Panikar över första dejt!

Men nej, va kul! =P Ja om det var nyligen du var ute och dejtade kan det ju hända att vi stött på samma killar haha. Kul att du hittat din prins bland alla grodor! Jag ska träffa åtminstone dejten som är inbokad på lördag innan jag tar beslut om jag ska fortsätta med nätdejtandet över huvud taget just nu. Jag behöver ev en paus känner jag :) 

Vi verkar ha genomgått en väldigt liknande resa! Jag kom också ur ett långt förhållande och nojade över att dejta, även fast jag tidigare var välbekant med nätdejting (tycker dock det har förändrats på de åren jag var upptagen). Jag har dock lätt för att inte ge alla en chans utan bara de jag verkligen ser har potential. Detta har också blivit mer och mer tydligt nu när jag, precis som du, nått till punkten att jag ser dejting som en kul grej utan att ha någon som helst press. Kanske har jag blivit lite väl kräsen nu, men jag ser ingen poäng i att lägga tid på meningslöst messande när jag kan göra något annat som är mer givande. Och denna inställning känns så mycket bättre än hur jag tidigare har agerat och tänkt när man bara jagade efter den där kärleken!

Haha inga problem! Det är trevligt att höra om andras erfarenheter och utbyta lite tips och så.

På lördag är det då en kille i Karlstad som jag ska träffa. Även där känns det lite dåligt uppstyrt, som du nämnde i exemplet när du avbokade en dejt. Jag själv är en person som gillar struktur och att planera flera dagar i förväg men det enda jag vet är att vi ska käka lunch och att jag ska höra av mig när jag närmar mig stan ca kl 13. Sen känns det märkligt att vi inte har hörts av någonting nästan sedan vi bestämde att vi skulle ses, vilket var för ca 1,5-2 veckor sedan. Men jag ska ändå till min syster som bor där och med tanke på min för tillfället väldigt avslappnade approach till dejting så känns det som att jag ändå kan gå dit. MEN, hade han inte verkat så väldigt intressant på pappret och varit väldigt väldigt trevlig när vi faktiskt skrev en hel del i början så hade jag struntat i det. 

Men näe?? Vilket svin! Stackars hans sambo!

Alltså, att ghosta någon är kanske på något plan ok när man är i stadiet att man ännu inte har setts, såvida man inte har bestämt att ses såklart. Om jag har inlett en konversation med någon via en dejtingapp brukar jag för det mesta säga tack men nej tack så att personen i fråga ändå vet, men det har hänt att jag bara slutat höra av mig. Att göra så i det skedet som ni var i är ju dock inte ok nånstans! Fy vilken dålig stil!

Den lustigaste är nog personen som var både halt och hade tics, vilket han inte hade nämnt på förhand. Det var lite av en chock! XD Sen var det en tysk som verkligen var "tysk" till sättet - väldigt domderande och bestämd och deklarerade fort att han aldrig någonsin skulle betala för ett hotellrum utan då var det bättre med tält. Eh jo tjena...Vi klickade inte om man säger så :P Sen har jag nog några väldigt dåliga el iaf trista dejter på lager, men inte någon mer som varit direkt lustig "tyvärr" :) 

Se där..

Jamen gud, den halta killen fick jag blocka från både Instagram och messenger tillslut för han blev verkligen jättearg! Var nästan lite rädd att han skulle dyka upp hemma hos mig och fortsätta skällandet..!

Haha ja nu föll jag ju inte för dessa utan jag söker en trevlig, ödmjuk, allmänbildad och smart kille med driv. Ska det vara så svårt att hitta?! XD Skulle verkligen vilja uppleva den känslan du beskriver, att när man vet så vet man. Jag har ju varit gift men jag upplevde aldrig den stora passionen eller kärleken till honom tragiskt nog. Insåg det lite för sent. Men ångrar inget och här är jag nu, starkare än någonsin! :)

Om du bara går på de kriterierna så borde det gå, men det är ju så många mer faktorer som spelar in som du säkert förstår. Attraktion, personlig kemi osv. Det är en djungel därute, jag vet. Men jag tror också att det finns någon för alla, bara man letar på rätt ställen och är beredd att jobba med sig själv. 

Japp jag hade dejt! :) Jag åkte då till Karlstad där han bor och där bjöd han mig på lunch. Jag var förberedd på att han var kort, vilket han var, men det störde mig inte alls. Han var riktigt trevlig! 2 timmar försvann på ett kick! Men jag vet tyvärr inte om han passar in i mitt liv riktigt. Jag har barn och vill ha ett stabilt familjeliv med hus osv, men han levde för att jobba och resa så detta med hus var uteslutet ungefär kändes det som. Och då tänker jag också att det inte riktigt finns utrymme för en familj heller om man vill jobba hårt en del av året för att sedan vara ute och resa tre månader. Hmm... Men vi får se. Skulle han höra av sig och vill ses igen så säger jag kanske inte nej, men jag kommer inte heller vara den som föreslår det för honom. Så överlag nu känner jag att det är färdigdejtat för en tid framöver och har därför stängt ner alla nätdejtningsidor :) 

Men att låta dig vänta i nästan två timmar sådär?!?!?! WTF?! Såg han att du stod kvar så det var därför han satt därinne så länge eller hade han verkligen tålamod själv att - för säkerhets skull - vara kvar på toaletten hela den tiden?? Näe, fy va vidrigt beteende. Jag hade nog också dragit innan om jag hade varit du, men samtidigt så var det väl ändå rätt gött att hans plan inte lyckades? XD 

Apropå att jobba med sig själv som jag tidigare gav råd om så verkar det som att du verkligen behöver det för med den inställningen så kommer du nog inte få tag på en enda tjej - vare sig snälla eller elaka. För ja, det finns elaka tjejer liksom det finns elaka killar (om man nu vill använda ordet "elak"), men det har ingenting att göra med om man gillar sex eller ej eller är glad eller tråkig. Du måste ha gått på några minor som har den synen på det hela, men jag lovar - verkligheten är inte så svart eller vit. 

Så är det, men det är ditt val om du vill hänga kvar i den där verkligheten och förbli ensam och bitter, eller om du vill jobba med dig själv, öppna ögonen och se på andra på ett nytt sätt och därigenom ha möjligheten att bli lycklig tillsammans med en kvinna som har det du söker. I all välmening säger jag detta, för jag tror inte du kommer långt med din inställning är jag rädd. 

Absolut, det var det! :) 

Åh jag måste uppdatera vad som hänt den senaste veckan!!

Jag hade ju en dejt förra lördagen som var trevlig men jag kände ju att vi inte riktigt passade in i varandras liv. VId det laget hade jag bestämt mig för att inte fortsätta med nätdejtandet (är på en så bra plats i livet just nu och känner att jag klarar mig bra själv) så två sidor hade jag redan raderat. Den lördagen hade jag dock sänkt mitt åldersspann (på männen jag söker) till 29-40 istället för 30-40. Jag var egentligen inte mer motiverad, men tänkte om jag missat nåt bara :) Kollade inte nämnvärt heller, men jag swipade iaf höger på en kille som såg trevlig ut och som befann sig i Karlstad där jag var under helgen. Sen tänkte jag inte mer på saken (man glömmer ju att man swipat om inte man sen får en matchning). Sen fick jag iaf en matchning med denna kille men orkade inte skriva nåt, jag hade ju bestämt mig för att lägga ner dejtandet. Så efter dejten på lördagen gjorde jag mig osynlig på Tinder. Då kunde inte jag swipa heller men tidigare matchningar kunde skriva och jag gjorde såhär enbart ifall lördagsdejten skulle höra av sig. Jag tänkte att jaja, om han vill ses igen så kan jag kanske överväga saken men jag ville inte ta initiativet. 

Nåväl.. På tisdagen skriver den killen jag matchade med på lördagen och sen glömde bort. Visade sig trevlig och att han dessutom bor i min stad!! Och jag känner hans mamma via mitt förra jobb haha..! Så han ville ses redan på torsdagen för han skulle åka bort på jobb sen i 1,5 månad. Så han kommer hem till mig på torsdagen och fem timmar bara flög iväg! När han ska gå så kysser han mig och där och då är det kört. Jag är såld. Helt totalt knäsvag. Och han ska vara bortrest i EN OCH EN HALV MÅNAD?!?!?!?!?!

På fredagen sågs vi 20 min innan jag hämtade mitt barn på förskolan och sent på kvällen efter ett par öl med sina vänner kommer han hem till mig för ett par timmars mys (min son sover tungt...) innan vi skiljs åt. Inget sex än för jag hade lovat mig själv att ta det väldigt lugn och verkligen känna mig redo denna gång, men oj oj det var svårt att stå emot =P 

Summa summarum: det är såklart för tidigt att säga att det är mitt livs kärlek och jag tar verkligen saker och ting som de kommer, men plötsligt känner jag att det kan nog stämma det där folk säger om att när man väl slutar leta så dyker han med stort H upp! För vad jag känner nu är helt makalöst. Och jag väljer att njuta av det istället för att oroa mig för vad som kommer att ske framöver. Som det ser ut nu så har jag iaf en dejt inbokad i april! :)

Men ja! Plötsligt händer det! :) Tack!

Jag är 32 och har varit singel i ca 8 månader officiellt, men tanken att skiljas på riktigt kom för ca 1 år sedan.

1 barn och ja, har kommit över honom. Du vet ingenting om hur mitt äktenskap var så jag ber dig vänligt men bestämt att skippa den dömande tonen. Mitt barn far inte illa och jag kommer inte att presentera en eventuell ny kärlek förrän jag vet att det är på riktigt och vi har en framtid ihop. Mitt barn kommer ALLTID i första rummet. Du behöver inte oroa dig.