Han är som ett missbruk för mig

Oja jag har varit där. Träffade en kille och var typ i ett förhållande med honom i ca 6 månade men när det väl kom till att ta steget till att faktiskt kalla det ett förhållande så gjorde han slut.

Jag var totalt beroende av hans uppmärksamhet. Hade han skrivit till mig på morgonen kunde det göra min dag. Hade han inte så blev jag helt nere. När han väl skrev så kom kicken men försvann lika fort. Jag ville själv inte vara för på men det var så jobbigt att inte skriva. Det var det enda jag tänkte på, jag ville att han skulle se mig, fråga om vi skulle ses. Kunde till och med säga nej till vänner eller stressa hem utifall att han skulle vilja ses samma kväll.

Han är den enda som sårat mig och först ville jag inte vara vänner men jag kunde inte hålla mig undan. Gjorde ett försök men insåg att mitt beroende kom tillbaka. Värre nu för då gick tankarna på om han va med en annan tjej när han inte svarade.

Han är fortfarande ett gift för mig ett år senare. Jag kan fortfarande dagdrömma om hans uppmärksamhet. Jag vet att han inte är bra för mig på något sätt och att jag mår så mycket bättre när vi inte har någon kontakt.

Så mitt råd är att bryta helt med honom. Du vet innerst inne att han inte är rätt för dig så det finns ingen anledning att behålla kontakten.

För att får bort tankarna på honom måste man jobba aktivt. Dagarna är enkla då man är distraherad av jobb eller annat. Kvällarna brukar vara tuffast speciellt när man ska sova. Då får du aktivt börja tänka på något annat. Så fort min "drog" kom upp i huvudet så tänkte jag alltid nej dig ska jag inte tänka på och började tänka på annat. Självklart kom tankarna på honom tillbaka, jag gjorde samma sak igen och så höll jag på. Jag tog även bort min aktiva status på messenger då jag inte klarade av att blockera honom men ville inte se varje gång han var aktiv. Det hjälpte mycket!

Det kommer att gå i perioder och det är en del av processen. Jag började tänka mindre och mindre på honom. Träffade sen en kille som tog över en del av utrymmet i min hjärna. Men sen i somras så kom en våg av minnan. Minnen om allt det roliga vi hade gjort ihop ett år innan. Det var sjukt tufft. Men det vara bara att arbeta sig igenom det. Känna det jag kände och lära mig att släppa taget.

Han hörde av sig i slutet på sommaren. Fick då reda på att han flyttat. Jag gick en dag till hans gamla bostad. Ville veta hur det skulle kännas. I mina tankar så trodde jag att jag skulle bryta ihop men när jag väl vara där kände jag knappt något. Blev som ett litet avslut för mig.

Blev ett långt svar här men det viktigaste att komma ihåg är att slänga ut honom från ditt liv och jobba aktivt med ditt beroende av honom.

Det svåra är inte att släppa personen utan bilden av personen man har byggt upp i sitt huvud. Jag känner igen det sista du skriver att när man träffas personligen så finns det inget direkt där. Så känner jag för mitt "ex". Ser inte alls på honom med något rosaskimmer utan kan nästan tänka är det så han ser ut. Ser honom med helt andra ögon dem få gånger jag träffat honom efter uppbrottet. Men i huvudet så är det något annat. Kan dagdrömma lite om att jag av en händelse stöter på honom. Typ att jag blir ihop med en vän eller nära kollega till honom eller hans granne så att han kan höra tydligt när vi har sex. Lite att han ska bli lite avis på vad jag har med någon annan. Vet att han inte haft det så bra med sin nya med de hade iaf sist jag stötte på honom lappar ihop det. Skillnaden på nu när jag dagdrömmer är att jag inte har några känslor kopplade till honom. Jag önskar inte att det skulle bli vi igen och jag blir heller inte arg för allt det dumma han gjorde. Men jag hade gärna velat vara en tanke som hemsöker honom ibland (som han är hos mig). Men det kommer jag aldrig att få veta.

Logiskt vet du att han inte är bra för dig men känslorna har inte kommit i kapp. Påminn dig själv om alla hans dåliga sidor varje gång du tänker på dem bra.

Det är lätt att sätta sitt eget mående eller lycka i någon annans händer. Men så länge du gör det så kan det tas ifrån dig. Du måste fråga dig själv hur du mår idag. Du måste lyfta dig själv upp och peppa dig framåt. Du kan inte lägga det ansvaret på någon annan. Dem kan stötta dig medan du gör jobbet. Sann lycka kommer inifrån.

