Inlägg från: Anonym (Kvinna86) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Fjäril kär skrev 2020-01-15 23:37:21 följande:

    1. Det kan absolut vara sant att han sagt så. Glöm inte att han under den perioden ljög för er båda två samtidigt som han sa sanningen till er båda. Så självklart kan ett sådant påstående vara sant.

    2. Ja det är dumt att lita på honom när han så klart och tydligt visar att han är fullständigt opålitlig. Och dessutom fortfarande inte är sanningsenlig mot dig. Han lovade evig trohet och älska dig i nöd och lust och två veckor senare knullar han en annan. Vad är det om inte ljug och bluff?


    Det kan det vara, och där och då kanske han trodde det. Men när det blev verklighet var det inte så enkelt utan jag har varit så ledsen och varit så nära att lämna honom och det vet han också. Det var inte så att jag sexstrejkade några dagar sen förlät honom som ingenting..

    Där har du en poäng och jag litar ju intf på honom men hoppas på att kunna göra det inom sinom tid men den bollen ligger ju hos honom nu. Det är lögn och svek, det har du rätt i. Men ska två-tre veckor få förstöra allt vi byggt upp? Är det proportionerligt?
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-15 23:53:48 följande:

    Problemet är att du inte kan veta det nånsin. Du kan aldrig veta om hans känslor är på riktigt efter en sådan här sak. Du kommer alltid ha en klump i magen och känna dig osäker på hans baktankar.

    Han kan göra om det om ett halvår, eller om tre år eller om tio år eller om två veckor eller aldrig... ... Du kan helt enkelt aldrig säkert veta.

    Just nu lovar han guld och gröna skogar och aldrig mer.. Men det kan inte han själv veta heller hur han reagerar på nästa invit eller hur han agerar på en dålig period i ert äktenskap. Såklart att han just nu lovar att inte göra något igen. Men han kan inte lova något sådant för resten av livet. Det kan ingen av er veta.

    Och det är därför äktenskap går i kras efteråt. Ovissheten och bristen på tillit äter upp en inifrån. Det kanske inte sker denna vecka men ju mer självinsikt du får ju mer kommer du förstå.

    Det som föds ur en otrohet är ju också att mindre smickrande egenskaper tar plats i äktenskapet som misstänksamhet, svartsjuka, kontrollbehov och motpartens svar på det brukar bli just motsatsen, att slåss för den frihet man hade före otroheten och att man skapar hemligheter i sin kamp för frihet och den bedragna partnern blir ännu mer bitter, svartsjuk och grälen blir ett moment 22... Efter fyra år kräver du fortfarande kontroll på hans privatliv och han tycker du är surkärring som inte kan släppa det som han tycker inte var så farligt och låser in sig på toaletten med mobilen och duschen på...

    Get my point?


    Här håller jag dock inte med dig... ingen i något förhållande kan ju någonsin veta. Jag kunde inte veta att han skulle svika mig, du kan inte med säkerhet veta att du inte blir sviken av en partner osv då därför är det egentligen inte så förändrat.

    Skillnaden är att jag att han kan göra det men han vet också hur sårande det var, han har med egna ögon fått facea baksidan och det gjorde nog inte värt det.

    Så är det absolut. Det kommer ta tid men jag tror han är villig att ge mig den tiden. Och kanske förändrad vårt förhållande till mer öppet? Vad gör det om jag får kolla hans telefon osv?
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Kvinna31) skrev 2020-01-16 05:54:22 följande:

    Du behöver vakna upp och sluta beskylla allt på dig och den andra kvinnan. Alla fel är hos din man. Det är han som varit otrogen.


    Ja det var han dom svek mig men i försöket att gå vidare försöker hon hålla kvar. Jag tycker inte det är schysst av respekt för mig. Även om hon inte var otrogen så borde hon ju ha ett hjärta och förstå den sorg och smärta det här orsakat min familj?
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-16 08:33:09 följande:
    Jo det ÄR förändrat eftersom han HAR varit otrogen och du inser att du inte KAN lita på honom. Tilliten är borta.

    Det är den stora skillnaden. Du vet att han faktiskt kan såra dig fast du inte trodde det. Tillit är utbytt mot misstänksamhet.

    Det är misstänksamhet och brist på tillit som gör att du får tillgång till hans privatliv. Det är inte samma sak som att vara öppen och förtrolig. Det är misstänksamhet och brist på tillit som skapar ditt behov av att ha koll. Annars skulle det inte behövas.

    Du vet att han har ljugit och haft hemligheter och det är därför du inte kan låtsas som ingenting har hänt.

