Är MIN man otrogen?

Anonym (man)

Sat 14 Mar 2020 15:17
695 svar

Citera Återställ Anmäl

Är MIN man otrogen?

Kråkungen skrev 2020-03-14 13:52:18 följande:
Det håller jag helt med om, och jag syftade inte öht på dina inlägg. Det jag skrev var helt riktat som svar till Anonym (Signe), och hennes inlägg. Även om jag inte alltid håller med dig i det du skriver, så tycker jag att du brukar ha en fin och respektfull ton
Men varför skriver du att du håller med om det när det är uppenbart att du inte gör det? Signe och alla andra som kriticerat TS mans agerande säger ungefär samma saker, vissa i starkare ordalag än andra men budskapet är densamma.. Det är enbart DU och någon till som säger motsatsen.

Tror du på allvar att vi är så korkade att vi inte ser igenom cynismen eller förstår grunden i det du argumenterar för?
Anonym (man)

Sat 14 Mar 2020 15:19
#380

Citera Återställ Anmäl

molly50 skrev 2020-03-14 13:57:08 följande:
Jag vet. Men jag kunde inte låta bli att svara ändå. Eftersom jag inte har sett att någon har hatat på TS man utan bara kallat hans handling för svinig. Vilket den ju också är.
Men jag kanske har missat något?

Tack,det värmer att höra. ${#emotions_dlg.flower}$
Du har inte missat något, det är bara Kråkungen som lindar in samma gamla budskap i lite finare förpackning när det passar
Anonym (man)

Sat 14 Mar 2020 16:39
#382

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Finns med dig som medmänniska) skrev 2020-03-14 16:28:18 följande:
Men vet ni vad... Jag tycker inte det är särskilt respektfullt mot ts och vad hon varit med om att ni håller på att diskutera vad ni tycker är rätt och fel sinsemellan, jävlig ovuxet beteende måste jag säga. Tror och hoppas om vi/ni skulle sitta öga mot öga allihop tillsammans med ts så skulle inte de här diskussionerna uppstå så varför då här? Hjälper henne inte ett dyft

Då är det upp till TS att säga det

Jodå om någon skulle kläcka ur sig samma idotiska försvarstal för otrophet IRL skull jag säga ifrån precis som jag gör här, har gjort det IRL och kommer formodligen göra det igen om det behövs . Alla är kanske inte lika konflikträdda, rädda för att ta ställning och säga vad de tycker som du är?
Anonym (man)

Sat 14 Mar 2020 17:33
#384

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Finns med dig som medmänniska) skrev 2020-03-14 17:12:45 följande:
Jo men det är precis det jag menar. Prata direkt till ts då och inte en massa skit mellan varandra som inte hjälper ett dyft. Skrev det tidigare också att alla får säga vad var och en tycker utan att man ska börja kommentera och diskutera varandra.
Vad får dig att tro att ingen annan redan gjort det? Eller tror du att du är den enda som har bra råd att komma med?

Du har inte tänkt på att dessa diskussioner har uppstått EFTER att man gett TS råd på grund av att man har väldigt olika syn på vad för slags råd är ok och inte ok?
Anonym (man)

Mon 16 Mar 2020 11:22
#398

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-15 23:11:49 följande:
Jag har sagt till min syster att det absolut inte är pga att hon flyttar, men visst känns även det i hjärtat. Både barnens pappa och Moster flyttar.. Jag sa att det är mycket runt omkring just nu, både hemma och på jobbet. Men absolut inte att det är pga hennes flytt.

Blandade känslor att se min man, men jag gör det för barnens skull. Om vi nu går skilda vägar, hoppas jag ändå att vi kan ha en bra relation pga barnen. Vi kommer alltid att vara deras föräldrar, oavsett om vi håller ihop livet ut, lr väljer att gå skilda vägar. Tror det är viktigt för dom att se att mamma och pappa kan vara i samma rum tillsammans utan att halshugga den andre.

Känner att jag skulle vilja prata ensam med min man, få svar, öga mot öga. Har så mycket frågor, funderingar.. men är det en bra idé? Att smsa lr ringa är inte smama sak, man kan gömma sig bra bakom en skärm.

