Otrogen igen?

Ja,att man känt attraktion och pirr t ex.
Men jag har ändå kunnat stå emot och valt att inte agera på det.
Det jag menar är att det går att stå emot bara man vill.
Jag älskar och respekterar min man och våra barn och skulle aldrig riskera att förlora det vi har tillsammans.

Jag tycker det är skillnad på att vara förälskad eller kär i någon annan och att vara attraherad.
Känslomässig otrohet är för mig lika fel som annan otrohet. 

Det skulle han såklart inte vara. Men så länge jag inte låter det gå längre än så så tror jag inte att han skulle tycka det var jordens undergång heller.

Att känna attraktion till någon är inget man rår för. Det händer nog de flesta i längre förhållanden någon gång. Däremot om man agerar på de känslorna och har kontakt med personen på ett sätt som inte partnern skulle gilla, då är det otrohet.

Jag tycker det är skillnad på att vara förälskad eller kär i någon annan och att vara attraherad.
Känslomässig otrohet är för mig lika fel som annan otrohet. 

Det skulle han såklart inte vara. Men så länge jag inte låter det gå längre än så så tror jag inte att han skulle tycka det var jordens undergång heller.

Well, om åtta av tio har varit otrogna och det utöver det finns en skara människor som inte varit otrogna men ändå inte tycker att det är så jävla farligt så blir ni en förfärligt liten skara i slutändan som är helt rabiata över lite sex vid sidan av. Högljudda och otrevliga är ni så det räcker förstås, det är liksom inte så många som orkar lyssna på er, än mindre protestera när ni förkunnar er sanning. Jag har inte bara läst otrohetstrådar, jag pratar med människor i verkliga livet för jämnan också, och där är de som stenhårt biter sig fast i åsikter som din mindre vanligt. De allra flesta är kapabla att sätta även mindre bra handlingar i större perspektiv. Tack och lov. Om alla var som du skulle vi väl hugga händer av snattare och stena otrogna. Det finns platser i världen där din sorts moral är lag. Känns de verkligen som goda och mysiga alternativ?

Tjejen i den tråden hade väl kontakt med sin kollega i form av meddelanden,bokade möten och chattade efter arbetstid,om jag inte minns fel.
Då har hon agerat på sina känslor.
Det är en annan sak än att bara känna attraktion till någon utan att agera på det.

Ta det inte som en kritik eller påhopp. Blev som sagt förvånad/intresserad, i sammanhanget, att du är så öppen med den otroheten du själv drabbades av...Och vad det inneburit för dig.
Det har gett mig uppfattningen att du har nolltolerans mot allt som kan hänvisa till otrohet. Vad jag förstått tar du också avstånd till uttalandet "Det man inte vet, har man inte ont av..."

Därav min fundering...

Jag är bara intresserad av jämförelsen och att du skrev som du gjorde i det inlägget jag hänvisade till.

Nja, tycker egentligen skillnaden är marginell. Ts i den tråden har gått några steg närmre gränsen, men insett felet och är på väg tillbaka. (Om man får tro henne) 
Att tillåta sig att känna attraktion och pirr, är ju samma hos dig och ts i tråden.

De två i andra tråden är kollegor. Kan vara svårt att undvika varandra på jobbet
då dom var engagerade i samma projekt (Bara dom två). Sen gick dom längre, inget uttalat, men med fantasieggande spellistor, träff/frukost utanför arbetsplatsen, instasnack. Men det började med att den ts kände attraktion och pirr...
Grejen är...dom lät det (om vi fått sanningen) stanna där...inget fysiskt, inget uttalat dom emellan...Bara hennes känsla hon berättar om.
Hans vet vi inget om säkert. Bara antaganden. Även om dom är välgrundade. 

Det finns trådar här där ts frågar om dom är otrogna när dom känner attraktion till någon.
Osäkerheten är stor och åsikterna är många. Så min fundering är ju inte konstig, eller?

Förlåt, att jag tar mig friheten att svara trots att jag inte är Molly. 

Det är omöjligt att styra känslor och attraktion, men det går att välja om man vill nära och göda det eller strypa känslorna. Om en person gör det rätta valet att avstå från att göda sina känslor, så är det inte känslomässig otrohet. Varenda litet steg eller ursäkt en person gör inför sig själv för att närma sig personen den känner intresse/ attraktion för är däremot stegen mot känslomässig otrohet.

Skummade bara delar av tråden men fastnade vid ovan citerade inlägg.

Jag har sett flera som i olika otrohetstrådar har använt uttrycket, eller liknande uttryck "Det man inte vet mår man inte ont av".
Jag är en av dem.

Nu vet jag inte om du refererade till mig?
Men för min egen personliga del är det mycket viktigt att hålla isär olika saker.

Jag har aldrig sagt att otrohet är bra, det är inget som jag stödjer eller rekommenderar. Jag anser inte att det är bra att svika sin partner, att svika förtroenden eller att vara respektlös mot sin partner. Jag anser inte att otrohet kan bortförklaras eftersom jag är absolut säker på att alla har ett val. Alla har även valet att avstå från att vara otrogen.
Men trots detta måste jag alltid påpeka att det faktiskt är en absolut sanning att "Det man inte vet har man inte ont av".

Jag vet att denna sanning svider får många och att den svider mer för vissa. Men den gäller alltjämt och jag ställer den lite i relation även till att man kan aldrig förhindra sin partner från att vara otrogen.

Om TS, eller någon annan, kan sköta sin otrohet på sådant sätt att ingen får reda på det och att det inte på något negativt sätt påverkar något annat i sitt eget eller andras liv så är det ju ingen som behöver ha något ont av det.
Faktum är att det självfallet också är möjligt att det kan ha positiva effekter på ens egen person, på hennes förhållande och därmed även ha positiva effekter för hennes sambo och för familjen.

Men det tål att upprepas; otrohet är inget som jag rekommenderar.