Hej.
Fick bekräftat i fredags att våran mini som var högt efterlängtade hade stannat av i v 5,skulle varit i v 10 nu och i lördags så började vi på vår cytotec behandling som verkar ha flutit på bra.
Fler som är i samma sits som oss som vill försöka igen som kanske vill följas åt,antingen här eller i en FB grupp?
Fick MA i slutet på maj förra året, skulle då ha varit i vecka 10, men fostret hade dött i vecka 8. Vi började försöka igen i juli förra året men det har ännu inte tagit sig. Hoppas så på att detta är våran månad! Är på äl+7 idag :)
Usch! Hoppas att du mår bättre idag och att den andra behandlingen går fint.
Styrkekram till dig!
Jag förstår hur jobbigt det är, känslan att inte veta och skapa katastrofscenarier i huvudet. Försök att underhålla dig till torsdag är nog mitt enda tips. Lättare sagt än gjort men för mig så kunde jag tänka på allt detta mer neutralt när jag var sysselsatt, även om en kanske bara vill ligga i sängen och gråta. En får se det som (även fast det är otroligt tråkigt) att kroppen vet vad den gör.. Att kroppen tar hand om sig i ett tidigt skede än i ett senare skede. Det svåra här är ju också att inse att en inte kan påverka, det var nog det hårdaste för mig, att släppa kontrollen även saker som inte kan påverkas.
Skönt att du inte har ont iaf!
En läser ju så mycket om cytotec och skrapning att en blir mörkrädd, men jag tror att allt det där är otroligt individuellt. Låter ont att spola äggledarna!
Får jag fråga om detta är ert första barn, och hur länge ni försökt?
Stor kram, ta hand om dig och håll dig stark (det är helt okej att inte var det också!).
Hej,
Fick missfall nu i början av februari, en vecka innan jag börja blöda fick vi veta att inget hjärta slog (6+2). Blödde i ca. 2 veckor (inte överdrivet mycket) och har inte upplevt det som så smärtsamt, utan mer som mensvärk lite kraftigare kanske. Var på VUL på 1,5 vecka sen och konstaterade att det mesta var ute lite vätska kvar. Ska på återbesök nästa fredag. Fick hjälp den här graviditeten av letrozole + ovitrelle.
Jag står i valet och kvalet, den här gravidteten har tagit oss ett år. Ett år av anpassande kring att kanske bli gravid. Har länge velat byta jobb tex men har hållit mig fast för att det är smidigast och enklast. Men nu är jag i 2 rekryteringsprocesser och vet inte alls vad jag ska göra. Känns ju inte superhärligt att bli gravid på en gång när man precis börjat en anställning med provanställning.
Vill inget hellre än att bli gravid, min tanke var ju att jag skulle sitta med en bebis nu liksom haha. Men jag hänger på här, vi kanske tar det lite som det kommer nu...
Usch då, hoppas allt kommer ut nu så du slipper andra komplikationer...
Fick du bestämma själv när du skulle börja eller hur går det till? Måste man starta igång det omgående? Har typiskt nog jobbhelg denna veckan, sen har jag en annan viktig sak nästa måndag som jag måste gå på...
Jag hade ledig helg när jag gjorde det men behöver nu ändå vara hemma en hel vecka,tror det är väldigt individuellt hur man kan jobba och så vidare men tror säkert man kan få avvakta några dagar tills det passar bättre om man orkar det psykiskt. Jag ville bara ha mitt överstökat och långt ifrån alla som tyvärr får det som mig så håller tummarna att det går smidigt o bra för er.
Hej,
Fick missfall nu i början av februari, en vecka innan jag börja blöda fick vi veta att inget hjärta slog (6+2). Blödde i ca. 2 veckor (inte överdrivet mycket) och har inte upplevt det som så smärtsamt, utan mer som mensvärk lite kraftigare kanske. Var på VUL på 1,5 vecka sen och konstaterade att det mesta var ute lite vätska kvar. Ska på återbesök nästa fredag. Fick hjälp den här graviditeten av letrozole + ovitrelle.
Jag står i valet och kvalet, den här gravidteten har tagit oss ett år. Ett år av anpassande kring att kanske bli gravid. Har länge velat byta jobb tex men har hållit mig fast för att det är smidigast och enklast. Men nu är jag i 2 rekryteringsprocesser och vet inte alls vad jag ska göra. Känns ju inte superhärligt att bli gravid på en gång när man precis börjat en anställning med provanställning.
Vill inget hellre än att bli gravid, min tanke var ju att jag skulle sitta med en bebis nu liksom haha. Men jag hänger på här, vi kanske tar det lite som det kommer nu...
Hej, beklagar ditt missfall. Skönt att processen inte var fysiskt smärtsam, hoppas att kroppen tar hand om det sista på egen hand, det låter som att den kommer att gör det om det i övrigt gått smidigt.