Jag hoppas iallafall att vi får en trevlig stund imorgon, för barnens skull. Och sen att även Moster kommer förbi gör nog barnens hjärta hela och kanske stillar deras frågor efter pappa veckan ut.

Ja ett drägligt samarbete kring barnen är viktigt, MEN... samarbete är inte detsamma som vänskap. Man behöver inte vara vänner med sitt ex bara för att man har barn. Så länge man samarbetar kring barnen och håller deras bästa i fokus så räcker det gott och väl.

Jag säger det för att många verkar tro att man måste vara vänner som skilda för barnens skull, och barnen används ofta som sköld av den som varit otrogen för att slippa lindrigare undan. Jag har fått tillrättavisa mitt ex flera ggr när hon försökt få mig att hjälpa henne med saker som egentligen inte rör barnen, hon har ibland frågat om tjänster genom barnen för att hon vet att det blir svårare att säga nej för att inte göra barnen besvikna. För barnen är det ju självklart att de ska hjälpa sin mamma, för mig var det inte lika självklart att jag ska hjälpa ett otroget ex... det är ett jävligt slugt sätt att försöka få egna tjänster genom barnen som man ska se upp med.

Det är betydligt bättre att din omgivning får reda på det som hänt så de kan bättre förstå varför du/ni agerar som du/ni gör, annars riskerar du att framstå som knäpp och konstig, alternativt att du gör saker som du egentligen inte hade velat för att ingen ska misstänka något. Lögner har en tendens att öka exponentiellt, man blir tvungen att ljuga mer och mer för att täcka upp för den första
Anonym (man)

Tue 17 Mar 2020 13:25
#406

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-17 12:51:21 följande:
Hej,

Det gick bra igår. Alla va superglada igår och vi hade trevligt, barnen som saknat pappa och Moster, blev nattad av pappa. Godnatt saga och kramar. Dom saknar honom. Det ser jag.

Imorrn har vi samtal igen, får se hur det går. Vi har sagt att han ska komma hem först, på morgonen och vi ska prata. Bolla. Det som är högst upp på tapeten är ju boendet. För det är verkligen alla våra semesterpengar/sparpengar som tickar iväg på skit. Ska han fortsätta bo på hotell tills han får lägenhet, ja då kommer vi inte kunna göra nått i sommar/sen. Men det är vad vi har som mål imorrn att prata hur vi ska lösa. Samt att jag har ju 3000 annat i huvudet som jag vill lätta på. Det är ju jag som håller emot. Men jag måste vara mer öppen för att kunna gå vidare känner jag.

Anledningen, och egentligen ska jag inte ens behöva försvara mig, till att jag vill ha en god relation, vänskap med barnens pappa, är för att jag vill att barnen ska ha oss båda. Oavsett om vi går skilda vägar lr ej. Att vi båda ska kunna ställa upp för varandra och finnas där när det behövs, för barnen!

Sen älskar jag honom fortfarande. Jag är sårad, jag är ledsen, jag är besviken, men jag älskar honom. Sorry. Nää mina känslor dog inte på nolltid pga att han levt dubbelliv. Otänkbart att han gjort det, ja! Men jag känner mig förvirrad och ensam mitt i allt. Lämnar jag honom så är det för att tilliten inte går att reparera. Om vi stannar tillsammans, så är det för att vi båda vill, inte för barnens skull.

Jag tycker fortfarande det är ett stort misstag att hålla det hemligt för din familj och försöka lösa allt själv. Man behöver andra som kan stötta en och framför allt andra som kan hjälp en se på saker rationellt och objektivt, det klarar man inte själv när man är mitt i skiten, det är ju uppenbart att du tänker väldigt känslobaserat och inte objektivt alls.

1) Du skriver att barnen saknar honom.... ja det är väl klart att de gör? Han är ju deras pappa och de vet inte ens om vad han gjort?

2) Det är väl jättegulligt att han nattar dem.... men, hur mycket tänkte han på dem när han bedrog både dig OCH dem i 3 år? Tänkte han på dem när han satte på den andra kvinnan? Tänkte han på vad han utsatte dem för när han levde dubbelliv i 3 år? Vad för slags förälder utsätter medvetet sina barn för sånt?

