kommer ingenting förändras och ni kommer fortsätta leva i cirkelresonemang som inte leder nånstans. Ni kommer fastna i moment 22 i flera år till.

Just nu kan han säga vad han vill men det går inte att bevisa nånting alls så länge han inte behöver ta några konsekvenser.

Fast han tydliggjorde ju att han inte ville ha barnet, mer än så kan han inte göra..

han hamnade ju i en situation där han fick välja mellan att stötta mig eller henne och då valde han mig och dom riskerna visste hon om.. att hon fått komplikationer har inte han med att göra för dom har ingen relation nu. 

Säkert, eller åtminstone under en relativt lång tid. Att ta steget att ha sex med varandra är ju stort så såklart fanns det väldigt mycket som ledde till det.. till sist kunde dom väl inte stå emot.

Ja jag ska vänta med det men det känns samtidigt väldigt orättvist. När vi försökte få barn så gjorde han en annan med barn och då ska helt plötsligt min längtan efter ett till barn pausas. 

För mig måste hon vara psyko, jag kan inte ta att hon är en vanlig tjej med känslor typ. 

Jag hade lämnat honom om jag visste att de var tvungna att ha en relation med varandra och det vet han. Egoistiskt av mig kanske men jag hade inte kunnat hantera det. 

Jag vet.. men det blir ju som sagt också förnedrande för mig att vara den blåögda som fortsätter stå vid sidan av.. jag har blivit någon jag inte vill vara. 

Jag vet. du har rätt..

inatt låg jag och funderade och insåg att när han blev påkommen hade han inte ens stake nog att berätta hela sanningen. Det har smugit fram så mycket efteråt och hade jag inte upptäckt det hade jag ännu inte vetat. Det gör så ont men det tar tid att ta in för hela min bild av mannen jag älskar har rubbats. Hela min framtid försvann i ett nafs så som jag trodde det skulle vara..

han vill mig väl men det är redan försent jag vet och det finns bara en enda utväg...