Anonym (Gilla läget!) skrev 2020-01-15 10:34:05 följande:
Ja, naturligtvis. Han har blandade känslor och förståelse för detta. Många i världen har ju bestämda och mycket kategoriska åsikter om hur andra ska bete sig, även ungdomar. Inom hans kretsar innebär epitetet en viss status.
Som pappa är jag orolig att hänsynslösa tjejer utnyttjar honom sexuellt. Han är värd bättre.
Då tycker jag,ärligt talat,att din sons tjej förtjänar bättre än att vara ihop med någon som är otrogen mot henne.
Och vad är det som säger att de andra tjejerna utnyttjar honom? Det kan ju likaväl vara han som utnyttjar tjejerna.
Anonym (Gilla läget!) skrev 2020-01-15 10:38:30 följande:
Jag förstår att du dumpade båda. De var väl därför de helt förnekade. Att väninnan till sist berättade var ju en sorts djupt förtroende.
Har du över huvud taget någon sorts förståelse att det hände? Ska du helt exj´kludera dem resten av livet för att ALL tillit nu är borta? Jag tror du dömer mycket mycket hårdare än vad Jesus gjorde i NT när det gäller historien om äktenskapsbryterskan.
Har du gamla testamentet som rättesnöre och erkänner inte nya? Nån sorts judendom eller är det en sorts privat religion med vilka regler och straff då? Finns förlåtelse, försoning och tidsbegränsning inte alls i din hemmasnickrade religion? Eller filosofi?
Hon erkände inte förrän efter att jag försökt konfrontera och få svar några gånger.
Han erkände inte alls.
Så att det handlade om ett slags djupt förtroende ställer jag mig tveksam till.
Visst hade vi våra svackor och bråkade ibland. Framförallt på slutet. Ingen är ju felfri.
Och jag med mig att jag kan ha betett mig lite som en mamma ibland då han var väldigt omogen och skulle ut och festa och supa sig dyngrak varje helg och inte kunde hantera ekonomin. Det kan jag ångra litegrann.
Men om han ansåg att vårt förhållande var så dåligt att han valde att bli tillsammans med en av mina vänner så hade han väl kunna prata med mig och gjort slut
innan han inledde något med henne?
Att man blir kär i någon annan kan man inte hjälpa. Men man kan vara ärlig om det.
Lögnerna och sveket gjorde det svårare för mig att förlåta än om de hade varit ärliga och berättat sanningen på en gång.
Idag har det gått så pass lång tid så jag har förlåtit dem för längesen.
Jag skulle säkert kunna lita på dem igen om vi vore vänner.
Men vi har ingen kontakt idag och jag ser inte heller någon anledning att ha det.
Jag är lyckligt gift och har mina vänner så jag klarar mig bra ändå.
Det där bibeltramset tänker jag inte ens bemöta.