3) Du skriver att du måste vara vän med honom för barnens skull, nej det gör du inte, ni behlver samarbeta för barnens skull med det finns inget som säger att ni måste vara vänner. Så det är helt klart en konstruktion från din sida med barnen som ursäkt. Vänner kommer ni vara för att du vill det inte för att ni behöver det för barnens skull.

4) Du skriver att om ni stannar tillsammans är det för att ni vill det inte för barnens skull och ändå lägger du väldigt mycket vikt vid just barnen och deras relatiion till sin pappa?

5) Du skriver att du älskar honom och att dina känslor inte dött. Känslor dör inteb på en sekund och man gör inte om bilden av en människa man levt med länge på en sekund, Det tar tid, lång tid. Varför tror du annars att så många ger sin partner en andra chans? Men sen har vi ju det där med att väldigt få klarar det i längden... kan de ha nåt att göra med att det tar tid att landa och tänka klart?

Som sagt, ta hjälp av andra, om du envisas med att hålla din familj ute så ta hjälp av en terapeut för INGEN klarar av att tänka rationellt eller objektivt i din situation, inte du heller.
Anonym (man)

Tue 17 Mar 2020 13:25
#407

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-17 12:51:21 följande:
Hej,

Det gick bra igår. Alla va superglada igår och vi hade trevligt, barnen som saknat pappa och Moster, blev nattad av pappa. Godnatt saga och kramar. Dom saknar honom. Det ser jag.

Imorrn har vi samtal igen, får se hur det går. Vi har sagt att han ska komma hem först, på morgonen och vi ska prata. Bolla. Det som är högst upp på tapeten är ju boendet. För det är verkligen alla våra semesterpengar/sparpengar som tickar iväg på skit. Ska han fortsätta bo på hotell tills han får lägenhet, ja då kommer vi inte kunna göra nått i sommar/sen. Men det är vad vi har som mål imorrn att prata hur vi ska lösa. Samt att jag har ju 3000 annat i huvudet som jag vill lätta på. Det är ju jag som håller emot. Men jag måste vara mer öppen för att kunna gå vidare känner jag.

Anledningen, och egentligen ska jag inte ens behöva försvara mig, till att jag vill ha en god relation, vänskap med barnens pappa, är för att jag vill att barnen ska ha oss båda. Oavsett om vi går skilda vägar lr ej. Att vi båda ska kunna ställa upp för varandra och finnas där när det behövs, för barnen!

Sen älskar jag honom fortfarande. Jag är sårad, jag är ledsen, jag är besviken, men jag älskar honom. Sorry. Nää mina känslor dog inte på nolltid pga att han levt dubbelliv. Otänkbart att han gjort det, ja! Men jag känner mig förvirrad och ensam mitt i allt. Lämnar jag honom så är det för att tilliten inte går att reparera. Om vi stannar tillsammans, så är det för att vi båda vill, inte för barnens skull.

Jag tycker fortfarande det är ett stort misstag att hålla det hemligt för din familj och försöka lösa allt själv. Man behöver andra som kan stötta en och framför allt andra som kan hjälp en se på saker rationellt och objektivt, det klarar man inte själv när man är mitt i skiten, det är ju uppenbart att du tänker väldigt känslobaserat och inte objektivt alls.

1) Du skriver att barnen saknar honom.... ja det är väl klart att de gör? Han är ju deras pappa och de vet inte ens om vad han gjort?

2) Det är väl jättegulligt att han nattar dem.... men, hur mycket tänkte han på dem när han bedrog både dig OCH dem i 3 år? Tänkte han på dem när han satte på den andra kvinnan? Tänkte han på vad han utsatte dem för när han levde dubbelliv i 3 år? Vad för slags förälder utsätter medvetet sina barn för sånt?

3) Du skriver att du måste vara vän med honom för barnens skull, nej det gör du inte, ni behlver samarbeta för barnens skull med det finns inget som säger att ni måste vara vänner. Så det är helt klart en konstruktion från din sida med barnen som ursäkt. Vänner kommer ni vara för att du vill det inte för att ni behöver det för barnens skull.

4) Du skriver att om ni stannar tillsammans är det för att ni vill det inte för barnens skull och ändå lägger du väldigt mycket vikt vid just barnen och deras relatiion till sin pappa?

