Forum Barns utveckling - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Talsvårigheter och talfel

    Tor 23 jan 23:57 Läst 0 gånger Totalt 17 svar
    Tor 23 jan 23:57

    Jag letar efter andra som känner samma frustrationen.

    MEN FÖRST - Läs inte hela texten om det är tråkigt - skippa till frågan längst ner och svara på den.

    Innan jag blev förälder slog det mig inte att man som förälder kan ha svårt att förstå sina egna barn, inte heller föreställde jag mig att mina två första killar skulle ha grava talfel. Man tänkte ju inte på sånt, man räknade ju med att ens barn skulle vara som man föreställer sig barn.

    Sexåringen förstår vi numera alltid, men det är ändå ett mysterium för oss alla inkl logoped hur han.. jag vet inte.. pratar som han gör.. Psindel istället för spindel. Foscherenne istället för fortfarande. Men, han gör sig förstådd nu i alla fall, och snart löser sig resten med.

    Tvåan dock, fyra år snart, åh. Varje dag måste jag gissa och lyssna och fokusera och kämpa för att förstå vad han säger, och väldigt ofta förstår jag ändå inte, hur hårt jag än provar.

    När jag väl förstår vad han säger så hör jag hur perfekt hans grammatik är, långa fina meningar med många ord och nyanser. Men uttalet, han vägrar prata tydligt, han mumlar så fenomenalt hårt att jag, ja, skriver av mig här helt enkelt.

    Mina två nämnda exempel har haft helt olika talfel och problem, helt olik utveckling. Logoped har bekräftat att vi gjort och tänkt rätt hela vägen. Men vilket mysterium ändå. Inte bara att ettan hade svårt med talet, men sedan tvåan med? Why? Får vi aldrig veta. "Ibland är det så och med tiden blir det bra". Ja jo. Skulle ändå vilja veta varför. Men men.

    Och ja. Snart, snart nog, kan jag slappna av och förstå vad mina barn säger utan att krampaktigt spetsa öronen. Det blir skönt. Längtar dit. Nu efter sex år av försöka förstå sig på'ande.

    Men för nu - någon mer där ute som känner frustration och besvikelse över att inte kunna förstå vad sitt eget barn säger?

  • Fre 24 jan 00:12 #1

    Måste ändå gratta mig själv som lyckades skapa det här forumets absolut tråkigaste och minst uppvaktsamsvärda titel överhuvudtaget, välkommen på familjeliv, lilla fis i rymden!

    Ajja. Fick någonstans att skriva. Ändå ganska fint.

  • Anonym (Hilli­)
    Visa endast
    Fre 24 jan 00:14 #2

    Lär er teckenspråk.

  • Lör 25 jan 10:23 #3

    Jag delar din frustration även om mina barn har lite andra problem med talet. Min snart 4 åring har väldigt begränsat språk, kan uttala ord ganska tydligt men har även sina egna "hittepå" ord som han håller fast vid. Det mest frustrerande är att vi inte kommer framåt när vi försöker föra en diskussion. Han upprepar hellre det jag säger än att svara på frågor t.ex.

    Visst klarar han att svara på enkla saker som, tex, vill du ha en macka? Vill du ha smör eller leverpastej? Varför gråter lillasyster? Men skulle jag fråga t.ex. Vad vill du leka med? Så skulle han oftast svara "vad vill du leka?" Går hos logoped men det är inget som har hjälpt oss än så länge. Har en stor oro för att han skulle kunna ha autism, just på grund av sättet han pratar på.

    Lillasyster är 2,5år och hon pratar knappt något. Har nu på senaste tiden börjar härma de första stavelserna i ord men kan inte på något sätt göra sig förstådd genom tal än. Det är väldigt frustrerande för henne och leder till många arga utbrott, när man inte förstår vad hon vill. ????

