Inlägg från: Anonym (Kvinna86) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Anonym (Nej) skrev 2020-04-23 05:51:56 följande:

    Så han visste inte att du skulle bli förkrossad om han var otrogen? Han visste inte att ert äktenskap äventyrades om han var otrogen?

    Självklart visste han det! Därför gjorde han ett val varje gång! Varje gång han ringde och sa fina saker och smsade snusk var också ett val. Det var massor med gånger om du anser kyssar, smekningar, kärleksord mm vara otrohet.

    Skillnaderna mellan våra äktenskap är enorma, Min make har aldrig gjort något som visat att han är opålitlig. Han har alltid varit ärlig och trogen. Han har aldrig ens haft tillfälle eller motiv. Han har aldrig sårat mig. Problemet är att du aldrig mer kan säga så om din man. Han har bevisat vad han går för. Din make har orsakat en av de största kriserna i ditt liv och gett dig valet: missa din dotters halva uppväxt eller lev med en man som kan skada dig så här.

    Du förminskar han handlingar. Hans handlingar är så iskalla att det är tydligt att det hänt förr men du blundar. Bara ursäkter. Du är hjärntvättad av den som valt att skada dig.

    Men någonstans så fattar du nog känslomässigt. Om du verkligen litar 100% på honom, tror att du är den enda kärleken för honom och anser att otroheten var litet misstag Så hade du inte mått såhär senaste året. Då hade du varit lycklig. Du hade inte velat dö, blivit besatt av älskarinnan mm.

    Fråga dig själv om du överlever nästa gång detta händer?


    Så klart han visste, men som många förklarat som varit otrogna så tappas konsekvenstänket till förmån för frestelsen. Tidigare kunde han bara ana hur ont allt skulle göra, idag vet han och det gör att han så klart inte gör det igen.

    Min man hade heller aldrig någonsin sårat mig innan och jag skulle aldrig tidigare sagt att han var opålitlig. Förstår du inte att jag såg på min man som du ser på din? Att hans otrohet var lika otänkbar för mig som om din vore det mot fig?

    Så klart allt handlar om ett sammanhang. Hade jag bara sett ett sms hade jag blivit arg men allt tillsammans har ju blivit ett enormt svek. Men återigen - en månad kontra 10 år. I 10 år car han ?perfekt? och aldrig tidigare sårat mig och jag vet att han inte gör det ingen. Jag pratade med min mans bästa vän dom är den enda min man berättat för och han kunde heller inte förstå - han vet hur mycket min man älskar mig och håller med om att han måste hamnat i nån form av kris.

    Nej det har inte hänt förr. Aldrig. Och kommer inte hända igen. Och rent krasst är ju Mollys berättelse här över råare. Han hade ett förhållande ett halvår medan min man hade sex vid två olika tillfällen. Att bli ?besatt? av den andra kvinnan är väl dock inte så konstigt?

    En fråga bara, vad tycker du att jag ska göra? Vad är ?rätt? enligt dig?
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Hallå) skrev 2020-04-23 18:48:54 följande:

    Han hade aldrig sagt det om du inte kom på honom


    Nej det har du rätt i. Antagligen av rädsla för att förlora mig men jävligt fegt av honom.
  • Anonym (Kvinna86)
    Juicebaren skrev 2020-04-23 20:20:53 följande:
    Ingen är perfekt. Verkligen forcerat och verklighetsfrånvänt att du klämmer in det så ofta. Du vet att det inte stämmer, eller så kan du inte se din man.

    Alltså, personligen tycker jag din makes svek är större i och med att ni har barn ihop. Plus att han faktiskt blev förälskad i henne. Det faktum att han låg med henne oskyddat samtidigt som ni försökte skaffa barn är också oerhört stört. ?Bara två nätter?, då han knullade henne 4-5 gånger. Fast med flera månaders förspel, bland annat under ert bröllop. Varför förminskar du det här? Det är ju inte rätt väg framåt. Ska du gå vidare måste du både kunna se vilket ofattbart stort svek han utsatt dig för, men också då att ni ändå älskar varandra. Båda de två verkligheterna existerar samtidigt. Klarar du inte av att gå vidare utan att förminska det han gjort så är det ju för att du inte kan förlika dig med hans otrohet. Först måste du se sanningen utan att förminska. Klart han har fina sidor också. Inget av det han nu gör/säger kommer dock kunna förändra det han gjort, så det du behöver göra är att möta och acceptera den verkligheten. Dvs verkligheten utan förskönandet.

