Inlägg från: NorthK |Visa alla inlägg
  • NorthK

    Andra barnet, rädd och nervös inför förlossning

    Önskar få lite pepp...

    Är gravid i v 37 med andra barnet och nu börjar jag bli så himla nervös inför förlossningen. Jag vill, vill, vill inte föda barn igen!

    Förlossningen med första barnet var helt normal, allt enligt ?skolboken? så att säga. Hanterade dock inte smärtan särskilt bra och jag var rätt naiv och oförberedd. Kände mig överrumplad av smärtan, utelämnad, förvirrad och trodde verkligen stundtals att jag skulle dö. Minns dom värsta jobbiga timmarna i detalj men inte dom stunder som var bra. Min sambo delar inte min upplevelse utan tyckte att jag var ?grym? och ja... vet inte om mycket sitter i huvudet på mig? Prestationskrav?

    Inför den här förlossningen har jag förberett mig lite mer och jag vet ju också mer. Läst ?föda utan rädsla? och pratat en del med sambon om min förra upplevelse. När barnmorskan frågade i v 24 (?) om jag var orolig inför förlossningen sa jag ?nej? men nu när det börjar närma sig så känner jag verkligen att jag inte vill.

    Känner att jag är så rädd. Negativ. Vill inte tänka på det. Och framför allt stressad över att jag känner som jag gör.

    Hur kan jag hantera mina känslor? Någon som har egen erfarenhet eller tips?

  • Svar på tråden Andra barnet, rädd och nervös inför förlossning
  • NorthK
    Anonym (Ella) skrev 2019-12-30 21:13:02 följande:

    Jag kände precis som du, första förlossningen gick egentligen bra och det var inga problem, men inför andra kände jag bara att jag inte verkligen inte ville.

    Sen insåg jag att mycket berodde på att jag kände mig helt knockad av hur jävligt det var första förlossningen, inget hade förberett mig på det.

    Och sen istället för att visa utåt hur hemskt det var gick jag dessutom bara in i mig själv, sa inte ett knyst, men hade full panik inombords. Barnmorskan och min sambo tyckte jag var skitcool, när jag i själva verket bara ville dö. Sen tog inte epiduralen som den skulle heller.

    Inför andra läste jag samma bok som du, tycker den var kanonbra! Sen skrev barnmorskan in i min journal att jag vill att epiduralen sätts direkt vid ankomst till förlossningen och att jag sen själv kan avgöra när den behövs.

    Sen skrev jag in i mitt förlossningsbrev att jag är orolig och vill ha mycket stöttning även om det inte verkar så. Hade en väldigt bra BM som jag kunde prata med mycket inför andra.

    Andra förlossningen gick kanon, även om jag inte hann få epidural. Blev igångsatt, allt var över på typ 3 timmar och jag var mycket mer tydlig i hur jag kände. Var jag tyst första gången var det raka motsatsen nu, jag hörde nåt i lustgasmasken som lät som en brunstig älg, insåg sen att det var jag.

    Men en tredje gång - njae.. ;)


    Tack för ditt svar! Känner verkligen igen mig i det du skriver!!

    Tror såhär,

    Att jag känner att jag ju faktiskt inte hade något att klaga på under första förlossningen, vilket gör att jag blir besviken på mig själv för känslan av att inte känna mig tacksam, uppfylld, stark... ja jag känner mig som en mes?

    Sen trodde jag att jag skulle tackla smärtan så mycket bättre. Och jag vill verkligen inte uppleva den smärtan igen :(

    En annan tanke,

    Jag fick vänta väldigt länge på epidural första förlossningen, flera timmar pga en allvarlig olycka som såklart prioriterades. Låg i timmar och väntade på läkaren och det var verkligen så jävla jobbigt. Dom timmarna sitter i fortfarande. Slutet på förlossningen och krystvärkarna minns jag knappt då allt gick bra...
  • NorthK

    Skönt att det är fler i samma sits.

    Rädslan blir mer och mer påtaglig för varje vecka. Tror att jag mest är rädd för smärtan och känslan av att vara helt utelämnad.

Svar på tråden Andra barnet, rädd och nervös inför förlossning