Så sjukt skönt att slippa bonuslivet!!!

Jag förstår inte alls vad du menar med att "kvinnor propagerar för att antalet skilsmässor med barn ska öka". Eh, va?

Om papporna kunde haft realistiska förväntningar på sin nya partner och den nya familjekonstellationen istället för att göra sin nya partner till en barnvakt som genast MÅSTE älska sina bortskämda barn, hade vi sluppit detta problem. Om papporna kunde sluta låta sina barn få göra allt den vill och bete sig odräglig utan konsekvenser p.g.a. dåligt samvete, hade det varit betydligt lättare för den nya partnern.

Men det är ju era MÄN det är fel på!

Har läst vissa kommentarer och allt verkar handla om att kasta skit mot bonusbarnen men en bra man och en bra pappa lastar inte över föräldraskapet på sin nya kvinna! En bra man kräver inte att den nya kvinnan ska slava under samma tunga förhållanden som en bio mamma. En bra man låter inte ungarna styra och ställa och förstöra, han sätter gränser och tar sitt föräldraansvar!

Det är ju era lata män som utnyttjat er ju. Reagera på DET istället för att beskylla barn till frånskilda föräldrar för att de råkat finnas. För det kan likaväl bli så att ni själva hamnar i separation och ERA barn kommer bli de där oönskade ynglen som nästa kvinna kommer spy galla över.

Förstår det. Varför ska man gilla andras barn för att det är barn per automatik? Visst har dom inget val eller gjort nåt fel. Man måste göra det bästa av situationen. Men brukar tänka det om barnens kompisar som är här ibland, fy för att hamna i ett förhållande med nåt av deras barn. Jag låter elak, men så är det. Står knappt ut en timme med vissa.

Mina är såklart inga änglar, men dom älskar jag såklart.

För det första så borde ingen hamna på nån speciell plats i någons liv. Inte rangordna man väl så i en kärnfamilj? Den som just då behöver mer uppmärksamhet av någon anledning ska väl fp det.

För det andra så finns det miljoner anledningar till att inte uppskatta bonuslivet. I mitt fall så är det hans ex, hans sätt att "uppfostra" dvs curla, ungen själv vi har noll personkemi efter att han blev tonåring osv.......

När man läser den här tråden förstår man verkligen var epitetet "the evil stepmother" kommer ifrån. 
Stackars barn.. 

Du har inga egna barn misstänker jag. Det du beskriver är inget jag sett varken i min egna familj eller hos vänner och bekanta.

Barnlösa har ju i regel låg tolerans till barn, vilket jag själv hade innan jag skaffade egna. Då är det lätt att barn som är som barn är i allmänhet förstoras upp till snoriga och skrikiga som använder restauranger och affärer som lekplatser.

Varför tror du att man kommer på andra plats?

Jag och maken har alltid haft samma ställning som vuxna i familjen. Förstår inte de alls som ska rangordna, prioriterad blir den som behöver det bäst för tillfället, barn eller vuxen spelar ingen roll.

Exakt! De flesta är helt vettiga med sina barn, men en partner som aldrig har haft barn förstår inte detta. Det märker man ju redan med folk runt omkring, det behöver man inte ha en barnlös partner till. Jag hade en faster som inte hade barn, och en morbror som inte hade barn. Fastern och hennes man träffade oss i stan en gång och förväntade sig att vi skulle kunna äta ute, fika och umgås - med två små barn i dagisålder. Det går ju bara inte. De förstod inte riktigt att vi var tvungna att hitta på saker för barnen nästan hela tiden, så att de inte börjar bli omöjliga av ren uttråkning. 

Och min morbror var ihop med en kvinna som hade vuxna barn - som inte levde hemma längre. Det funkade inte. Han kunde inte förstå att hon ville umgås med sina barn och barnbarn flera gånger i veckan ibland. Han tyckte, barnen var väl vuxna och behövde inte henne längre. Nej, visserligen, men hon ville ju umgås med dem. De separerade. 

Skönt för barnen att slippa dig. Usch. Verkligen usch. Stackars alla barn med häxor till så kallade ?bonus? mammor och pappor.

Kan inte alla bara lägga ner att flytta ihop med partners som har barn?

Föräldrar får man dejta och vara särbo med, träffa när barnen inte är med.

LÄGG NER att tvinga in barnen i en för jävlig ?familj? som förstör deras liv!

Ja, väljer du att reta dig på mannen och hans barn istället för att fokusera på din unge så är det ett val DU har gjort!

Men med en kolik unge blir det nog inte mycket "bebis bubbla" (så tramsigt uttryck btw) ändå.

Jag var ensam från start och klarade av min bebis oavsett hur sjuk jag än var. Du verkar ha valt en offerroll och lever nu fullt ut i din tragiskt bittra liv. Sök hjälp hos psyk så du kan inse att detta enbart beror på dig själv, få lite självinsikt och gå vidare i livet.

Det finns det möjligen. MEN som vuxen har man valmöjligheter - det. Har inte barnen! Så jag håller med, flytta inte ihop när det inte fungerar med barnen!!!

Fast det vanligaste verkar vara att "bonus"förälderns avsky för barnen börjar så fort de flyttat in hos familjen och börjar ändra på invanda regler och ordning för barnen och barnen opponerar sig.

Pappor verkar tyvärr ofta vara för veliga mot nya kvinnan istället för att helt enkelt inse att det inte blev som han hoppades och kasta ut henne. Styvmammor lämnar inte gärna självmant utan tar på sig en offerroll och istället börjar en hatkampanj mot barnen.