"Makens barn är skrikiga snorungar och trotsiga tonåringar men MINA barn är hur ordentliga och artiga som helst"
"Min man är så flat och mesig när han pratar med barnens mor"
"Maken prioriterar barnen före mig och mina barn trots att jag gnällt sönder hans tillvaro för att han ska fatta att mina barn är viktigast"
Alltså, gör era män en tjänst och avlägsna er från deras närvaro. Om det här är vad ni tänker så är era och era mäns liv bättre om ni lever som särbos eller ex.
En geniunt nyfiken fråga till alla er som säger grattis till TS och avskyr bonuslivet, vad är det som gör att ni inte uppskattade det ? Jag menar, att ni skulle komma på 2a, 3e eller 4e plats i mannens/kvinnans liv måste ni ju förstått när ni inledde förhållandet?
Håller med dig här: FL är fullt av bittra bonusmorsor, som först har kämpat för rätten till andra kvinnors barn och sen blir trött på både bonusbarn och -man. Det blir rätt så tröttsamt att höra på deras klagomål över en situation de själv satt sig i och antagligen själv pressat fram.
Jag är varken det ena eller det andra (bitter eller bonusmorsa), har bara erfarenhet med kärnfamilj.
Klart kvinnor blir bittra och olyckliga om dom lever med farsor som inte har pli på hushållet och som inte klarar av att parera alla som ingår i flocken. Tycker nästan att man bör skicka vissa män på föräldrautbildning innan dom ska bege sig in i varannan veckas lunket. Det borde kanske vara obligatorisk närvaro på sådana kurser?
Bra affärsidé kan jag tycka.