  • Lör 25 jan 10:38 #4

    Har ni inte fått hjälp med att använda tecken som stöd?
    För barn brukar kunna teckna från späd ålder, under året iallfall, för att visa vad de vill.
    Vet barn som haft ca 10 ord de säger, men när de börjat med tecken så på några veckor har de 50-100 ord de kan förmedla och frustrationen hos både barn och föräldrar minskar markant.

  • Anonym (Undra­r)
    Visa endast
    Sön 26 jan 06:43 #5 +1

    Är dom bra på något?

    Att lyssna är viktigast. Många lär sig aldrig denna svårbemästrade konst.

  • Anonym (Takk?­)
    Visa endast
    Sön 26 jan 07:27 #6

    Varför har ni inte använt hjälpmedel? Tecken som stöd är suveränt till exempel, och det finns belägg för att det inte försenar talet ytterligare om det är det ni är oroliga för.

    Måste vara sjukt frustrerande för alla att försöka kommunicera

  • Sön 26 jan 18:08 #7

    Hej alla!

    Tack för era intressanta svar :)

    Vi är inte oroliga för något, vi vet att allt är under kontroll och att detta rättar sig med tiden :)

    Jag bad inte om hjälp, råd, tips, men tack ändå:)

    Vi har använt tecken, absolut! Vi har gjort allt som man enligt experterna ska göra, vi har samarbetat med logopeder etc; detta var INTE en tråd för tips:)

    Denna tråd handlade enbart om att skriva av sig sin frustration för att se om andra där ute ibland känner likadant och delar frustrationen! Talet kommer sig med tiden, men detta handlade mer om just nu när tex 4-åringen fortfarande mumlar mycket - hur frustrerande det är att inte alltid kunna förstå precis vad han säger!!:)

    Alla mina vänners barn har mer klassisk utveckling i talet, så jag vände mig till detta forum för att hitta andra som kan känna igen sig i hur det är att inte förstå sina barn.

    Men tack för svaren!!

  • Ons 20 maj 14:17 #8

    "Måm" istället för "sån". "En måm bvomma" = en sån blomma. Tycker så synd om min kille på 4 år som fortfarande inte får till att efterlikna våra ljud, han har ett rikt språk och grammatiken är överraskande nog helt på plats, men han formar inte rätt ljud och säger mest engelska "th" och "w" i det mesta. Är inte orolig, men frustrerad och ändå extremt nyfiken på varför det är såhär med vissa barn även när man gör allt rätt? "Juta"=sluta. "Jä ja du en" = här har du en. "De vaja jinne tu" = det bara rinner ur.

    Man har liksom lärt sig hans språk så man oftast får med sig varenda mening och ord, men vissa dagar, som idag, känner man ändå att man bara önskar att han hade kommit lite längre fram i som talutveckling. Man blir frustrerad. Men men. Tålamod. Fortsätta med allt. Tålamod.

  • Anonym (2/3)
    Visa endast
    Ons 20 maj 17:26 #9

    Vi har 3 barn, dottern på 8år kan fortfarande inte säga R, säger sch istället för s. Förut sade hon fel på alla främre ljud, d och t blev g och k, men det blev bättre när hon var ca 7år.

    Ena grabben på 6år kan inte säga R eller bakre ljuden K eller G. Andra grabben pratade helt rent som 3åring.

    Man blir frustrerad. Alla mina har korrekt grammatik och stort ordförråd, men just uttalet blir man tokig på. Man får anstränga sig så för att lyssna, och ställa om öronen beroende på vem man pratar med för att ställa om bokstäverna. Har inga tips eller något, men förstår frustrationen och speciellt när fler än 1 barn har talfel i hemmet.

  • Anonym (Balat­akläng­es)
    Visa endast
    Ons 20 maj 18:05 #10

    Jag har två små släktingar som båda hade problem med framför allt de främre konsonanterna som små. Vi ses inte så ofta och när de var fyra år var det lite knepigt att förstå vad de sa. Och det påverkar hur man pratar med dem, märkte jag. Jag fick påminna mig om att de ju förstod lika mycket som vanliga fyraåringar, trots att de lät betydligt yngre.