Jag tycker inte att hela livet ska anpassas, men sen å andra sidan är min barnlängtan inte tillräckligt stark för att jag ska veta hur andra känner om detta. I min senaste graviditet började jag också tänkte framåt, att jag inte kan inleda ett nytt jobb eller att jag måste välja ett jobb där jag hinner arbeta på innan jag kommer tillräckligt långt in i graviditeten, och bad säger man till chefen om man väl blir gravid men bara jobbat i någon månad eller två. Att välja ett jobb i staden där jag bor och inte i en annan stad. Det är många tankar så jag förstår hur du tänker, men låt inte de tankar styra eller hindra dig från att göra det som känns bra just nu, och jag tycker inte att du ska känna att en provanställning är ett hinder utan istället köra på det om det känns bra! Vill sig en graviditet uppenbara sig under denna tid, hurra för det! Men vill den komma senare är det kanske också meningen. Det är som sagt så himla svårt att styra och jag känner igen maktlösheten.
Det verkar dock kämpigt att försökt ett tag och så få till en graviditet som inte stannat. Jag förstår frustrationen, men ge inte upp än!
Pratar du med din partner om dina tankar och känslor (varför jag ställer denna fråga är för att ibland kan det vara svårt att uttrycka sig till sin närmsta som också bearbetar, fast på sitt sätt)?
Det kanske är lite sent nu (men kanske är ett bra tips till andra) men jag började äta zinktillskott efter mitt ma då zink har en viktig funktion inom flera kroppsfunktioner, bland annat sårläkning (vilket kan vara bra när kroppen läker) men också för tillväxt (ex. celltillväxt) och reproduktionsförmågan hos män (därav tar min partner också).
Ta hand om dig!
Hej!
Tråkigt att höra om ditt MA men fint att höra att ni fortsatt. Hoppas att detta är er månad! När beräknar du din mens? :)
Hur gick det för ditt MA, hur länge blödde du och när fick du tillbaka din ägglossning och mens? Är nyfiken för att jag själv inväntar min ägglossning och hoppas att kommer tillbaka snart.
Hej, beklagar ditt missfall. Skönt att processen inte var fysiskt smärtsam, hoppas att kroppen tar hand om det sista på egen hand, det låter som att den kommer att gör det om det i övrigt gått smidigt.
Jag tycker inte att hela livet ska anpassas, men sen å andra sidan är min barnlängtan inte tillräckligt stark för att jag ska veta hur andra känner om detta. I min senaste graviditet började jag också tänkte framåt, att jag inte kan inleda ett nytt jobb eller att jag måste välja ett jobb där jag hinner arbeta på innan jag kommer tillräckligt långt in i graviditeten, och bad säger man till chefen om man väl blir gravid men bara jobbat i någon månad eller två. Att välja ett jobb i staden där jag bor och inte i en annan stad. Det är många tankar så jag förstår hur du tänker, men låt inte de tankar styra eller hindra dig från att göra det som känns bra just nu, och jag tycker inte att du ska känna att en provanställning är ett hinder utan istället köra på det om det känns bra! Vill sig en graviditet uppenbara sig under denna tid, hurra för det! Men vill den komma senare är det kanske också meningen. Det är som sagt så himla svårt att styra och jag känner igen maktlösheten.
Det verkar dock kämpigt att försökt ett tag och så få till en graviditet som inte stannat. Jag förstår frustrationen, men ge inte upp än!
Pratar du med din partner om dina tankar och känslor (varför jag ställer denna fråga är för att ibland kan det vara svårt att uttrycka sig till sin närmsta som också bearbetar, fast på sitt sätt)?
Det kanske är lite sent nu (men kanske är ett bra tips till andra) men jag började äta zinktillskott efter mitt ma då zink har en viktig funktion inom flera kroppsfunktioner, bland annat sårläkning (vilket kan vara bra när kroppen läker) men också för tillväxt (ex. celltillväxt) och reproduktionsförmågan hos män (därav tar min partner också).
Ta hand om dig!
Tack för dina ord <3
Jag tror det också, sen kanske vi behöver en mental paus nu. Som sagt varit ett tufft år psykiskt. Man lär sig ju bara i skolan att man blir gravid på en gång om man inte skyddar sig, inte att man kanske har svårt att bli gravid :)
Vi får iallafall ta det lite som det kommer nu kommande månader, men visionen var ju att man skulle sitta med en bebis typ nu!
Ja, min partner har varit fantastiskt! Dock så tror jag inte han förstår alla känslor, därav att man hamnar på såna här forum. Känner mest en maktlöshet att det är "mig det är fel på", han är kollad så inget konstigt med honom. Men jag som har pcos-äggstockar, oregelbundna cyklar, kan inte behålla barnet...
Vi käkar båda folsyra+b12 (zink,järn och c-vitamin) och har gjort det ett tag. Var helt enkelt ingen bebis som var menad för denna värld. Men vi får hålla modet uppe! Drömmen om att bli mamma innan 30, kanske blir att bli mamma strax efter jag fyllt 30 helt enkelt.
Tack för fint svar!