• Kusinen

    Mest rättvist

    Det är ju omöjligt att svara på vad som är rätt. Men nåt som är vanligt är ju att man betalar gemensamma kostnader procentuellt efter vad man tjänar.

    Om man gör som ni att ni ska ha kvar lika efter räkningar tycker jag att det är viktigt att ni räknar de omkostnader som du har för ditt jobb i det gemensamma.De är ofta dyrare att jobba.

    Om bara den ena har husdröm är det nog svårt att snåla in för att spara till det när man har så begränsad ekonomi. Om jag var den som skulle leva på motsvarande 9000kr/månad resten av livet skulle jag inte vilja binda upp mig på ett hus och jag skulle definitivt inte vilja vara inneboende hos min partner om bara denne hade råd med hus. Andra är helt ok med det.

    Sen tycker jag att du ska jobba lite med din känsla av "orättvisa" Du verkar känna att din sambo har förmåner som du inte har genom att han kan anpassa sitt liv efter sin energinivå. Jag tänker att den förmånen ganska enkelt kompenseras av att han har en låg energinivå som måste kompenseras efter och att han förmodligen gått miste om många "grundläggande" drömmar oå grund av sin sjukdom. Jag förstår dock din känsla av att behöva leva "snålt" trots att du har jobb och bra lön.

    Är mat avräknat innan de 5000 kr eller ska ni betala mat även för dem? Om det är det sistnämnda verkar det som att ni har ganska höga utgifter inom nåt område som ni kanake kan dra ned på?

  • Kusinen

    Jag tänker att så länge ni inte har barn har ni ju ändå en ganska bra summa att leva två på, 30 000 känns inte som att ni behöver direkt snåla för att få det att gå runt.

  • Kusinen
    FuckGoggleAskMe skrev 2020-01-23 19:10:36 följande:

    Men är det TS uppgift att kompensera honom ekonomiskt för att han har en låg energinivå? Tycker TS ska hitta en vettig uppdelning av kostnaderna (kanske procentuellt?), men självklart ha mer pengar att röra sig med. Om han tex sköter det mesta av hushållet, får man ju beakta det också.


    Nej, det är inte hennes uppgift. Hon ha förstås ingen skyldighet att vare sig bo ihop med honom eller bidra till hans försörjning. Som jag skrev är det omöjligt att säga vad som är rätt eller fel att göra. Mitt tillägg om ts känsla av "orättvisa" hade inte med ekonomin att göra egenligen.

    Jag tyckte mig läsa mellan raderna att en del av problemet är att ts inte fullt ut "tror" på partnerns sjukdom/funktionsnedsättning, att hon upplever att hon få kämpa hårt och han " slipper undan" lite. Det är möjligt att jag tolkat helt fel, men om jag har rätt är det nog ett större problem än den exakta ekonomiska fördelningen.
Svar på tråden Mest rättvist