    Ingen tror för övrigt någonsin att otroheten ska upprepas. Alla är sådär säkra som du är nu. Lika säker som du var innan på att han var trogen. Ofta upprepas den ju ändå tyvärr, ibland just pga den otrognes dåliga samvete så just samvetet och ångern är verkligen ingen garanti. Sök på Laila Dahl som skrivit en bok om hennes makes otrohet.

    Okej, perfekt kanske är fel ord att använda, men han har aldrig någonsin skadat mig eller behandlat mig dåligt innan. Snarare tvärtom. Bortsett från hans otrohet har han varit den viktigaste personen, den mest omtänksamma och kärleksfulla person jag träffat. Jag har väldigt svårt att ta in att han - den genomsnälla, starka, smarta personen - har gjort som han gjort. Det går tvärtemot hur han varit all annan tid vi haft tillsammans. 


    Ja så klart barnen spelar in, men det gör ju också situationen än mer komplex.. Återigen, det var känslor som växte fram, dom började som vänner. Jag visste ju att dom hade kontakt, han pratade om henne här hemma som en vän. Jag reflekterade aldrig det minsta över deras relation då jag var så säker på honom. 

    Jag är medveten om vilket enormt svek han utsatt mig för. Jag förminskar inte det han gjort men för mig är det inte svart eller vitt. För mig är han inte bara ett otroget svin som han per automatik blir för er. Jag vet att han bär ansvaret för vad han gjort, jag vet att han är skyldig till ett enormt svek och jag vet att han förälskade sig i henne. Det äcklar mig varje dag. Men det är en del av vårt förhållande inte hela vårt förhållande och då står jag inför vad som väger tyngst - hans otrohet eller resten av allt vi delat? 

    Ibland pga en otrognes dåliga samvete? Jag förstår inte vad du menar - vill du utveckla? Jag vet att det låter naivt att tro att han inte kommer att göra det igen men jag ser ju hans brutala ånger, hans smärta för vad han utsatt mig och min dotter för går nästan att ta på. 

    Tack för tips på bok, ska kolla direkt!

  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-04-23 20:44:52 följande:
    Men ett svek är ju ändå ett svek. Och din man gjorde det dessutom när ni var nygifta och hade henne i tankarna på er bröllopsdag.
    Din man hoppade i säng med den andra kvinnan så fort han fick veta om hennes känslor för honom,skriver du.
    Då skulle jag undra lite över hans karaktär om han låter en sådan sak får honom att hoppa över skaklarna.
    Ja,han gjorde den andra kvinnan gravid.  Det kan han rasa över hur mycket han vill,men att han valde att ha oskyddat sex är bara hans eget fel och ingen annans.
    Mitt ex gjorde också min väninna gravid. De behöll inte heller barnet.
    Men för mig var det värsta att de ljög mig rakt upp i ansiktet under hela denna tid,
    Det gjorde att min tillit till dem båda blev totalförstörd.
    Jag hade även svårt att lita på andra människor efter det.
    Mycket pga att andra vänner visste om det utan att berätta det för mig.
    Och det tog flera år att bygga upp igen.
    Men jag lyckades ta mig igenom det och tog mig ut starkare på andra sidan.
    Om du lyckas förlåta din man och gå vidare tillsammans med honom så tycker jag att du är väldigt stark.
    När det gäller din mans samvete så får det stå för dem som har skrivit det.

    Så klart, det är mer än ett svek han utsatt mig för. Han har utsatt mig för den största psykiska påfrestningen och sorgen jag förhoppningsvis kommer behöva möta. Att det för mig inte fanns en möjlighet att han skulle kunna göra något sådant gjorde så klart fallet ännu värre. Det är deras fel. 

