Lyckligare att flytta utomlands?

Det brukar inte räknas mycket, nej. Man måste läsa klart en utbildning, annars har man ingen större nytta av den. OM det inte är verkligen brist på folk. Men då har du samma problem om du byter jobb. Det kan väl inte vara mycket kvar? VARFÖR inte läsa klart? 

Att känna att vardagen är trist beror ofta på att man har en klinisk depression. Så länge man inte söker hjälp för den kommer inget att ändras. 

Du påminner mig lite om min mans styvdotter. Hon börjar allt och gör inget klart och blir sedan deprimerad över att inte komma någonstans i sitt liv. Om det inte skulle gå att få jobb i det yrket - då skulle jag förstå det. Men ekonomer brukar nog inte ha så svårt att få jobb? 

Precis, det är just det som är felet; det känns inte som du har rätt förutsättningar för att kunna gå vidare med någon slags framtid om du flyttar utomlands. Snarare, som många konstaterat i tråden, hamnar du ur askan i elden med en mängd nya stora problem.

Du måste se till att börja bygga upp något här i Sverige snarare, se till att skaffa dig "ett liv" om man så säger. Alla har inte jobb osv men på nåt sätt så kan man ändå vara lycklig, för det är andra saker som är viktigare, t ex social tillhörighet. Fast man måste ju kunna betala hyran osv. Bra iaf att du är snabbt flyttbar vid behov!

Känns lite som du är deprimerad ärligt talat, funderat på att söka hjälp för det? Samtalsterapi eller nåt?

Du behöver sätta dig ner med papper och penna och formulera en game plan. Vad kan du göra, vad behöver du göra, vad borde du göra, vad måste du göra, vad vill du göra? Vilka områden i ditt liv är det som behöver bearbetas, vilka är lättast att ta tag i och vad behöver göras för att förbättra saker och ting? Nu vet du vad du (förhoppningsvis) tar tag i under morgondagen!

Här finns svaret. Du ger upp hela tiden. Med skolan, med jobb, med ditt mående.

Det är inte Sverige det är fel på, förstår du inte det?

Du är faktiskt bara 30 år. Du har gott om tid att ordna upp ditt liv :) Det finns människor som skaffar helt nya karriärer, pluggar på universitet osv när de är över 50 också. Det är aldrig för sent.

Som några andra också säger - du tänker konstigt, orealistiskt, du har konstiga prioriteringar. När min ex-man hade depression, så tog han också konstiga beslut, så det kan hänga ihop.  Han gick nämligen till sin chef och hotade att säga upp sig om han inte fick mycket mer i lön. Chefen sa så klart att han kan säga upp sig om han vill. Och jag varnade honom att inte göra det, och han gjorde det ändå.  Annars var han hur vettig som helst och hade aldrig tagit så dumma beslut - men då tänkte han inte vettigt. Så min teori här är att dina ogenomtänkta, orealistiska planer också beror på depressionen. 

Det finns ju någon slags obalans i hjärnan då - varför skulle det vara så farligt att äta en antidepressiv medicin ett tag?  Det brukar återställa balansen, så att man kommer tillbaka till sitt vanliga jag. Tyvärr så minns många inte ens hur mycket bättre de mådde innan. Mitt ex hade också vant sig och tyckte att det bara var så. Och han klagade hela tiden på omvärlden, att det berodde på yttre faktorer. Men det gjorde det inte. Det satt bara i hans huvudet. Och det låter precis så hos dig också. Och det tar energi. Det är klart att man inte orkar mycket och inte kommer så mycket vidare med livet. Min son fick det också för några år sen. Han "låtsas-studerade", inga reslutat på två år. Först när han fick medicin kunde han fortsätta med livet och med studierna. 

Har bott här 3 år cirka och bor kvar men längtat hem till Sverige i ungefär 1 år nu , måste bo kvar i Dubai då mannen jobbar här

Det är för att man vänjer sig och man tänker ändå så negativt .....Gå till husläkare och säg att du tror att du kanske har en depression. Du behöver inte ens gå till någon psykiater, sånt här kan husläkarna. 10 % av befolkningen ska ha depression nån gång. Fast jag skulle tro det är är ännu fler. Husläkaren kan skriva ut medicin och du kan se om det hjälper. Om inte, så är det ju bara att sluta med det igen. Det är inte ovanligt att man kanske provar en annan sort som kanske funkar bättre. 