5) Du skriver att du älskar honom och att dina känslor inte dött. Känslor dör inteb på en sekund och man gör inte om bilden av en människa man levt med länge på en sekund, Det tar tid, lång tid. Varför tror du annars att så många ger sin partner en andra chans? Men sen har vi ju det där med att väldigt få klarar det i längden... kan de ha nåt att göra med att det tar tid att landa och tänka klart?

Som sagt, ta hjälp av andra, om du envisas med att hålla din familj ute så ta hjälp av en terapeut för INGEN klarar av att tänka rationellt eller objektivt i din situation, inte du heller.
Anonym (man)

Tue 17 Mar 2020 14:14
#410

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-17 13:25:39 följande:
Sant!

Asså det är så mycket i huvudet så vet varken bu lr bä. Men jag ska se till så vi delar på ekonomin. Ska bara få tummen ur. Är så less på allt. Glömmer mycket. Men jag har börja göra listor, hjälper. Turligt nog så kommer jag ihåg att hämta hem barnen från skola o förskola.

Tack för hjälpande hand <3

Japp och det är precis därför det är bra att ha någon att bolla allt som rör sig i huvudet med.
Anonym (man)

Thu 19 Mar 2020 11:43
#419

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Eget val) skrev 2020-03-19 09:43:04 följande:
Återigen vill jag påminna om att det är fel att bara utgå från sig själv och sedan försöka påverka TS att begå handlingar eller fatta livsavgörande beslut.

Bara för att man själv (tror sig) aldrig kunna gå vidare efter något sådant så har man ingen rätt att döma ut TS eller någon annans möjligheter att gå vidare.

Det är självfallet inte lätt att förlåta vare sig en liten eller en långvarig otrohet.
Därför kan det vara viktigt och bra att känna till att en del mycket erfarna psykologer eller terapeuter säger att man måste inte förlåta allt.
Man kan finna andra verktyg och sätt att på ett mycket framgångsrikt sätt gå vidare.

Dessutom tycker jag det återigen är viktigt påminna TS och andra att TS själv givetvis alltid vet bättre,
och har större rätt att själv få bestämma över sitt öde,
än en samling skribenter i en tråd på nätet. Jag själv inberäknad bland dessa skribenter.

1) Det psykologerna snackar om är hur man kommer över en kris av den magnituden, hur man kommer vidare, de säger inte ett skit om att det måste ske med sin partner. Komma vidare är INTE samma sak som att stanna kvar. Med komma vidare syftar man på den personliga krisen INTE förhållandet. Sluta förvanska saker, det är jävligt cyniskt.

2) Nej TS vet inte bäst, faktum är att ingen jävel som precis hamnar i en sån situation vet ett skit om hur man ska hantera en sån situation eftersom ett sånt svek ofta sänker en människa helt och hållet, och man vinglar omkring som en boxare som precis fått en fet smäll. TS kommer veta bäst när hon kommit över sin kris, när hon kommit till nyorienteringsfasen, men hon är inte där än.

3) Alla här VET redan att TS gör som hon vill, eller tror du på fullt allvar att folk här tror att vi kommer kunna tvinga TS att göra som vi vill? Hur fan ska det ske, ska vi kräla ut ur hennes skärm och lixom hålla fast henne? Det vi alla här gör är att vi säger vad vi TYCKER hon borde göra och det inkluderar dig.
Anonym (man)

Thu 19 Mar 2020 11:46
#420

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Eget val) skrev 2020-03-19 11:26:54 följande:
Googla och sök på brainstorming, vad som är dess syfte och allt bra som kan komma ut av brainstorming och att även de mest vansinniga förslag faktiskt har något att tillföra!

Jag är övertygad att alla i tråden klarar av att förstå, alla förutom DU.

Du uppträder på ett fullkomligt vidrigt sätt.
Lägg av!
Lämna tråden och lämna alla otrohetstrådar, lämna FL och alla andra forum, om du inte klarar bemöta dina medmänniskor på ett vettigt sätt.
Jag tycker snarare att det är ditt svammel som är svår att förstå, så gör inte dig själv till någon slags norm.

«
‹
Sida 4 av 8
1
2
3
4
5
6
7
8
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är MIN man otrogen?

Är MIN man otrogen?

INNEHÅLL