Hur konfronterade ni otrogen partner?

Jag har haft många relationer i mitt liv, varav tre längre. Jag är bra på närhet och gillar som många andra sex, mest vanlig. Jag har varit sexuellt aktiv sedan jag var 15, dvs i cirka 40 år nu. 

Oftast och långa perioder har jag varit trogen. Några gånger har jag varit otrogen, men aldrig blivit påkommen (fast det var nära vid två tillfällen).

Ingen har alltså blivit sårad, sexet har varit bra och piggat upp mitt vanliga förhållande. En gång i ungdomen spreds det löss, men annars ingen sjukdom.
Jag misstänker att mina partners nog nån gång haft åtminstone ONS men jag vet inte säkert. Vill inte veta. Bara ha det skönt och kärleksfullt i min relation.

Anledningen har nog bara varit kåthet och en gång kärlek. Jag var alltså faktiskt kär i två tjejer samtidigt, det var den otrohetsaffären som varade längst, typ två år. Hon var äldre (i 30-årsåldern) och gift. Hon var som man nu säger en sorts MILF, jag var ca 10 år yngre.

Så, nu har jag skrivit av mig min erfarenhet av otrohet. Tur detta är ett anonymt forum.

Har ibland frågat mina partners om vi kan ha öppen relation med diskreta kk vid sidan om, särskilt när tjejerna inte kunnat fokusera på sin lust stundtals. Mina partners har alltid tokvägrat att prata om den möjligheten.

Lever i en bra relation nu. Är inte otrogen och dessutom medelålders... typ gammal.

Jag skulle verkligen inte kasta ut min partners alla kläder på gatan och ropa högt i fånig harm och göra mig till ett hysteriskt offer i evighet.

Jag skulle fråga vad detta berodde på och lyssna noga. Jag skulle fråga om allvaret och prata om vad vi bör och kan göra. Jag kan tänka mig helt öppet förhållande men med vissa regler för hälsa och diskretion. Jag skulle nog vara lite förvånad och ledsen/arg. Jag vårdar min sexualitet och gillar att ha ömsesidig sex länge och kärleksfullt. Jag är uppfostrad att vara seriellt monogam och är van vid det.

Du läser inte vad jag skriver. Jag blir bekymrad, nog förvånad, vill veta mer, jag vill prata om detta och jag vill diskutera vägar framåt tillsammans eller isär, jag bli nog ledsen/arg men eftersom jag är en vuxen människa så reagerar jag inte som nån varelse styrd av instinkt och stundens känsla, oftast harm.

Har du inga aspekter i beteendet? Måste du snabbt döma dina närstående och kasta ut dem, blockera dem och identifiera dig huvusaklugen som någon som som blir sviken?

Eftersom tråden är kapad av ot tjafs och moderatorerna inte vill rensa tråden ber jag moderatorerna att ta bort tråden.

Du blev chockad och skällde ut honom och sedna låg du med honom flera gånger? Det låter ju moraliskt rätt lågstående. Varför skälla ut honom om du inte har problem att vara otrogen med honom sedan. Hur är din solidaritet mot hans nya? Har du något ansvar eller är du bara spontan med chocker, utskällningar och ny otrohet på egen hand? Skönt att du inte har några skuldkänslor eller är arg, det är bara din ex som du slängde ut som har. Du har gått vidare utan självinsikt eller några känslor (du kanske bara har dem för stunden och sedan minns du dem inte).... det låter rätt inkonsekvent faktiskt

Du blev chockad och skällde ut honom och sedna låg du med honom flera gånger? Det låter ju moraliskt rätt lågstående. Varför skälla ut honom om du inte har problem att vara otrogen med honom sedan. Hur är din solidaritet mot hans nya? Har du något ansvar eller är du bara spontan med chocker, utskällningar och ny otrohet på egen hand? Skönt att du inte har några skuldkänslor eller är arg, det är bara din ex som du slängde ut som har. Du har gått vidare utan självinsikt eller några känslor (du kanske bara har dem för stunden och sedan minns du dem inte).... det låter rätt inkonsekvent faktiskt