Jaha, då blir det som ett dubbelstraff! Jag hade missfall för några år sen och om jag då på riktigt planerade barn och visste att jag hade sådana problem med att skaffa barn så vore ett sånt besked jävla käftsmäll för mig... Komiskt... Och tragiskt :/
Regler vore bra om de vore ENHETLIGA för alla, överallt. Och om de som skapar regler mindes att vi är MÄNNISKOR som har känslor. Jag förstår att du blir arg, jag skulle lätt bli besviken, ledsen, och skitförbannad om jag vore i en sådan situation. Får man missfall så är det nånting som inte står rätt till. Då behöver man omhändertas, inte få veta att allt ska skjutas upp. Det är ju sjuk.
Jag tror inte ni blir nekade om jag förstått det rätt så är de om man försökt 1 år utan att lyckas bli gravid som leder till ett barn, så får ni missfall kanske det finns ändå något problem. Vi hade blivit gravida naturligt efter 1 års försök och fick sedan ett MA i v12. Sedan försökte vi lite till och gick på utredning privat 4 månader efter MA, läkaren trodde de kanske går av sig självt så han rekommenderade oss att försöka själva eftersom allt var bra med utredningen men vi var välkomna tillbaka ifall vi beslutade oss för IVF hos d3m. Sedan efter 2 månader bad vi att få skicka in remiss till Sahlgrenska vilket inte var några problem och 1 år efter missfallet var vi fortfarande inte gravida och då kom vi fram till första läkarbeöket på Sahlgrenska. Så jag skulle inte vara orolig om jag vore du TS. Kämpar fortfarande 3,5 år senare!
Jag har inga egna erfarenheter men har en kompis som väntade på att bli kallade för ivf då de inte blivit gravida på egen hand på en lång tid. Några månader innan de skulle bli kallade blev de gravida men tyvärr fick de mf som innebar flertalet besök på kvinnokliniken. Bara en månad efter att mf var "klart" fick de en kallelse för inskrivningssamtal för ivf.
Med andra ord "nollades" iaf inte väntetiden pga ett missfall för henne.
Även om jag förstår att det måste vara oerhört frustrerande för dig just nu så är ju reglerna egentligen ganska logiska.
Det finns två typer av utredningar, den ena för par som inte kan bli gravida på egen hand och den andra för par som får upprepade missfall.
I det första fallet så räknar man att en majoritet(notera, inte alla) av par med fungerande fertilitet blir gravida på egen hand efter att ha försökt ett år. Det betyder inte att det måste vara något fel för att man inte blivit gravid efter 13 mån, men sannolikheten är högre efter så lång tid. Men eftersom denna utredning handlar om att undersöka ?varför ni inte kan bli gravida på egen hand? så är det väl ganska självklart att den ?klockan? nollställs om ni sedan blir gravida?
Missfall, framförallt tidiga, är också mycket vanligt och därför görs ingen undersökning förrän man har 3 konstaterade missfall.
Det blir ju jättejobbigt för er att det tar sån tid med allt men de kan ju inte utreda varför ni inte kan bli gravida på egen hand när ni tydligen faktiskt kan bli gravida på egen hand?
Och ett missfall är inget i sig att utreda utan det händer först efter 3 missfall.
Sen är det ju riktig otur att det dels tar tid och dels blir ett missfall men reglerna är ju rimliga. Det finns ju tom ett åkdersberoende i dem så att man endast behöver ha försökt i 6(?) mån innan man blir utredd om man är över en viss ålder.
Det är ju också olika regler i olika landsting, i mitt så blir man utredd efter ett år om det inte tagit sig och kommer de fram till att man är oförklarligt barnlös så måste man försöka ett år till innan man får remiss till IVF. Alltså två år sammanlagt.
Jag som aldrig lyckats bli gravid på egen hand tycker det är ganska självklart att jag ska få gå före i kön framför någon som blivit gravid själv och att ens väntetid nollas om man blir gravid på egen hand. Men om det visar sig att Den gången en person blir gravid själv sen aldrig upprepas är det ju självklart att man ska få hjälp efter ett år eller två beroende på vad reglerna är.
Jag förstår verkligen att du är otroligt ledsen och besviken men det kommer bli din tur också. Om processen tär på dig så tycker jag verkligen du ska gå och prata med någon professionell. Det gjorde jag när allt var som tyngst och det hjälpte jättemycket. Att vara ofrivilligt barnlös är en kris och man kan behöva hjälp att ta sig igenom det psykiskt.
[quote=80239344][quote-nick]möjligt skrev 2020-02-21 10:42:24 följande:[/quote-nick]Fast ni blir ju inte nekade för att ni fått ett missfall, ni blir nekade för att ni tydligen kan bli gravida på egen hand. Er IVF blev beviljad för att ni ?inte kunde? bli gravida på egen hand, nu har det visat sig att ni faktiskt kan bli gravida själva, då är det ju ganska logiskt att ni inte längre får en IVF baserat på att ni inte kan bli gravida.
Jag kan se att det är frustrerande och jobbigt men inte att det är ologiskt. Kriteriet är ju inte att man inte har fått ett barn utan att man inte kunnat bli gravida
Tror man uppskattar att 80% blir gravida under första året samt att mellan 10-15 % inte blir gravida själva. Det innebär att för drygt 5% så tar det längre än ett år men det går på egen hand. Och ni är tydligen i de 5 procenten. Sen är en uppskattning att 15-20% av graviditeter slutar i missfall och det är ju såklart maximal otur att ni hamnade i den gruppen också.
Maximal väntetid om man har otur på alla sätt man kan borde väl vara drygt 4,5 år.
Vill man vara helt säker på att man inte behöver vänta så länge kan man ju spara till en privat IVF, priserna i sverige verkar ligga på ca 35000, så sparar man 3000 i månaden kan man komma upp i det på ett år.
[\quote]
Men vilka hemska erfarenheter ni verkar ha i denna tråd. Vad sorligt! För mig såg resan annorlunda ut. Då jag har pcos och inte får egen äl så fick vi göra fertilitetsutredning direkt. Fick äl stimulerande mediciner. Blev gravid 2 gånger på 1 år men fick missfall varje graviditet. Remiss för ivf skickades. Under väntan blev jag gravid 2 gånger till, men fick missfall. Efter 3:e missfallet gjordes missfallsutredning som inte visade något. Vi åkte inte ur kön. Kom till ivf. Gjorde två äggplock och tre insättningar. Inget tog sig.
Råkade skicka innan jag skrivit klart. För att göra de lång historia kort. Jag gjorde slut med min dåvarande. Blev gravid på första försöket med min nya med hjälp av äl stimulerande. Inte ivf. Blev dock missfall. Tog äl stimulerande igen och blev alltså gravid på andra försöket med honom. Fick samtidigt immunologisk behandling. det resulterade i att jag Idag är höggravid och snart i mål.
Då får vi vara överens om att inte vara överens.
Det är ju inte som att det finns någon tidsgräns, har ni inte ett barn inom x år så får ni IVF. IFV får man om man uppfyller kriteriet att man inte kan bli gravida på egen hand. Om man blir gravid efter 10 mån och sedan får missfall efter halva graviditeten, man får vänta några månader innan kroppen kommer igång och det sedan tar 10 månaders försök igen så har man också fått vänta kanske 2.5 år(om den graviditeten går till slut). Men det finns ingen IVF anledning
Fast det är ju inte tiden i sig som vården tittar på utan kriterier och kriteriet är ?kan ni bli gravida utan hjälp?. Det är ju inte helt ovanligt att par försöker 1 år, börjar utredas och blir gravida under utredningen. Då fortsätter man ju inte utreda varför de inte blivit gravida?
Om det blir en fullgången graviditet eller ett missfall är ju oftast orelaterat till hur lång tid det tog att bli gravid.
Sen är det ju inte så att bara för att det tog lång tid med första graviditeten så måste andra ta lång tid, kanske bara tar 3 mån denna gång. Precis som det kan vara tvärtom att det går fort första gången men ta tid andra gången.
Nä jag förstår verkligen din synvinkel också och hade jag vart i din situation hade jag säkert också tyckt som du. Man utgår ju alltid från sig själv.
Men såg du skrev du var 35 så kolla reglerna för ditt landsting för ni kanske bara behöver försöka 6 mån efter missfallet istället för ett år. Minns inte om ni blivit utredda men om ni ska gå på utredning så hitta en privat landstingsanknuten gyn som gör utredning för det går ofta mycket mycket fortare än att gå via landstinget och man betalar inte mer. Skulle du råka bo inom rimligt avstånd från Malmö rekommenderar jag Pia Saldeén på limhamns kvinnoklinik. Vår utredning där tog 6 v och betalade vanlig patientavgift. Och hon är verkligen superduktig. Hoppas verkligen det blir er tur med bebis snart.
Men varför söker ni inte privat hjälp?
Hej,
Jag är i samma situation. Jag fick precis avslag på IVF efter 8 missfall innan vecka 6 senaste 4 åren. Dem har utrett mig och min partner, hittar inga fel. Jag har fått letrozol behandling, hjälper inte. Opererats för muskelknut livmoder, hjälper inte. Har bekräftat låga äggreserver.
Jag förstår inte hur dem kan neka. Har inte varit gravid det senaste 8 månaderna alls, innan ett missfall. Är helt förstörd då mina ägg är få, så vet inte hur lång tid jag har på mig. Är 29 år.
Hej,
Förstår dig å känner med dig! Det är verkligen förjävligt att det fungerar så, helt sjukt tycker jag. Som ett straff för att man får missfall. Blir arg. Okej, så nu har du alltså 4 mån till det gått ett år utan missfall och då kan ni alltså ansöka igen? Ska ni göra det eller gå vidare privat? För oss blev de så att jag inte stod ut längre, vi sökte privat å fick tid ganska snart efter. Vi hade tur å blev äntligen gravid på första ivf försöket, är nu i vecka 30.
Om du kan vänta 4 mån gör de, annars om de känns för långt å om ni kan ekonomiskt, gå privat. För oss var det såklart värt det...jag var helt knäckt innan de beslutet.
Vad roligt att höra att ni äntligen har lyckats, grattis! :) Ger mig lite hopp. Vi genomgår Letrozolbehandling och har överklagat så ska få träffa överläkaren nästa vecka. Kommer inte ge med mig.