    Ja lögnerna gör ont, så brutalt ont. Jag förstår ju mekanismerna och även försvaret för otrohet. Att det blir som en bubbla osv. Jag försvarar det inte men jag förstår det. Uppenbarligen sker det ju något i kroppen när en person som tidigare sagt sig aldrig skulle kunna vara otrogen förbiser allt för en romans. Jag tror inte som många säger han att han riktigt förstod vad han gamblade med utan han ville testa förbjuden frukt och var väl säker på att inte bli påkommen. Därmed valde han inte henne för mig, han valde henne tillsammans med mig. Lika äckligt det men ändå..


     


    vi går ju i parterapi där vi får utlopp för våra känslor. Jag är ofta ledsen eller arg där för jag känner mig så otroligt sviken, men jag känner också att jag står i ett vägskäl där jag måste välja. Även om vi idagsläget inte är ett par känns det som om jag skulle ångra mig om jag inte gav det ett försök...

  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Nej) skrev 2020-04-24 07:33:47 följande:
    Du kan inte göra fel. Det är han som gör fel rakt av. Han har valt att skapa denna situationen och han har valt att utsätta dig för denna skada. Det är också han som förminskar, lurar och lägger skulden där den inte hör hemma. Manipulerar dig.

    Du kan inte se ditt eget värde. Du förstår inte längre att detta är otänkbart för de flesta gifta män. Det är tragiskt och det sänker dina krav på ett äktenskap. Därför går du miste om riktig kärlek och en ärlig relation. Synd för både dig och ditt barn.

    Fråga dig själv: Om du verkligen tror att du är den enda kvinnan för honom, hans livs kärlek. Om du tror att misstaget var litet och det aldrig har hänt förr och aldrig händer igen. Om du tror att ert äktenskap är perfekt förutom ett litet, litet misstag... Varför är du inte lycklig nu? Varför vill du dö ibland?

    Så klart jag kan göra fel, framförallt gentemot vår dotter. Jag vill göra vad som är bäst för henne. 

    Jag är väl medveten om vad han gjort och det kommer finnas med mig för resten av livet och det kommer krävas en lång läkningsprocess. Det enda han kan göra nu är att försöka laga det han förstörde. Det jag överväger just nu är ju om jag ska ge honom en chans till det eller inte.., 

    Problemet är inte att jag inte vet vad han gjort för det vet jag, jag tänker på det varje dag. Det är som sagt en lång väg men mitt problem här nu är att jag känner mig dömd  för att jag funderar på att ge det ett försök. 

    Jag förmildrar inte det han gjort men det jag återkommer till är att han för mig är mer än sin otrohet. Jag försvarar inte det han gjort, jag avskyr det och lämnade honom också pga det. Men jag tror att otrohet med sex inkluderat inte är så ovanligt som statistiken säger och jag tror att många stannar och faktiskt kan bli lyckliga igen. Jag hade också blivit lika sårad även om vi inte var nygifta och även om hon inte blivit gravid, så för mig är inte de faktorerna extra råa. Det som sårar mig är det att vi faktiskt försökte utöka vår familj och han i det steget ändå kunde vara med någon annan. 


     


    Jag har upplevt riktig kärlek. Jag har levt i ett kärleksfullt, varmt förhållande i 10 år. Jag vill gärna inte att det förminskas, jag tror heller inte att det var ett litet misstag - det var ett vedervärdigt agerande - men hur uppnår jag då återigen lycka? kan det inte vara värt att försöka bli lycklig med honom igen då det är han som förutom min dotter varit den som tidigare gjort mig allra lyckligast?

  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-04-24 08:27:58 följande:
    Det förstår jag.
    Absolut! Det håller jag med om. Därför menar jag att TS mans svek är lite större.
    Det är åtminstone försvårande omständigheter.
    Sen tänker jag inte jämföra TS och min upplevelse utan det var säkert lika svårt för oss båda men på olika sätt.
    Men jag är glad att mitt ex och jag inte fick några barn tillsammans. Det gjorde det lättare för mig att ta beslutet att lämna.
    Jag vill heller inte förminska din otrohet, jag tycker all form av svek där andra part blir sårad är både egoistiskt och elakt. Jag lider med dig för vad du fick uppleva. 
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Hallå) skrev 2020-04-24 14:48:44 följande:

    Om du var så säker på honom och tänkte att älskarinnan var en vän. Varflr kände du då ett behov av att kolla hans mobil? Jag tror du romantiserar det ni hade innan lite. Antagligen inte medvetet. Men du skrollade ändå i meddelanden som var 1 år gammal med en person som du inte var det minsta misstänksam över?


    Meddelandet var inte ett år gammalt? Jag tog hans telefon för att skicka över några bilder till mig på vår dotter och då kom ett sms från henne som jag inte förstod och tryckte då in på deras konversation där det (även om 99% av meddelandena var raderade) framkom att hon var gravid.
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Nej) skrev 2020-04-24 15:25:20 följande:
    Du skriver hela tiden om hur du trodde att er relation var och hur den var för länge sedan. Nu har du en ny kunskap om er relation att förlika dig med. Du vet att han inte har de spärrat du var stärker på att han hade. Er relation var inte speciellt lycklig för honom. I en lycklig relation blir man inte förälskad i andra. Du trodde att han gjorde dig lyckligast men han ljög också en hel del och han har skadat dig. Han har säkert gjort dig olyckligare än någon annan?

    Kommer du bli lycklig med honom nu när du vet hur han egentligen är och hur relationen varit från hans sida och är idag?

    Du måste förstå att han inte var den du trodde och relationen inte var som du trodde.

    Nu har du lyft på locket och sett han baksidor. Du kan aldrig mer låtsas att du lever med en man som alltid är ärlig, aldrig är otrogen och aldrig skulle skada dig. Kan du verkligen bli lycklig men honom då?
    Ja du har rätt, vi har en ny verklighet att förhålla oss till. Vi går som sagt vad i parterapi och terapi var för sig. Han går och får hjälp för hur han agerat och för att inte göra så igen, dvs få hjälp med de spärrar du nämner. 

    Jo han hävdar fortfarande att han var lycklig med mig och hade känslor för oss båda. Jag antar att det var nyfikenheten som fick honom att tippa över. Det hade nästan varit lättare om han inte vore lycklig men så var inte fallet. Möjligen hade vårt förhållande fallit in i slentrian men det var ju inte så att det inte hände saker - vi var som bekant nygifta och försökte få barn. Så jo - i en lycklig relation kan man bli kär i andra. 

    Det har du rätt i, han har skadat mig mer än någon annan. Det är svårt för mig att förlika mig med och accepterar men jag jobbar med det. Och trots hans agerande har jag fått hjälp och därmed också överväger att förlåta honom då jag tycker han är värd en andra chans. Vissa här verkar anse att hans agerande går att jämföra med misshandel eller ännu värre saker, det tycker jag är elakt och absurt. 

    Jag vet inte om jag kommer bli lycklig, men jag kommer antagligen inte bli olyckligare än vad jag är nu? Som du skriver vet jag att han agerat oärligt och äckligt, men det betyder återigen inte att det kommer upprepas. JAg vet att han kunde göra så, men jag tror inte det kommer ske igen. Trodde jag att det fanns minsta lilla chans till upprepning med henne eller någon annan hade jag aldrig förlåtit honom. 
  • Anonym (Kvinna86)
    Juicebaren skrev 2020-04-24 15:35:35 följande:
    Jag tror vi alla förstår att han även har bra sidor och att du uppenbarligen älskar honom. Men det verkar lite som att du inte ser hela honom? Han är inte perfekt, han är en människa med brister och styrkor, precis som alla andra. Kanske är det dags att sluta täcka verkligheten med fantasier om perfektion? Rent krasst är det tyvärr så att han är en person bra sidor men också med sidor som är så pass dåliga att han är kapabel att göra såhär mot den han påstår sig älska. Han har spelat dubbelspel med dig under en längre tid, gått över alla gränser och kan ljuga dig rakt upp i ansiktet, oavsett insats för att komma undan. Hans ovanligt hänsynslösa otrohet (som också rymmer en oerhörd respektlöshet gentemot dig) skiljer honom från de flesta andra människor. Den sidan av honom måste både du och han se och acceptera. Han måste också ta höjd för det i sitt liv framöver. De panikkänslor han har nu kommer förändras och blekna med tiden. Den person han är kommer bestå. Både bra och dåliga sidor.

