Inkludera barnen och erkänna

Saken är ju den att om vi nu tänker oss att han inser att det varit orätt att hålla dig hemlig, och inser att du har fått bära mycket frustration p g a hans yngsta sons mammas beteende mot dig, om vi tänker oss att ni kommer fram till att ni vill fortsätta ihop, så är det ändå inte rätt att du tar hushållssysslorna i den omfattning som det låter att du har gjort. Det är fint att du tänker att det är gjort av kärlek men av samma kärlek bör du låta honom får göra det för dig också. Precis som Ess och Sebben är inne på så klarar en man av att göra de här sakerna själv. Det är han som har barn sen tidigare, han klarade av att vara pappa till sina barn även innan du fanns i hans liv och det är inte något att sträva efter att vara saknad när hemmet blir stökigt och maten inte vandrar in i skåpen av sig självt längre. 

Det är jättebra att du har tagit det här steget nu men gå inte tillbaka till att ta hand om allt på det sättet sedan, OM du väljer att fortsätta med honom. Det är hans ansvar som förälder att se till hemmet och barnen. Ta inte det ansvaret ifrån honom. Gör din del men inte mer än så. Det tjänar ingen på.

Absolut, jag håller med dig där om att sysslorna inte är en enda människas jobb, men under tiden ja varit arbetssökande och sprungit runt som vikarie så har ju jag haft den tiden att slå död på! Hellre göra något nyttigt än att bara sitta!

Men nu när vi bor på skilda håll, även om jag är hos han dagligen så tänker jag inte sköta om hans hem längre! Varför ska han ta åt sig äran för något han inte gjort!

Allt är ju ganska enkelt, gå vidare i förhållandet vi haft dessa månader och våga satsa, går de sen åt helvete så gör de!

?Han vill inte göra äldsta sonen ledsen om de inte håller? men ska vi då ha de såhär resten av livet då? Ingen säger att vi håller om 5 veckor, om 5 månader eller 5 år, men ska man tänka så kan man leva ensam för alltid isf! Man kan inte gå att tänka på ?tänk om de inte funkar? för de förstör allt!

Man tar dagen som den kommer, man vet aldrig vad länge man lever heller!!

Okej, jag förstår. Är man arbetslös har man ett annat läge men det är bra att du låter bli nu då.

Nej, man kan inte gå och oroa sig i all evighet för om det inte funkar, men framförallt funkar inte detta för dig längre. Det är ju det som är att vara i en relation som funkar, att båda har gränser som fungerar. Nu har du satt din gräns.

Det här med yngsta sonens mamma, att vara frånskild och inte bo med sitt barn hela tiden, att ha ett barn som lever med någon man inte känner, det är nog svårare än man kan tänka sig. Irrationellt beteende kanske, men mänskligt. Behöver inte alls handla om vad du och mannen har utan jag skulle tippa på att hon inte vill ha en "extramamma" till sin son. Där känner hon kanske ett hot ifrån dig, att du vill gå in på hennes område?

Okej, då har jag missat detaljerna men jag tycker inte heller att det är väsentligt om de har haft sin relation på papper eller inte, eller hur många år som har gått sen det tog slut. Det jag pratar om är att som mamma, att lämna sitt barn till pappan och veta att det barnet träffar någon som du inte känner, och om hon känner hotet av att du vill träda in på hennes område? Jag pratar alltså inte om mannen, jag pratar om barnet. Hennes område som mamma. 

Förstår absolut ditt synsätt ?att veta att någon annan har en kvinnlig roll för mig barn hos sin pappa? MEN hon vägrar att träffa mig, hon lämnar inte ens sin son till pappan om jag är med, hon ringer efter min kille trots att avståndet är kanske 30 m!

Hon vänder utomhus, hon har inte hälsat ens på håll!

Äldsta sonens mamma har kontakt med mig dagligen mer eller mindre än idag! Hon skickar filmklipp och bilder på äldsta pojken och berättar när nått händer i hans liv!

Jag förstår att hennes beteende är irrationellt men det betyder att den äldste sonens mamma känner sig trygg medan den yngste sonens mamma inte gör det. Vad det beror på är svårt att säga men jag tror inte att man kan forcera henne att känna sig trygg. Däremot har ju även du gränser så att din man, om ni fortsätter, inte tillåter skitsnack men samtidigt, hon vill inte ha med dig att göra och det har ju hon på något sätt rätt att känna.

Men du får väl ta en sak i taget. Om mannen ändå inte ingår i din framtid så gör inte hon heller det.