Är det egentid?

Ja jag tycker nog båda är egentid i och med att du kan lämna platsen/barnet och gå iväg och tex gå en promenad eller vad man nu gillar att göra. Min man har ett barn som behöver skjutsats till en aktivitet varje vecka och då brukar han ta med sig en bok och sitta och läsa i bilen. Det är absolut egentid för honom för han älskar att läsa. Han hade väl hellre gjort det hemma i soffan men det blir en timme i lugn och ro, oavsett. 

Någon undrade om när man måste stanna kvar i lokalen där barnet är och då blir nog mitt svar nja. Det beror på om man behöver rycka in på något sätt, då kanske det inte blir egentid, men om det går att släppa ansvaret och tex läsa så ja, då blir det egen tid, i mina ögon. 

Ska jag vara ärlig förstår jag inte alltid de här diskussionerna. Har man barn och man behöver inrätta en vardagsrutin för at de har aktiviteter eller annat, ja då gör man ju det? Alternativet är att säga åt barnet att det inte kan gå på en aktivitet för att mamma/pappa inte ids ordna med det. 
Om man mellan de vuxna tycker det är orättvist att den ena har massor med egentid och den andra knappt ingen, så är det ju där man ska justera. Det kräver kommunikation och en samsyn på att man är jämställda i relationen och att ingen  är "värd" mer egentid än den andre.