Hjälper att höra att man inte är ensam och att fler går eller har gått igenom samma. Jag gjorde x antal inlägg här när det var som tuffast.

Du måste få ut honom ur ditt liv då han fortfarande kontaktar dig. Som du säger så är det uppenbart att han gör det bara för att hålla dig kvar men på avstånd. Jag vet att tanken tar emot och ger panik men du måste verkligen blockera honom. Du kommer aldrig att komma över honom annars. Du missar ingenting, det vet du. Antingen blockerar du honom rakt av eller skriver en förklaring men med tanke på hur du beskrivit honom skulle jag inte vara förvånad om du får ett hånfullt svar.

Lär dig av detta. Det finns mycket jag ångrar att jag gjorde och inte gjorde. Jag lät exet behandla mig på ett sätt jag faktiskt inte mådde bra av. Men jag vågade inte säga ifrån. Rädd för att göra fel och att han skulle dra, rädd för att bli en "psych bitch", rädd för att han skulle säga emot eller skratta åt mig. Jag mådde inte riktigt bra när han kom in i mitt liv och det första tre månaderna så "räddade" han mig. Vi hade så roligt ihop och han var ju så snygg!! Att en så snygg kille kunde vara intresserad av mig fattade jag inte. Men när hösten kom skolan började och vännerna var tillbaka så växlade han mellan att vara varm och kall mot mig. Det drev mig till vansinne. Hade kunnat göra allt för en kärleksfull gest från honom.

Efter hela denna resa har jag verkligen jobbat med mig själv, många youtube klipp och tedtalks om självutveckling och relationsråd. Nu ser jag på min tid med honom som något jag vill ha och annat som jag inte vill ha i en relation. Det som var bra med honom vill jag självklart hitta/få från någon annan men jag är mer medveten om varningsklockorna nu. Dem började ringa tidigt med honom men jag ville inte lyssna. Jag vet mitt egna värde idag.

Ta kontrollen nu över ditt liv. Sätt stopp för hur du tillåter honom behandla dig och blockera honom. Det är dags att stå upp för dig själv.

Ärligt så måste du vara hård mot dig själv. Fråga dig varför vill jag skicka detta till honom. Svaret kommer garanterat att blir för att du vill ha hans uppmärksamhet. Han är inte en del a ditt liv, ni är inte vänner, så varför skicka till honom?

Det finns ingen mening med att analysera hans beteende nu. Om han så svarar direkt eller efter två dagar så skit samma. Du vet att han inte är bra för dig så det spelar ingen roll vad han gör nu utan det som är viktigt är vad du gör.

Det hjälper inte dig att skriva att han är en vidrig människa och att du aldrig vill ha kontakt igen. Det krävdes ju inte mycket för honom för att vända på det igen.

Sluta älta det förflutna, du kan inte ändra på det. Bestäm hur du vill leva och gör handlingar utefter det.

Du har rätt i mycket av det du skriver, det jag citerat håller jag med om.

Jag ser ingen skillnad på killar och tjejer i detta sammanhang. Vi fungerar faktiskt lika men ändå olika. Som du säger vill vi alla hellre ha Mount Everest än Hallandsåsen. Vi värderar det vi investerar i. Att få en killes eller tjejs uppmärksamhet utan större ansträngning får inte lika högt värde som när vi har fått jobba för den. Så när en person som tidigare varit generös med uppmärksamhet och bekräftelse helt plötsligt slutar så vaknar vårt intresse igen (Dvs att vi haft ett intresse från början). Det är själva resan som sätter värdet på målet. Är det för enlekt kan vem som helst göra det, för svårt så misslyckas vi. Det ska vara en jämn balans mellan mot- och medvind.

Det som dock gör oss galna det är när den andra personen växlar mellan att vara kalla och varm. Det kan vara gulliga i ena stunden för att sen abrupt sluta svara eller bli dryg. Är vi vana vid att de alltid svarar, alltid är gulliga så blir detta en krock i huvudet och vi förstår inte. Det bästa sättet för att nån ska bli beroende är ett kanske. Man vet aldrig när belöningen kommer utan bara att den kommer eller rättare sagt kanske kommer nån gång. Se på alla kasinospel, många är uppbyggda på ett kanske.

Det finns inga skurkar i dessa situationer. Personen som är varm och kall vet ofta inte hur det påverkar den andra. Den andra är blind av ett beroende. Även den starkaste personen kan hamna där.