• Mon 30 Dec 2019 20:48
    2029 visningar
    6 svar
    6
    2029

    Andra barnet, rädd och nervös inför förlossning

    Önskar få lite pepp...

    Är gravid i v 37 med andra barnet och nu börjar jag bli så himla nervös inför förlossningen. Jag vill, vill, vill inte föda barn igen!

    Förlossningen med första barnet var helt normal, allt enligt ?skolboken? så att säga. Hanterade dock inte smärtan särskilt bra och jag var rätt naiv och oförberedd. Kände mig överrumplad av smärtan, utelämnad, förvirrad och trodde verkligen stundtals att jag skulle dö. Minns dom värsta jobbiga timmarna i detalj men inte dom stunder som var bra. Min sambo delar inte min upplevelse utan tyckte att jag var ?grym? och ja... vet inte om mycket sitter i huvudet på mig? Prestationskrav?

    Inför den här förlossningen har jag förberett mig lite mer och jag vet ju också mer. Läst ?föda utan rädsla? och pratat en del med sambon om min förra upplevelse. När barnmorskan frågade i v 24 (?) om jag var orolig inför förlossningen sa jag ?nej? men nu när det börjar närma sig så känner jag verkligen att jag inte vill.

    Känner att jag är så rädd. Negativ. Vill inte tänka på det. Och framför allt stressad över att jag känner som jag gör.

    Hur kan jag hantera mina känslor? Någon som har egen erfarenhet eller tips?

  • Svar på tråden Andra barnet, rädd och nervös inför förlossning
  • Anonym (Ella)
    Mon 30 Dec 2019 21:13
    #1

    Jag kände precis som du, första förlossningen gick egentligen bra och det var inga problem, men inför andra kände jag bara att jag inte verkligen inte ville.

    Sen insåg jag att mycket berodde på att jag kände mig helt knockad av hur jävligt det var första förlossningen, inget hade förberett mig på det.

    Och sen istället för att visa utåt hur hemskt det var gick jag dessutom bara in i mig själv, sa inte ett knyst, men hade full panik inombords. Barnmorskan och min sambo tyckte jag var skitcool, när jag i själva verket bara ville dö. Sen tog inte epiduralen som den skulle heller.

    Inför andra läste jag samma bok som du, tycker den var kanonbra! Sen skrev barnmorskan in i min journal att jag vill att epiduralen sätts direkt vid ankomst till förlossningen och att jag sen själv kan avgöra när den behövs.

    Sen skrev jag in i mitt förlossningsbrev att jag är orolig och vill ha mycket stöttning även om det inte verkar så. Hade en väldigt bra BM som jag kunde prata med mycket inför andra.

    Andra förlossningen gick kanon, även om jag inte hann få epidural. Blev igångsatt, allt var över på typ 3 timmar och jag var mycket mer tydlig i hur jag kände. Var jag tyst första gången var det raka motsatsen nu, jag hörde nåt i lustgasmasken som lät som en brunstig älg, insåg sen att det var jag.

    Men en tredje gång - njae.. ;)

  • Anonym (Vet hur det är!)
    Mon 30 Dec 2019 21:19
    #2
    NorthK skrev 2019-12-30 20:48:16 följande:

    Önskar få lite pepp...

    Är gravid i v 37 med andra barnet och nu börjar jag bli så himla nervös inför förlossningen. Jag vill, vill, vill inte föda barn igen!

    Förlossningen med första barnet var helt normal, allt enligt ?skolboken? så att säga. Hanterade dock inte smärtan särskilt bra och jag var rätt naiv och oförberedd. Kände mig överrumplad av smärtan, utelämnad, förvirrad och trodde verkligen stundtals att jag skulle dö. Minns dom värsta jobbiga timmarna i detalj men inte dom stunder som var bra. Min sambo delar inte min upplevelse utan tyckte att jag var ?grym? och ja... vet inte om mycket sitter i huvudet på mig? Prestationskrav?

    Inför den här förlossningen har jag förberett mig lite mer och jag vet ju också mer. Läst ?föda utan rädsla? och pratat en del med sambon om min förra upplevelse. När barnmorskan frågade i v 24 (?) om jag var orolig inför förlossningen sa jag ?nej? men nu när det börjar närma sig så känner jag verkligen att jag inte vill.

    Känner att jag är så rädd. Negativ. Vill inte tänka på det. Och framför allt stressad över att jag känner som jag gör.

    Hur kan jag hantera mina känslor? Någon som har egen erfarenhet eller tips?


    Åh jag vet precis hur du känner. Jag födde mitt fjärde barn för fyra månader sen och jag mådde så himla dåligt sista veckorna innan förlossningen. Det kändes som domedagen var på väg. Jag kunde inte njuta alls av sista semesterveckorna för jag var helt säker på att jag skulle dö när bebisen föddes. Jag hade en jobbig tredje förlossning efter två jättebra förlossningar dessförinnan. Barnmorskan och jag klickade inte under tredje förlossningen och jag minns förlossningen som ett kaos av smärta och tillsägelser från barnmorskan. På pappret var allt bra, som du skriver, men i mitt huvud var det inte bra alls och jag kände mig rätt traumatiserad efteråt.

