Känslorna under ivf

Man får så konstiga tankar!

Jag har börjat spela teater för min man att jag är glad och positiv (fast det egentligen är nattsvart inuti) för tänk om han inte skulle fixa den här deppiga frun han fått? Tröttnar? Dränerar honom och han söker tröst hos någon annan och lämnar mig?

Det skulle han inte göra! Men dessa tankar får jag. Och det värsta.... (nu skäms jag)...

Min största rädsla (trots att jag älskar honom så mycket) är inte att förlora honom utan risken att inte kunna fortsätta ivf kampen och få ett barn. Att lägga ner processen och få börja om som singel och sist i kön. Att förlora chansen till ett barn känns värre än att förlora relationen.... usch

jag hoppas dessa knäppa tankar släpper.