    Nu är de nio och tolv och man hör ibland att konsonanterna är lite otydliga, som att de var lite fulla, om du förstår. :) Men det är inga som helst problem att förstå dem.

    Båda har också lite svårt med skriftspråk (men klarar skolan helt ok!). Det verkar hänga ihop.

  • Ons 20 maj 18:08 #11
    Anonym (2/3) skrev 2020-05-20 17:26:40 följande:

    Vi har 3 barn, dottern på 8år kan fortfarande inte säga R, säger sch istället för s. Förut sade hon fel på alla främre ljud, d och t blev g och k, men det blev bättre när hon var ca 7år.

    Ena grabben på 6år kan inte säga R eller bakre ljuden K eller G. Andra grabben pratade helt rent som 3åring.

    Man blir frustrerad. Alla mina har korrekt grammatik och stort ordförråd, men just uttalet blir man tokig på. Man får anstränga sig så för att lyssna, och ställa om öronen beroende på vem man pratar med för att ställa om bokstäverna. Har inga tips eller något, men förstår frustrationen och speciellt när fler än 1 barn har talfel i hemmet.


    Åh, uppskattar verkligen att du skrev precis detta, var precis detta jag behövde! Någon i exakt samma sits och lite förståelse liksom:)

    Ja trean nu, tjej på 1.5, pratar snart lika bra som 4-åringen känns det som, hon är första barnet med stark fonologisk medvetenhet..

    Tror jag blev lite ledsen eller besviken när jag insåg att tvåan skulle ha talsvårigheter pga då hade vi precis börjat se lite ljus i tunneln med ettan, efter en lång process.. Men ja. Tack!!
  • Anonym (Balat­akläng­es)
    Visa endast
    Ons 20 maj 18:40 #12

    Kom på en sak till. Det där med att det inte alls blev som man tänkt sig att bli förälder är en sorts sorg som kan ta lite tid att komma över. Det vet jag precis hur det är. Jag har tillåtit mig att vara ledsen men också tvingat mig att fokusera på det som blev bra.

  • Ons 20 maj 18:57 #13

    Kan de läsa än? Jag var sen med talet och hittade på helt egna ord, vilket gjorde att bara de allra närmsta kunde förstå. Näe jag lärde mig läsa och började ljuda släppte det dock.

  • Ons 20 maj 19:03 #14

    Min yngsta pratar inte, hon är dock bara två än. Dessutom tillhörande utbrott sen länge. Ger en del frustration ja, så förstår att det lär öka med äldre barn. Hon är rätt duktig på att kommunicera ändå dock.

  • Ons 20 maj 20:27 #15
    Anonym (Balataklänges) skrev 2020-05-20 18:05:22 följande:

    Jag har två små släktingar som båda hade problem med framför allt de främre konsonanterna som små. Vi ses inte så ofta och när de var fyra år var det lite knepigt att förstå vad de sa. Och det påverkar hur man pratar med dem, märkte jag. Jag fick påminna mig om att de ju förstod lika mycket som vanliga fyraåringar, trots att de lät betydligt yngre.

    Nu är de nio och tolv och man hör ibland att konsonanterna är lite otydliga, som att de var lite fulla, om du förstår. :) Men det är inga som helst problem att förstå dem.

    Båda har också lite svårt med skriftspråk (men klarar skolan helt ok!). Det verkar hänga ihop.


    Intressant med fler fall där det är två syskon med svårighet i taget.. jag accepterade snabbt att ettan var lite trög, men antog alltid att tvåan skulle få skjuts (som alla säger till en innan tvåan kommer) in i utvecklingen pga äldre bror - men så kommer han och har ännu svårare.. blev som sagt besviken ja!!:) gick några vändor och funderade om det på riktigt inte har med oss att göra - men vi har ju pratat med olika experter etc och.. Ja.. man får bara acceptera att det är så och göra det bästa av det!:)

    Baklänges tal, det känner jag igen! Tvåan börjar gärna ordet med den konsonanten han hör att ordet slutar med. Om Han försöker säga "fast" så blir det "tat"; när man förstår vad han säger är det pga kombinationen tonfallet / sammanhanget och att vissa ljud stämmer emellanåt.

