Ärligt, långa dagar förskolan

Jag är dessvärre fullt övertygad om att det är dåligt och skadligt för småbarn att vara iväg från sina föräldrar så tidigt och så länge. Det finns lösningar för att komma runt långa dagar och tidig förskolestart - för många (ensamstående har sällan råd) - men få som ändå har möjlighet gör så.

Vi gjorde såhär:

- Skolade in när de var 2 år och 3 år.

- Jag arbetade i början 40 % (4 timmar 4 dagar i veckan) vilket innebar korta dagar på förskolan. Gjorde det i typ ett halvår för att de sakta skulle komma in i förskolans rutiner.

- När jag gick upp till heltid saxade vi. Han lämnade barnen vid 09-09:30 och slutade sent. Jag jobbade 05-13:30 och hämtade senast 14.

- Vi har bestämt att endast en av oss får ha pendling och då maximalt 1 timmes resväg, för om något händer vill vi att en av oss ska kunna vara där på stört.

- Barnens morföräldrar brukade ha barnen 1-2 dagar/vecka vilket innebar ännu mindre tid på barnförvaringen/förskolan.

Nu är de 3 och 4 och har fått en lillebror. Givetvis är barnen hemma medan vi är föräldralediga tills lillebror är 2-3 år. Äldsta hinner dock börja förskoleklass.

Tänk om! Barnen är små en så kort tid... Det ÄR värt att leva lite snålare för att slippa ha långa dagar på förskolan. Såg ett citat häromdagen som sa ungefär: Om vi började sätta våra barn på förskola vid 6 månader och förskolorna hade "lära-gå-övningar" skulle människan inom en generation vara övertygad om att barn inte kan lära sig gå utan förskolan. Det är värt att ha i åtanke när vissa (med dåligt samvete?) pratar om hur mycket deras små ettåringar lärt sig sedan de började förskolan (bebisarna hade troligen utvecklats hemma också...).