    Du får läsa hennes bok (eller intervjuer med henne) så framgår det hur skuldkänslorna kan sabba längre fram. De är ingen garanti för något tyvärr.

    Till syvende och sist handlar det ju om ifall ni kan bli lyckliga ihop igen? Dvs kan du bli lycklig utan att förställa verkligheten, att du kan se det groteska och det fina samtidigt utan att må dåligt? Kan du bli lycklig med någon som behandlat dig så oerhört hänsynslöst? Visst har du redan gett det ett försök? Att du saknar honom är normalt. Det betyder inte att det ska vara ni, det betyder ju bara att du inte ville att det skulle ta slut. (Det var ju inte du som orsakade separationen). Hur eller hur. Du kan ju alltid försöka igen såklart. Men isf medan du samtidigt möter verkligheten och samtidigt som du är mycket mån om dig själv. (Släpp in vänner och familj i det här som kan stötta dig ordentligt. Ta hjälp av din omgivning! )

    Jo jag förstår att han gjort mig brutalt illa genom sitt agerande och att det kommer ta lång tid för oss att laga det han orsakat men ska det ske är det något vi måste göra tillsammans. Jag har sett sidor hos honom jag inte visste fanns och det är svårt att förhålla sig till. Och jag anser inte att han är kapabel att göra mig illa med vilja, däremot jävligt korkad som tänkte med kuken för att tala klarspråk. Oavsett insats för att komma undan? Vad menar du?

    Ja men har får ju också stå sitt kasst. Han har utsatt mig för ett helvete men också genomgått ett själv. Och som jag sagt tidigare så delar jag inte din bild om att han är ovanligt hänsynslös bara för att han var otrogen intill vårt bröllop. Det är dock en sida jag inte kommer acceptera och som jag krävt att han måste ta itu med vilket han nu också gör. 

    Jag tror jag kan se en framtid med honom där vi är tillbaka till en normal vardag och mår bra av varandra, där vi kunnat lägga det vi genomgått bakom oss. Det kommer alltid finnas som ett kapitel i vårt liv men även kapitel avslutas. 


     


    Jag har svårt att föreställa mig ett liv där vi inte lever tillsammans och något av det svåraste i det här är ju att vi också byggt upp ett liv tillsammans som jag inte vill ska rasera. Det sociala livet, det ekonomiska livet etc. Jag imponeras personer som klarar av att lämna sina liv på det sättet jag skulle behöva göra, jag är inte säker på att jag är stark nog för det. 

  • Anonym (Kvinna86)
    Juicebaren skrev 2020-04-24 19:18:44 följande:

    Du framstår som oerhört naiv och verklighetsfrånvänd. Det kommer ligga dig i fatet att du så gärna vill släta över vidden av hans agerade. Oklart varför du ens argumenterar här, tror mest det gör att du förstärker dina motargument när du sitter och skyddar honom. Du verkar mer upprörd på de här som ser ner på otrohet än vad du är på din egen man som utsatt dig och ert barn för ett vidrigt helvete för sin egen njutnings skull. Ta hjälp av dina anhöriga, möt verkligheten! Hoppas såklart att det ska gå bra för dig! Lycka till!


    Du läser ju inte vad jag skriver... jag vet vad han gjort! Jag avskyr det han gjort! Jag lämnade honom för att han sårade mig så mycket! Det är ett helt ofattbart svek och otrohet är vidrigt, ännu mer vidrigt än jag trodde innan.

    MEN det är mer komplext än många här gör det. Alla ser honom som enbart min otrogna man men för mig är han ju mer. Han är framförallt pappan till mitt barn och jag vill tänka på mitt barns bästa. Att separera är ett enormt stort steg att ta och många här menar att jag ska ta det enbart pga min heder Det är som om att det enda steget att gå vidare är att lämna honom, att det inte finns några andra alternativ. Jag tycker det är att förenkla situationen.
Svar på tråden Nygift och otrogen