Forum Familjejuridik-Vårdnadstvist - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Fruktansvärt rädd att dö ifrån mina barn

    Tis 14 jan 21:19 Läst 0 gånger Totalt 14 svar
    Anonym (Rädd)
    Visa endast
    Tis 14 jan 21:19

    Jag är ensam vårdnadshavare till mina barn. Deras andra förälder bor utomlands, har stora sociala problem, och enbart sporadisk kontakt med barnen. Jag har en sambo sedan två år tillbaka som har en god relation tilll barnen.

    Jag har blivit mer och mer rädd för att dö, t ex i en olycka, eftersom jag är rädd att barnen skulle tvingas flytta till sin andra förälder. Jag vet att detta blir upp till socialtjänsten att besluta, och det är ju väldigt svårt att veta hur detta beslut skulle bli. Jag vet dock att mina barn skulle fara mycket illa. Men kan inte bevisa det.

    Nu har jag blivit rädd för att cykla och åka bil och flyg då jag är så rädd att dö och inte finnas för mina barn längre.

    Någon som har något råd att ge?

  • Anonym (XXX)
    Visa endast
    Tis 14 jan 21:38 #1 +1

    Om detta hindrar dig i ditt dagliga, så sök hjälp.

  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 14 jan 21:46 #2
    Anonym (XXX) skrev 2020-01-14 21:38:54 följande:

    Om detta hindrar dig i ditt dagliga, så sök hjälp.


    Tack för svar! Jag har sökt hjälp, först via vanliga vården som inte tyckte att jag var tillräckligt sjuk för att få en remiss, sen privat. Gick i privat terapi ett år men rädslan avtog inte. Problemet att mina barn är helt värnlösa om jag dör kvarstår ju.
  • Anonym (Ensam­)
    Visa endast
    Tis 14 jan 21:54 #3

    Förstår dig! Är också helt ensamstående då mina barns andra förälder gått bort. Rädd och orolig både för olyckor och sjukdom. Gick hos en psykolog när min partner gick bort och det är tydligen en helt normal rädsla, svår att göra något åt då det är en naturlig rädsla (till skillnad från tex spindelfobi, torgskräck osv).

    Om du har en ny stabil och trygg relation kanske din partner kan adoptera dina barn? Jag hoppas kunna lösa det så i framtiden men då jag är singel är det en bra bit kvar.

  • Tis 14 jan 22:01 #4

    Ta kontakt med en jurist som kan hjälpa dig skriva ett önskemål om att barnen ska bo med din sambo om det händer dig något.

    Du måste naturligtvis prata med sambon med så att han är på samma linje som du.

    Frågan är ju om det verkligen är för barnens bästa att bli uppryckta från sitt hem, skola, kompisar osv för att skickas utomlands, när det finns en efterlevande som bor kvar på samma ställe som tidigare. Det kanske t.o.m. finns halvsyskon här hos dig en dag också.

  • Anonym (A)
    Visa endast
    Ons 15 jan 13:26 #5
    Ess skrev 2020-01-14 22:01:45 följande:
    Ta kontakt med en jurist som kan hjälpa dig skriva ett önskemål om att barnen ska bo med din sambo om det händer dig något.
    Du måste naturligtvis prata med sambon med så att han är på samma linje som du.
    Frågan är ju om det verkligen är för barnens bästa att bli uppryckta från sitt hem, skola, kompisar osv för att skickas utomlands, när det finns en efterlevande som bor kvar på samma ställe som tidigare. Det kanske t.o.m. finns halvsyskon här hos dig en dag också.
    Håller med
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 15 jan 13:52 #6
    Anonym (Ensam) skrev 2020-01-14 21:54:44 följande:

    Förstår dig! Är också helt ensamstående då mina barns andra förälder gått bort. Rädd och orolig både för olyckor och sjukdom. Gick hos en psykolog när min partner gick bort och det är tydligen en helt normal rädsla, svår att göra något åt då det är en naturlig rädsla (till skillnad från tex spindelfobi, torgskräck osv).

    Om du har en ny stabil och trygg relation kanske din partner kan adoptera dina barn? Jag hoppas kunna lösa det så i framtiden men då jag är singel är det en bra bit kvar.


    Ess skrev 2020-01-14 22:01:45 följande:

    Ta kontakt med en jurist som kan hjälpa dig skriva ett önskemål om att barnen ska bo med din sambo om det händer dig något.

    Du måste naturligtvis prata med sambon med så att han är på samma linje som du.

    Frågan är ju om det verkligen är för barnens bästa att bli uppryckta från sitt hem, skola, kompisar osv för att skickas utomlands, när det finns en efterlevande som bor kvar på samma ställe som tidigare. Det kanske t.o.m. finns halvsyskon här hos dig en dag också.


    Det är just det, att det är en riktig rädsla. Visst, med stor sannolikhet lever jag i tio år till så att mina barn hunnit bli vuxna. Men OM jag inte gör det är konsekvenserna så stora.

    Vi skulle gärna se att min sambo adopterade men chansen att det skulle gå igenom känns liten. Det finns trots allt kontakt med den andra föräldern ett par gånger om året.