    Pga min mamma som alltid jobbat med barn och unga och har begåvning på området så har jag alltid medvetet pratat på ett visst sätt med barn. Som min mamma, lägger inte om rösten och "gör mig barnslig" utan försöker låta äkta och ha en respektfull ton som säger att jag lyssnar och är intresserad etc. Har alltid försökt att göra detta, men tror pga mamma att det är det som känns mest naturligt. Jag har otroligt svårt med motsatsen; när vuxna människor går upp tre tonarter för att i falsett "fösöka pjata så bjanen fattaj".

    Jag har mer att babbla om men borde sluta skriva innan telefonen brinner upp!
  • Ons 20 maj 20:36 #16
    Jemp skrev 2020-05-20 18:57:12 följande:

    Kan de läsa än? Jag var sen med talet och hittade på helt egna ord, vilket gjorde att bara de allra närmsta kunde förstå. Näe jag lärde mig läsa och började ljuda släppte det dock.


    Känns som mycket gick snabbare i utvecklingen hos ettan så fort han började läsa och skriva - han lärde sig snabbt och automatiskt började hans språk formas av all nya kunskap!:) Idag snart 7 år och helt perfekt tal är det inte, men helt normalt nu för en 7 åring - väldigt skönt!

    Tvåan är svårare att förstå nu än av vad ettan var vid 4 års ålder.. men får se.. Han kan inte läsa eller skriva mer än sitt namn än, man han försöker och tycker det är kul att lära från sin storebror :) vi har alltid läst mycket med dem iaf. Det ska ju vara bra. Och vi pratar mycket! Leker och förklarar mycket.. är nog kanske därför man blir extra frustrerad ibland - man hoppas att allt man gör ska hjälpa och man bryr sig så, så när det då fortfarande tar så lång tid blir man less ibland..

    Idag skulle jag och tvåan säga S tillsammans. Jag sa "esssss som i ssssom". Han sa "tessss måm i måååååm". *skratt emoji*

    Gulligt ändå haha. Är så gullig så jag smäller av!
  • Ons 20 maj 21:32 #17
    ThreeCherries skrev 2020-05-20 20:36:08 följande:

    Känns som mycket gick snabbare i utvecklingen hos ettan så fort han började läsa och skriva - han lärde sig snabbt och automatiskt började hans språk formas av all nya kunskap!:) Idag snart 7 år och helt perfekt tal är det inte, men helt normalt nu för en 7 åring - väldigt skönt!

    Tvåan är svårare att förstå nu än av vad ettan var vid 4 års ålder.. men får se.. Han kan inte läsa eller skriva mer än sitt namn än, man han försöker och tycker det är kul att lära från sin storebror :) vi har alltid läst mycket med dem iaf. Det ska ju vara bra. Och vi pratar mycket! Leker och förklarar mycket.. är nog kanske därför man blir extra frustrerad ibland - man hoppas att allt man gör ska hjälpa och man bryr sig så, så när det då fortfarande tar så lång tid blir man less ibland..

    Idag skulle jag och tvåan säga S tillsammans. Jag sa "esssss som i ssssom". Han sa "tessss måm i måååååm". *skratt emoji*

    Gulligt ändå haha. Är så gullig så jag smäller av!


    Tvåan som är senast med talet här också.

    Ärligt talat känns barnprogram på surfplattan mer utvecklande för ordförrådet än bokläsning av min fyraåring att döma. Sen kan man väl inte dra några vidare slutsatser av det, vi läser också rätt mycket såklart.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll