• Anonym (Svartsjuk)

    Min pojkvän är påväg att lämna mig pga min svartsjuka

    Jag är svartsjuk. Väldigt svartsjuk. Otroligt misstänksam och har tillitsproblem. Önskar att ni som ser svartsjuka som något icke existerande problem inte skriver något elakt i tråden. Jag är faktiskt väldigt ledsen över min situation. Skriver för att få råd hur jag kan hjälpa mig själv och situationen.

    För någon dag sedan kom min pojkvän fram till mig och berättade att han kanske inte orkar längre pga min svartsjuka. Vi har dock inte gjort slut än men jag såg att han nu står på gränsen... Jag har valt att söka hjälp, jag har mycket obearbetat i mitt förflutna och har en längre tid faktiskt velat självmant åka och prata med någon. Nu får det bli så och jag hoppas att min pojkvän ska orka stå kvar, men jag kan ju inte be honom stanna om han inte vill. Usch vad ledsen jag är. :( Hjälp...

    Ligger allt hos mig? Eller kan man kräva att han ska försöka förstå mitt mentala tillstånd på något vis? Jag läste en grej på internet nämligen, där stod det att man ska dejta någon som förstår ens mentala tillstånd och som har överseende över det man inte kan behärska eller som man inte ännu VET hur man ska behärska. Här tänker jag på min svartsjuka, borde han förstå eller var dessa rader på internet bara något dåligt och icke rimligt tänkande?

    Såklart vet jag att han inte ska behöva ta emot skit och att han inte ska behöva må dåligt pga min svartsjuka men borde han på nåt hörn ändå kunna vara förstående, om jag söker hjälp för bla detta?

    Vad kan jag göra? Är det bara att låta han gå om han vill gå...?

  • Svar på tråden Min pojkvän är påväg att lämna mig pga min svartsjuka
  • CitronTulo

    OM han någon gång har gjort något mot dig som har gett uppkomst till befogad svartsjuka (tänker då varit otrogen eller planerat att vara typ..) DÅ tycker jag att han har anledning att anpassa sig och faktiskt ta en del skit då han har orsakat situationen att du inte litar på honom själv!

    Men om han INTE har gjort något, utan detta ligger hos dig, då tycker jag inte att han har någon som helst anledning att ta detta från dig!

    Har själv haft en svartsjuk partner, det är inte roligt att bli anklagad för något som man inte ens har tänkt tanken själv om, eller bli ifråga satt och kontrollerad på olika vis!

  • Anonym (Ann)
    Anonym (Svartsjuk) skrev 2020-02-05 14:59:30 följande:

    Jag är svartsjuk. Väldigt svartsjuk. Otroligt misstänksam och har tillitsproblem. Önskar att ni som ser svartsjuka som något icke existerande problem inte skriver något elakt i tråden. Jag är faktiskt väldigt ledsen över min situation. Skriver för att få råd hur jag kan hjälpa mig själv och situationen.

    För någon dag sedan kom min pojkvän fram till mig och berättade att han kanske inte orkar längre pga min svartsjuka. Vi har dock inte gjort slut än men jag såg att han nu står på gränsen... Jag har valt att söka hjälp, jag har mycket obearbetat i mitt förflutna och har en längre tid faktiskt velat självmant åka och prata med någon. Nu får det bli så och jag hoppas att min pojkvän ska orka stå kvar, men jag kan ju inte be honom stanna om han inte vill. Usch vad ledsen jag är. :( Hjälp...

    Ligger allt hos mig? Eller kan man kräva att han ska försöka förstå mitt mentala tillstånd på något vis? Jag läste en grej på internet nämligen, där stod det att man ska dejta någon som förstår ens mentala tillstånd och som har överseende över det man inte kan behärska eller som man inte ännu VET hur man ska behärska. Här tänker jag på min svartsjuka, borde han förstå eller var dessa rader på internet bara något dåligt och icke rimligt tänkande?

    Såklart vet jag att han inte ska behöva ta emot skit och att han inte ska behöva må dåligt pga min svartsjuka men borde han på nåt hörn ändå kunna vara förstående, om jag söker hjälp för bla detta?

    Vad kan jag göra? Är det bara att låta han gå om han vill gå...?


    Jättebra att du ska söka hjälp.

    Självklart ska man vara förstående och ha visst överseende om ens partner har problem. Men samtidigt så orkar man ju bara till en viss gräns, och den gränsen är väldigt olika för olika människor.

    Var gränsen går för din pojkvän vet ingen mer än han själv. Kanske blir han glad nu när du ska söka hjälp och känner att han orkar stanna, att det kommer att bli bättre. Eller så har det redan gått för långt, och han känner att han inte orkar mer.


  • CitronTulo

    Om man skulle ta hänsyn till en partners mentala tillstånd så skulle även misshandel vara okej om personen inte kan kontrollera sig när hen blir arg?? Nä, köper inte det där alls..

  • Anonym (Vån3)

    Naturligtvis ska man ha förståelse för sin partners mindre goda sidor. Det har han antagligen också haft verkar det som eftersom han stannat kvar i förhållande ett tag trots din överdrivna svartsjuka. Men när partners säregenhet blir ett problem för och tar för mycket energi av förhållandet så blir det svårt leva med även om man fortfarande förstår att partnern inte kan styra sitt beteende. Verkar som att du har tagit steg i rätt riktning och söker hjälp för det är för mycket att begära att partnern ska stå ut med ett beteende som faktiskt är utöver det normala och tär på relationen dagligen.

  • Anonym (Tjejkompisen)

    Bra att du ska söka hjälp! 


    Men jag tänker att hur mkt han bör ta hänsyn har både att göra med hur din svartsjuka yttrar sig och som någon annan skrev, om han gjort något för att väcka den. 


    Jag är också väldigt svartsjuk av mig så jag förstår dig. Min pojkvän har inte varit otrogen men det finns saker som han har sagt som har gjort det värre för mig. Tex så sa han i början att han inte tyckte att otrohet var någon big deal. "Det behövs ju bara en sekunds svaghet och så kan man trilla dit". Även om han sedan har sagt att han aldrig tänker/kommer vara otrogen så bet det där sig fast. 


    Han är nära vän med en kille som inte direkt respekterar tjejer och har varit otrogen, hans "bästa vän". 


    Han ville en gång inte berätta för en ny tjejbekant (klasskompis) om att han hade en flickvän för att han tyckte det vore roligt om hon skulle flirta med honom så att han skulle få bekräftelse och ev flirta lite tillbaka på ett skojsamt oskyldigt sätt innan han sa att han hade flickvän. Jag tvingade honom att berätta för henne och mår nu jättedåligt varje gång han umgås med henne fast han säger att han inte alls är intresserad/attraherad av henne. 


    Han har också en gång sagt att han blivit attraherad av en tjej som var en bekant till familjen, att han fantiserade lite om henne men tyckte att det var fel och berättade det åt mig pga dåligt samvete. Men han pratade typ inte med henne. 


    Och han har nämnt att två av mina tjejkompisar är attraktiva. 


    Så ja - ingen otrohet men detta har gjort mig fruktansvärt svartsjuk :( 

  • Anonym (Grabben bredvid)
    CitronTulo skrev 2020-02-05 15:05:07 följande:

     Men om han INTE har gjort något, utan detta ligger hos dig, då tycker jag inte att han har någon som helst anledning att ta detta från dig!
     


    Det är väl här som vanlig svartsjuka och sjuklig svartsjuka skiljer sig. Den sjukliga är inte mot något man gör eller har gjort. Den finns där mot dina nära & kära som du helst inte får träffa. Du får helst inte tilltala någon utomstående i förhållandet. Det är jobbigt om du exempelvis har barn eller kanske föräldrar. Då blir svartsjukan alldeles för påtaglig och besvärande för att inte säga att den dödar alla känslor för sin partner med denna åkomma.
    Denna svartsjuka ligger helt på den som "anklagar", helt och hållet.
  • CitronTulo
    Anonym (Grabben bredvid) skrev 2020-02-05 15:34:09 följande:
    Det är väl här som vanlig svartsjuka och sjuklig svartsjuka skiljer sig. Den sjukliga är inte mot något man gör eller har gjort. Den finns där mot dina nära & kära som du helst inte får träffa. Du får helst inte tilltala någon utomstående i förhållandet. Det är jobbigt om du exempelvis har barn eller kanske föräldrar. Då blir svartsjukan alldeles för påtaglig och besvärande för att inte säga att den dödar alla känslor för sin partner med denna åkomma.
    Denna svartsjuka ligger helt på den som "anklagar", helt och hållet.
    Precis! Tycker det är stor skillnad! Tror att de flesta av oss skulle kunna känna svartsjuka i vissa situationer. Men när dessa känslor finns utan orsak eller "påhittade" orsaker som bara pågår i den svartsjukes eget huvud, då kan man inte kräva att någon annan ska ta ansvar för det..
  • katrinp

    Hej!

    Jag tycker att problemet ligger lite hos båda. Har själv varit i ett förhållande innan där jag var otroligt svartsjuk. Är nu i ett förhållande där jag sällan är svartsjuk och har ägnat mycket tid att fundera på varför. Kom fram till följande: min föredetta gav mig orsak att vara svartsjuk, tex genom att utelämna vissa detaljer, vara på ett visst sätt som min nuvarande inte gör. Kan absolut vara svartsjuk någon gång ibland nu också men inte alls lika omfattande och kan därför kontrollera den själv. Tror att du får fundera varför du är så svartsjuk och bådas olika delar i det, först då kan du bestämma hur du ska gå vidare.

  • Duppedu

    Allt ligger hos dig vännen. Bara att du letar möjliga krav att ställa på honom för att slippa ta fullt ansvar för dina känslor är tyvärr lite varningsklocka i sig. Du borde vara din prio 1 i livet, och det är ju att lösa dina problem, som du nu har tagit ett steg för att göra - precis som han borde vara sin prio 1 i livet och skadas hans mentala eller känslomässiga hälsa (alltså en form av misshandel du pysslar med) av att vara med dig är det ett sunt beslut att gå vidare.

    Tycker redan att han verkar tillmötesgående nog som ger dig en chans att ta itu med dina problem.

    Hoppas det går bra för dig.

  • Fin

    Min pappas nya fru var extremt svartsjuk.

    Jag kunde vara se på när det åt upp honom innifrån som annars hade varit extremt social och pratat med alla. Hon flippade ur varje gång när de kom hem efter att han ens nickat i hälsning åt någon gammal bekant kvinna på stan.

    Och han kände massor efter många år jobbat på sjukhus och varit aktiv i offentligheten.

    Och han blev mera och mera inåtvänd och personligheten tygnade bort under åren.

    Önskade inget mera än att han skulle lämna henne.

    Önskar inget sådant på min värsta fiende ens. Kan inte klassas som annat än psykisk misshandel.

    Så ja oberoende om han lämnar eller inte så sök hjälp och få bukt på din svartsjuka.

Svar på tråden Min pojkvän är påväg att lämna mig pga min svartsjuka