    Så jo allting har förändrats.
    Okej, jag förstår hur du menar och till viss del har du ju rätt, saker har förändrats och skadats. Men rent krasst så gör ju inte hans tidigare otrohet att han automatiskt har större benägenhet att göra det igen. Jag kan helt enkelt inte veta utan bara gå på magkänslan. Den enorma plåga vi gått igenom de senaste månaderna kan ju snarare ha gjort att han vet hur ont det gör och därmed är längre ifrån att vara otrogen än många andra.

    Ja jag vet att han har ljugit (den jävla idioten). Så såklart kan jag inte låtsas som någonting men tillit går ju att arbeta upp igen. Vi har mycket mer transparens i förhållandet nu än innan, öppna och ärliga. Hans otrohet har ju lett till att vi varit tvungna att prata igenom ALLT som är mellan oss..
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-16 08:50:06 följande:
    En kvinna som väljer en upptagen man medvetet tänker inte ett skit på frun. Hon struntar helt i dig och tycker förmodligen att du är en elak hagga som tvingar honom kvar mot hans vilja. Hon är övertygad om att han inte stannar av fri vilja. Och aborten är ditt fel.
    Ja så är det och det är ju ömsesidigt, jag känner ju så för henne. Men det var fortfarande min man... visst är han den som gjort värst men jag skulle aldrig kunna komma på tanken att vara med någon som är gift och har småbarn.. förstår inte riktigt syftet.
  • Anonym (Kvinna86)
    Ms anybody skrev 2020-01-16 09:08:21 följande:

    Dumpa honom. Han kommer inte släppa henne pga känslor så hon kommer alltid vara kvar i hans liv fast du kommer inte få veta det. Han kommer definitivt hålla kontakt med henne och efter en stund när allting har lugnat mer sig så kommer han att träffa henne igen.


    Kan garantera att han har NOLL känslor för henne mer än typ hat. Han har varit väldigt tydlig till henne om vilket misstag hon var och jag har fått lösenord till hans alla sociala medier/mail så jag har ju sett vad som skrivits mellan dem efter att det upptäcktes.
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Respektlös) skrev 2020-01-16 09:09:16 följande:

    Du verkar ha blivit helt hjärntvättad. En man som är otrogen en månad efter sitt bröllop är inte kär i dig eller ens älskar dig. Du kommer med så många ursäkter för honom att jag börjar undra om det är du som är den otrogne mannen. Om ett tag får vi säkerligen se en ny tråd där du gråter ut över att din ?underbare? man är otrogen igen. Om man är otrogen under den tidpunkt i livet där man normalt sett är lyckligare än någonsin. ( som ett bröllop) hur tror det då att det kommer bli när ni får riktiga svackor i relationen? Tror du på fullaste allvar att han kommer ta sig igenom det utan att hopp i säng med andra kvinnor. Han älskar inte dig, fatta! Handling säger mer än ord. Klart han säger allt du vill höra. Och sen fortsätter han ha kontakt med henne! Helt otroligt att du inte har någon självrespekt alls.


    NEJ det är jag inte!!! men saker är mer komplext än snäll/ond. Så tidpunkten för hans otrohet är värre än själva otroheten? Vi har ett enormt jobb framför oss men varför ska jag inte ens försöka? för både min och min dotters skull. 

    Ja, jag tror att han kommer hålla sig trogen. Frågan är bara om det räcker. Och skulle han mot all förmodan vara otrogen igen så vet jag att det inte skulle bli med henne. Men som sagt, så som han också mått så vet jag att han verkligen ångrar sig. Med det sagt är han ju inte helt förlåten utan det är en lååååång väg kvar
  • Anonym (Kvinna86)
    Sarah889 skrev 2020-01-16 09:11:45 följande:
    Allt fel ligger hos den andra kvinnan enligt ts. Hennes man är världens underbaraste familjefar och det var bara den otur att han "råkade" boka x antal hotellnätter i syfte att spänna på henne, vilket även resulterade i en graviditet där han tvingade henne till abort. Han är en helylle kille så missunna henne inte.
    Nej det gör det verkligen inte. Jag känner inte henne och därför blir det ju såklart lättare att skuldbelägga henne och hon har heller inte betett sig klanderfritt efter att allt uppdagades. Detta är något de gjorde tillsammans och som båda får stå till ansvar för. Och hon tvingades inte att göra abort..
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Funkar inte..) skrev 2020-01-16 09:14:04 följande:
    Precis så sa min sambo. Att nu vet han vilken smärta han åsamkade mig och vill aldrig igen göra så mot någon igen. Jag köpte det. Jag har efter dess hittat att han träffat andra kvinnor bakom min rygg, raderat smsen mellan dem å ljugit om vart han var och när. De krävdes bara lite tid mellan första otroheten tills han blev redo att börja att försöka hitta ngn ny som bekräftade honom. Hela tiden har han tyckt jag var svartsjuk å galen som misstänkte saker. Hittade aldrig bevis för fysisk otrohet igen men nog väl lekte han med tanken.

