Men det handlar ju inte bara om honom utan om mig också, hur jag kan må bättre och gå vidare. Vi har gått i terapi och det är ju snart ett år sedan otroheten. Vi hade pratat om ett till barn och flytt redan innan och kanske är det vad JAG behöver för att kunna gå vidare, inte han?
Såklart jag inte lagt det bakom mig det är ju ett trauma, men vi försöker ju reparera det och återigen finns det INGEN som tror att det kan funka??
Så kanske det är... jag har inte kunnat bli arg, bara ledsen. mannen jag älskar mest av allt gjorde något jag inte ens i min vildaste fantasti kunde tro han skulle göra och jag kan helt enkelt inte hantera det men jag vill heller inte ge upp det liv vi skapat, jag älskar ju det och jag älskar ju honom.
Så du tror inte att det kommer vara jag och min man om 2 år? även om han inte är otrogen igen? det har ju trots allt gått flera månader sedan otroheten och än är jag kvar
Det här är uppåt väggarna dumt. Du skuldbelägger TS för att hennes man var otrogen! Varför ska hon vara ?100% perfekt??
Håller helt med.
Lustigt att man kan övertyga sig själv att det är motpartens fel att man knullar någon annan.
Det gör du väl inte alls.... tillåt mig citera dig.Läs det understrukna.... hur har du tänkt dig att din man ska förstå att han drev dig till otrohet när det var du själv som VALDE att vara otrogen? Det var ju DITT val inte hans, men ändå tycker du att han ska ska ta ansvar för DINA val?
Dina svar ger faktiskt fler frågor än svar och skall man få en riktig bild av vad som egentligen hände, skulle man behöva vara en terapeut som också fick exets upplevelse av ert förhållande.
Men det lyser ändå igenom att det förmodligen handlade om en långvarig otrohet, förmodligen med en tröstande kollega, där det redan börjat pirra i magen.
Hämnd, och driven in i osv, känns som efterkonstruktioner för att mildra otroheten för dig själv.
Det har du ju faktiskt rätt i, jag har inte tänkt på det. Sen kanske han förstår den här gången.. tidigare hade han ju inte fått känna på att förlora oss, tagit oss för givna. Det kommer han nog inte göra längre hoppas jag.
Men kan det inte vara tvärt om? Kan det inte vara så att vår kärlek är så stark att vi överlever det här? Kan det inte vara så??
Men du har rätt, just nu kan jag inte lita på honom. Men jag tror inte att det betyder att han inte älskar mig. Han svek mig men jag har svårt att ta in det ni skriver om att han inte älskar mig. Jag förstår inte varför han skulle kämpa för att återvinna mitt förtroende få? Vi har ju ett liv ihop som han varit med och byggt upp, vi är ju ett team...