Känner attraktion till en man på mitt jobb och kan inte riktigt få honom ur mina tankar. Jag är så nyfiken på honom men samtidigt vet jag hur fel det är..
Någon som i liknande situation som kan dela med sig av lite tankar och reflektioner ? Känner mig rätt så ensam i detta då jag inte har pratat med någon om detta..
Varför är det fel, är du eller han upptagen?
Jag känner samma sak med en man på mitt jobb. Vi ses bara då och då, kan gå många veckor emellan. Haft riktigt stark attraktion till honom i typ 1,5 år. Känslan går att ta på i rummet, verkligen ?sexual tension?. Men eftersom jag är i en relation har det aldrig hänt något mer än blickar, leenden, mkt ögonkontakt... Idag stötte han in i mig rejält när vi gick bredvid varandra, verkligen uppenbart med mening, och sen boxade han till mig på armen... Ungefär så som killarna på högstadiet gjorde när de var kära i en... Känns som att han är jättenervös i min närvaro. Och jag i hans. Skulle också gärna lära känna honom bättre, men är orolig för vad det kan leda till... Just nu är det mest kul och oskyldigt och gör att arbetsdagen blir roligare och mer spännande...
Är du eller kollegan i en relation? Tror du att hen känner samma attraktion för dig?
Ja vi är båda upptagna. Känns väldigt förbjudet men ändå spännande blandat med skuld.
Vi har nog aldrig bumpat i varandra men jag kan bara tänka tanken om vi skulle göra det.. så skulle jag nog bli rätt så nervös.
Jag tror inte kollegan är intresserad på det sättet men det var lite lustigt där ett tag. Det var ofta som vi sågs i affären.. lite som om han visste när Jag var där och ville på något konstigt vis träffa på mig, kan dock vara ren och skär inbilning från min sida. Men varje gång vi ses så stirrar han. Vet inte riktigt än hur jag ska tolka det?
Ja vi är båda upptagna. Känns väldigt förbjudet men ändå spännande blandat med skuld.
Vi har nog aldrig bumpat i varandra men jag kan bara tänka tanken om vi skulle göra det.. så skulle jag nog bli rätt så nervös.
Jag tror inte kollegan är intresserad på det sättet men det var lite lustigt där ett tag. Det var ofta som vi sågs i affären.. lite som om han visste när Jag var där och ville på något konstigt vis träffa på mig, kan dock vara ren och skär inbilning från min sida. Men varje gång vi ses så stirrar han. Vet inte riktigt än hur jag ska tolka det?
Jag känner samma sak med en man på mitt jobb. Vi ses bara då och då, kan gå många veckor emellan. Haft riktigt stark attraktion till honom i typ 1,5 år. Känslan går att ta på i rummet, verkligen ?sexual tension?. Men eftersom jag är i en relation har det aldrig hänt något mer än blickar, leenden, mkt ögonkontakt... Idag stötte han in i mig rejält när vi gick bredvid varandra, verkligen uppenbart med mening, och sen boxade han till mig på armen... Ungefär så som killarna på högstadiet gjorde när de var kära i en... Känns som att han är jättenervös i min närvaro. Och jag i hans. Skulle också gärna lära känna honom bättre, men är orolig för vad det kan leda till... Just nu är det mest kul och oskyldigt och gör att arbetsdagen blir roligare och mer spännande...
Är du eller kollegan i en relation? Tror du att hen känner samma attraktion för dig?
Förstår känslan! Har du det bra i ditt förhållande?
Har också varit med om det där att man ses på oväntade ställen... Det är konstigt.. Jag brukar inte tro på ödet men just allt med den här ?flirten? och allt som händer tror jag är meningen ibland...
Jag har också känt mig ensam i detta, inget man vill berätta för folk direkt, men jag har istället läst massor av trådar och artiklar om attraktion, flirt osv. Överanalyserar alla hans signaler... Och att han stirrar på dig kan ju absolut vara så att han spanar in dig och tittar för att få ögonkontakt/reaktion. Jag tror att man ofta sänder ut konstiga signaler pga nervositet och att man vet att den andre är upptagen... Min kollega tex skrattar alltid ashögt när jag säger något som skulle kunna vara ett skämt, går in i mig, tittar mig i ögonen HELA TIDEN när jag pratar, stirrar på avstånd osv. Jag är säker på att han gillar mig men han tar det inte längre för han vet att jag har sambo. Jag själv är jättenervös och blir så blyg och obekväm ibland att jag undviker ögonkontakten... Så man kan agera på alla möjliga sätt men jag tror ändå att man kan känna en speciell stämning i rummet om det är ömsesidigt...
Det är mycket ovanligt att känna attraktion till någon på jobbet. Ni som känner så tillhör en minoritet och ska skämmas tycker jag. Det är fel. Usch säger jag bara.
Det som är bra är att en vacker dag så är ni döda, och då slipper ni känna attraktion till andra.
TS, hur gamla är ni?
Det är mycket ovanligt att känna attraktion till någon på jobbet. Ni som känner så tillhör en minoritet och ska skämmas tycker jag. Det är fel. Usch säger jag bara.
Det som är bra är att en vacker dag så är ni döda, och då slipper ni känna attraktion till andra.
Oj vad bitter. Det är helt naturligt skulle jag säga. Så länge det stannar där ser jag inget fel i det.