    Som jag skrev tidigare så har otroheten ätit upp mig innefrån. Jag har så skadad självkänsla efter detta att de faktiskt är en riktig pärs att nu ta steget att lämna relationen. Förlåt aldrig otrohet. När partnern väl tagit steget första gången så är det väldigt enkelt att rättfärdiga flera ggr .

    Tack för ett sakligt inlägg. Jag hävdar att jag måste försöka lita på att de inte ska ske igen för att ge honom och oss en ärlig chans. Sen om det kommer fungera får ju så klart tiden utvisa.

    Vi har kommit fram till att vårt förhållande var fyllt av slentrian och utan just det du skriver - bekräftelse. Han har berättat att den andra kvinnan "såg honom" nåt jag inte gjort på länge. Jag hoppas på att kunna förändra vårt förhållande från grunden, att vi ska uppskatta varandra, säga vänliga ord till varandra, ge en kram när vi står och lagar mat osv. Små  gester som kan få stor effekt.


     


    Men precis som du skriver är jag rädd för att bli uppäten innifrån. Som jag förstår det lämnar faktiskt ganska få direkt efter en otrohet utan försöker. När vet man att det är nog? Flera verkar ha försökt men efter ett par år inser att det aldrig funkade. Och som du skriver, steget ut känns väldigt väldigt skrämmande. Som Bambi på hal is...

  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Esther) skrev 2020-01-16 10:35:27 följande:

    Jag förstår att det är en del av överlevnadsstrategin, men det är vansinnigt tröttsamt att läsa hur du desperat sitter och stickar din man världens största offerkofta och använder någon slags nidbild av ?den sluga älskarinnan? som förklaringsmodell. Du pratar i termer av bubblor och att vakna upp ur dem, som om han varit föremål för någon form av häxkonst. Det är som att otroheten liksom bara tycks ha ?drabbat? din man, utan att han haft några som helst möjligheter att värja sig. Stackars honom som inte lyckades stå emot den störda kvinnan som lockade honom ner i fördärvet.

    Ingenstans tycks det slå dig, som det slår alla andra i den här tråden, att han har varit en aktiv och drivande part i detta, fullt på det klara med vad han sysslade med. Ingen har drivit honom till någonting, men inte ens det är han beredd att ta ansvar för när han väl blir påkommen. Istället kastar han alla otrogna människors bortförklaringar och floskler på dig, att han inte förstod vad han gjorde men nu förstår han, att kvinnan är knäpp och drev honom till det, att det inte betydde någonting.

    Du skriver på flera ställen att hon gamblat med hans liv genom att överväga att avstå abort. Skärp dig. Din man har fullt medvetet gamblat med ert gemensamma liv genom att upprepade gånger ha oskyddat sex. Han är inget offer i den här situationen, även om det passar din verklighetsbild bättre.

    Du har ingen chans att på riktigt gå vidare från det här om han inte ens förmår ta fullt ansvar för sitt handlande och om du inte kan börja se saker för vad de är.


    Som jag skrivit så säger jag emot mest för att försöka pröva alla alternativ och förklaringar höger och vänster. Det är inte synd om honom alls, han var otrogen och det har sårat mig otroligt och på nåt sätt bevisat att jag aldrig räckte till. Han har också tagit på sig att han gjort det, varit ärlig med att han har haft sex med henne men hans förklaring är ju att han inte riktigt förstod, drogs med i stundens hetta. Det var ju inget random ligg utan han verkade ha fått känslor för henne och till sist gick det inte att stå emot typ.

    Nej ingen har drivit honom till något och där och då betydde det ju något för honom men det betyder ju inte att han inte kan ha genuin ånger idag? Ångra att det skedde och önska att han aldrig gjort det?


     


    Ja han kunde dragit på sig sjukdomar, det vet jag och jag har krävt att han ska kolla sig. Men det fråntar ju inte det att hon också använt ett barn som nåt form av hot. 


     


    Nej han är inget offer, jag och min dotter är det. Men du skriver att "gå vidare från" men jag vill "gå vidare med". Det måste ju gå? Enda utvägen kan ju inte vara att lämna utan det måste ju finnas fler vägar. Alla otrohetskamper likt vår slutar ju inte i skilsmässa. 

Svar på tråden Nygift och otrogen