    Så himla synd att jag var så stressad innan fjärde gången, för allt gick jättejättebra, alltså helt fantastiskt bra ö, och det blev min bästa förlossning någonsin. Jag kan nu tänka mig att föda hundra barn till utan problem :D

    Mina bästa tips är att tänka på hur du vill göra annorlunda denna gång. Vad var det som kändes fel sist? För mig var problemet sist mest att jag tackade nej till ryggbedövning och hade extremt ont. Jag var liksom inte med, kände jag, utan låg bara och skrek. Nu när mitt fjärde barn föddes bestämde jag mig för att jag skulle ha en ryggbedövning så fort som möjligt, och jag sa till direkt när vi kom in. Jag fick den efter en halvtimme ungefär och i princip all smärta försvann. Jag gick från 10/10 smärta till 2/10 och kunde prata, skratta och gå runt.

    Jag önskade innan fjärde förlossningen att få vara mer delaktig och när jag fick mer smärtlindring kunde jag verkligen vara det. Jag minns varje minut av förlossningen och jag hade nästan inte ont alls. Så tänk på vad som hände sist och fundera på om det är något du kan ändra på? Mer smärtlindring? Mindre? Mer stöd från partner? Osv.

    Sen tycker jag att du ska peppa dig själv med det faktum att de flesta upplever sin andra förlossning MYCKET lättare än första förlossningen. Det går oftast mycket snabbare och lättare. Min andra förlossning gick på två timmar totalt och första förlossningen tog ungefär 10 timmar. Så jag tror att chanserna att du kommer att ha en bättre upplevelse (oavsett din stressnivå innan) är jättegoda <3
  • Anonym (Mamma­)
    Mon 30 Dec 2019 21:44
    #3

    Jag har precis samma tankar! Första förlossningen gick så himla smidigt ändå, och visst en del smärta men inte mer än uthärdligt (utom sista krystningarna för huvudet). Trots "textbook birth" så går jag nu och oroar mig för en andra förlossning, och jag begriper inte varifrån rädslan kommer :o Ska absolut kolla upp den där boken som ni andra läst :)

  • Anonym (Också nervös­)
    Mon 30 Dec 2019 22:01
    #4

    Ja, känner samma sak. Jag hade en otroligt smidig första förlossning, som trots att det var en igångsättning gick oerhört snabbt och bra. Inga problem. Men jag tänker att det inte kan gå så bra igen. Det vore märkligt om det gick så bra igen. Jag kan statistiken, jag vet att andra ofta går ännu bättre än först, men det biter inte. Sån tur kan man inte ha...

  • Mon 30 Dec 2019 23:25
    #5
    Anonym (Ella) skrev 2019-12-30 21:13:02 följande:

    Jag kände precis som du, första förlossningen gick egentligen bra och det var inga problem, men inför andra kände jag bara att jag inte verkligen inte ville.

    Sen insåg jag att mycket berodde på att jag kände mig helt knockad av hur jävligt det var första förlossningen, inget hade förberett mig på det.

    Och sen istället för att visa utåt hur hemskt det var gick jag dessutom bara in i mig själv, sa inte ett knyst, men hade full panik inombords. Barnmorskan och min sambo tyckte jag var skitcool, när jag i själva verket bara ville dö. Sen tog inte epiduralen som den skulle heller.

    Inför andra läste jag samma bok som du, tycker den var kanonbra! Sen skrev barnmorskan in i min journal att jag vill att epiduralen sätts direkt vid ankomst till förlossningen och att jag sen själv kan avgöra när den behövs.

    Sen skrev jag in i mitt förlossningsbrev att jag är orolig och vill ha mycket stöttning även om det inte verkar så. Hade en väldigt bra BM som jag kunde prata med mycket inför andra.

    Andra förlossningen gick kanon, även om jag inte hann få epidural. Blev igångsatt, allt var över på typ 3 timmar och jag var mycket mer tydlig i hur jag kände. Var jag tyst första gången var det raka motsatsen nu, jag hörde nåt i lustgasmasken som lät som en brunstig älg, insåg sen att det var jag.

    Men en tredje gång - njae.. ;)


    Tack för ditt svar! Känner verkligen igen mig i det du skriver!!

    Tror såhär,

    Att jag känner att jag ju faktiskt inte hade något att klaga på under första förlossningen, vilket gör att jag blir besviken på mig själv för känslan av att inte känna mig tacksam, uppfylld, stark... ja jag känner mig som en mes?

    Sen trodde jag att jag skulle tackla smärtan så mycket bättre. Och jag vill verkligen inte uppleva den smärtan igen :(

    En annan tanke,

    Jag fick vänta väldigt länge på epidural första förlossningen, flera timmar pga en allvarlig olycka som såklart prioriterades. Låg i timmar och väntade på läkaren och det var verkligen så jävla jobbigt. Dom timmarna sitter i fortfarande. Slutet på förlossningen och krystvärkarna minns jag knappt då allt gick bra...
  • Mon 30 Dec 2019 23:27
    #6

    Skönt att det är fler i samma sits.

    Rädslan blir mer och mer påtaglig för varje vecka. Tror att jag mest är rädd för smärtan och känslan av att vara helt utelämnad.

Svar på tråden Andra barnet, rädd och nervös inför förlossning