    En önskan finns skriven men jag vet ju att det egentligen inte garanterar något.
  • Ons 15 jan 14:12 #7

    Vi är flera som är rädda. Har iofs en bra pappa till barnen men han är äldre. Och barnen är små. Men jag har psykisk sjukdom och missbruk (inte jag) i min släkt och är rädd. Känner ingen som skulle kunna se efter dem. Men lev nu. Lär barnen självkänsla och respekt så klarar de allt! Och tänk om du lever till 95? Chansen är stor!

  • Anonym (Har varit familj­ehem)
    Visa endast
    Ons 15 jan 14:24 #8

    Har inga föräldrar, andra släktingar eller vänner som kan ta barnen om något skulle hända dig? Det är inte troligt att de blir placerade hos pappan om han bor utomlands och barnen aldrig har haft kontakt med honom. 


    Det är upp till socialtjänsten att placera barnen men i första hand ska det göras inom familjen är det är osannolikt att de inte godkänner en vettig släkting. Det är ont om familjehem också så de välkomnar om det finns en färdig lösning. 

  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 15 jan 16:22 #9
    Anonym (Har varit familjehem) skrev 2020-01-15 14:24:31 följande:

    Har inga föräldrar, andra släktingar eller vänner som kan ta barnen om något skulle hända dig? Det är inte troligt att de blir placerade hos pappan om han bor utomlands och barnen aldrig har haft kontakt med honom. 

    Det är upp till socialtjänsten att placera barnen men i första hand ska det göras inom familjen är det är osannolikt att de inte godkänner en vettig släkting. Det är ont om familjehem också så de välkomnar om det finns en färdig lösning. 


    Som jag skrev: de HAR kontakt med den andra föräldern. Tidigare hade de umgänge också, men det har upphört. Nu har de kontakt på telefon sporadiskt. Senaste året en handfull gånger.

    Det finns släktingar, samt även en styvförälder som de lever med idag. Men ingen kan säga hur utfallet skulle bli, det känns som att socialtjänsten kan gå åt vilket håll som helst.
  • Ons 15 jan 16:27 #10
    Anonym (Rädd) skrev 2020-01-15 16:22:32 följande:
    Som jag skrev: de HAR kontakt med den andra föräldern. Tidigare hade de umgänge också, men det har upphört. Nu har de kontakt på telefon sporadiskt. Senaste året en handfull gånger.

    Det finns släktingar, samt även en styvförälder som de lever med idag. Men ingen kan säga hur utfallet skulle bli, det känns som att socialtjänsten kan gå åt vilket håll som helst.
    Ibland kan man öka viljan att acceptera en adoption om man berättar att då försvinner skyldigheten att betala underhåll och ge arv.


  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 15 jan 16:55 #11
    Kjell2 skrev 2020-01-15 16:27:42 följande:

    Ibland kan man öka viljan att acceptera en adoption om man berättar att då försvinner skyldigheten att betala underhåll och ge arv.


    Jo, det har jag försökt. Men vederbörande betalar inte underhåll och lever s a s utanför samhället, så att de skulder som hopar sig inte spelar någon vidare roll.
  • Anonym (Har varit familj­ehem)
    Visa endast
    Ons 15 jan 21:18 #12
    Anonym (Rädd) skrev 2020-01-15 16:22:32 följande:
    Som jag skrev: de HAR kontakt med den andra föräldern. Tidigare hade de umgänge också, men det har upphört. Nu har de kontakt på telefon sporadiskt. Senaste året en handfull gånger.

    Det finns släktingar, samt även en styvförälder som de lever med idag. Men ingen kan säga hur utfallet skulle bli, det känns som att socialtjänsten kan gå åt vilket håll som helst.
    Du säger sporadisk kontakt på telefon, det är inte vad jag menar med kontakt, ni har inte delad vårdnad och han träffar inte barnen varje vecka. Vill han ens ha barnen på heltid? Socialen kommer inte rycka upp dem och flytta dem till ett annat land hur som helst det ska väldigt mycket till det. Du kan i princip bestämma hur du vill ha det, det ska mycket till för att socialen ska ändra på det. 
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 15 jan 22:02 #13
    Anonym (Har varit familjehem) skrev 2020-01-15 21:18:25 följande:

    Du säger sporadisk kontakt på telefon, det är inte vad jag menar med kontakt, ni har inte delad vårdnad och han träffar inte barnen varje vecka. Vill han ens ha barnen på heltid? Socialen kommer inte rycka upp dem och flytta dem till ett annat land hur som helst det ska väldigt mycket till det. Du kan i princip bestämma hur du vill ha det, det ska mycket till för att socialen ska ändra på det. 


    Tack, det verkar lugnande.
  • Anonym (Har varit familj­ehem)
    Visa endast
    Tor 16 jan 15:08 #14
    Anonym (Rädd) skrev 2020-01-15 22:02:35 följande:
    Tack, det verkar lugnande.
    Jag kan också tillägga att jag varit familjehem åt min syster, jag är sex år äldre än henne, bodde i en andrahandslägenhet på 20 kvadrat och pluggade på komvux, jag fick vårdnaden om henne istället för vår pappa. Jag ansågs mer lämplig.  
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll