Sorgen efter sin älskade hund

Just nu är min hund i livet men innan honom hade jag en annan hund. Hon blev inte gammal då hon var född med en missbildad lever. Hon blev inte ens 1,5 år. Efter att hon gått bort så kande jag en sån enorm tomhet och hade det inte varit för den hund jag hade idag (skaffade honom 2 månader innan hon gick bort) så hade jag nog bara legat i sängen. Jag kände inte någon mening med något. Hemsk känsla! Det som fick mig att vakna upp var att jag upptäckte att min han hund växte upp utan att jag såg det. Även om jag skötte allt med honom så var jag en robot. Jag såg inte honom riktigt.

Nu är han min andra hälft, min skugga, min pojk, mitt allt. Fruktar den dagen han inte längre finns men jag är glad över att jag har fått ha honom så pass länge. I år blir han 9.