Det är för att man vänjer sig och man tänker ändå så negativt .....Gå till husläkare och säg att du tror att du kanske har en depression. Du behöver inte ens gå till någon psykiater, sånt här kan husläkarna. 10 % av befolkningen ska ha depression nån gång. Fast jag skulle tro det är är ännu fler. Husläkaren kan skriva ut medicin och du kan se om det hjälper. Om inte, så är det ju bara att sluta med det igen. Det är inte ovanligt att man kanske provar en annan sort som kanske funkar bättre. 

Jag har flyttat utomlands (USA) och min erfarenhet är att det krävs att man är den typen av person som har lyckats väl i Sverige kan man lyckas bra i USA. Det krävs hårt arbete och en bra attityd. De som förväntar sig att samhället/staten skall göra något eller hjälpa till har det svårare.

Man måste anpassa sig till "nytt" språk, ny byråkrati och annorlunda lagar och seder. Det kräver en speciell typ av person för att det inte skall kännas svårt. 

Sverige är nog ett av de länder där det är lättast att klara sig om man har det svårt.

Jag har flyttat utomlands (USA) och min erfarenhet är att det krävs att man är den typen av person som har lyckats väl i Sverige kan man lyckas bra i USA. Det krävs hårt arbete och en bra attityd. De som förväntar sig att samhället/staten skall göra något eller hjälpa till har det svårare.

Man måste anpassa sig till "nytt" språk, ny byråkrati och annorlunda lagar och seder. Det kräver en speciell typ av person för att det inte skall kännas svårt. 

Sverige är nog ett av de länder där det är lättast att klara sig om man har det svårt.

Från Västtyskland, från Köln. Nej, precis, om man redan har så svårt att göra klart utbildningen och komma in i arbetslivet - i ett annat land är det såå mycket svårare. 

I början var det roligare vardag absolut då allt var nytt, men nu skulle jag säga att det är tråkigare vardag. De finns ingen ?stan? som i Sverige utan ska du nånstans måste du ta bilen och veta exakt vart du ska , du kan tex inte bara gå ut o promenera runt ?stan?. Man kommer ingenstans utan bil vilket e tråkigt för ibland vill man bara gå ut o gå lite o stanna på en fika typ!

Strand e härligt självklart men även de blir tråkigt efter ett tag och man orkar inte gå hela tiden. Främst så saknar jag att kunna promenera runt Stockholm stad och att prata svenska.

De är inte heller lätt att skaffa vänner här, jag har ingen vän här alls, då alla är olika nationaliteter och är för olika , samt de som flyttar hit gör de av en anledning så alla är väldigt upptagna.

De är inte ett så socialt ställe utan mer för att jobba.

Nu låter jag super negativ , dubai e ett super härligt ställe att bo på och det är rent och ingen brottslighet och finns otroligt vackra ställen.

Men menar bara att även de blir tråkigt efter ett tag. Sen om man vill flytta till ett nytt land så kör! De är jätte nyttigt att göra det. Men vardagen blir tillslut tråkig där också så inget land är som en mirakel plats utan de blir vad man gör de till.

Det är klassiskt flyktbeteende. Självklart blir din depression inte bättre av att flytta! Du måste fortsätta gå på samtal och antagligen medicinera, du tänker inte klart.

Det finns ett enkelt sätt att slippa dem: sluta umgås! Svara inte på meddelanden eller samtal, sluta träffa dem öht. Folk som inte stöttar dig lär ju inte vara riktiga vänner ändå, skaffa hellre nya isf, eller var ensam.

Jag går i dina tankebanor jag komme flytta ifrån Sverige pga många anledningar skall nämna några. För de första är jag troende är dagligen diskrimenerad svårt för ateister att förstå du kan inte leva ut din tro fullt ut. Polistiks är jag konservativ en blandning av SD och KD avskyr soscialism, feminism och allt för liberala värderingar. Svenskarna lever i detta sen är jag som person väldigt utåtriktad och gillar när personer pratar ut personer som G.W Persson, Ber Karlsson, Zlatan och jag upplever svenskar alltför likriktade egen är sin egen person alla skall tycka som alla andra annars frys man ut. Nu har jag lite kontakter i USA och vänner. Jag var där i ett år och stormtrivdes kände mig hemma. Så jag kommer bosätta mig i USA. Jag klarar inte bor i ateismens högborg. Fundera varför du inte trivs själv vet jag varför jag stör mig på Sverige och svenskar. Lycka till

Det negativa kommer från dig, och depressionen.

Flyttar du blir du dessutom utan ditt skyddsnät med människor som bryr sig om dig.

Det negativa kommer från dig, och depressionen.

Flyttar du blir du dessutom utan ditt skyddsnät med människor som bryr sig om dig.