Hur snärjer jag honom? Han är rädd och vill ta de sakta. Ska jag då inte skriva till honom? Ska jag vänta ut honom?
Han säger att han tycker om mig....
Men har blivit lite avståndstagande. Jag tror inte han är typen som bara blir tyst och försvinner.
Några fina råd skulle sitta fint nu.
Jag är oxå bränd och är livrädd för att bli sårad igen men ändå tycker jag om den här människan jättemkt redan.
Vi har setts 3 ggr bara
Men precis så.
Hur fan gör man nu då? Hålla avståndet för att skydda sig själv?
Men om man är i den brändas sits...vill man få höras av lite och ses sällan? Är de det som är grejen?
Om jag skulle försöka sätta mig in i den situationen så är svaret nej. Enda sätter att minska misstänksamheten och få klarhet i vad hon vill och hur hon är, är att träffas och umgås. Kanske inte jättemycket för man vill ju se om hon menar allvar och har tålamod att vänta. Men ändå 1-2 ggr/vecka iaf. Det verkar som att din kille inte är så intresserad trots allt. Men det enda du kan göra är att ta det i hans takt.
Men då så! Ta det lugnt bara.
Va, träffats 3 gånger på en vecka. Det är ju mycket. Skulle bli kvävd. Har träffat en kille nu i 2,5 månad. I början var det en gång i veckan, knappt som vi träffades. Men det senaste har det varit längre perioder 2-3 dagar varannan helg. Vi är bägge brända, sitter livrädda i varsitt hörn och vet inte om vi vågar, men kan ändå inte låta bli varandra. Från mitt håll har det varit underbart att träffa en kille som bara hör av sig varannan dag sådär, ibland dagar i sträck men då väldigt korta konversationer. Men det är nu den senaste veckan som vi bägge har vågat öppna upp oss lite mer. Gått långsamt och skönt, men vi är långt ifrån att våga säga att vi på något sätt är ett par. Det behövs nog några månader till om det fortsätter som det gjort hittills. Ge det tid, alla vill inte rusa fram.
Nu när jag håller mig undan hör jag inte ett ljud. Varför skulle just jag vara jobbigare att prata med än någon annan?
Hur långt tid har det gått från den senaste kontakten?
Nej jag har inte sagt nåt till honom. Jag spelar cool bara ....
Skynda långsamt är mitt bästa råd. Om han tycker om dig och du tycker om honom så är det värt att respektera och låta honom styra tempot.
Min man var oerhört skör och bränd när vi började träffas och ja, det var sjukt tålamodskrävande för mig, som visste redan efter vår 2:a dejt att det här var mannen jag ville dela mitt liv med.
Hans förtroende växte för mig när han insåg att jag respekterade honom. Sen smälte han och de mentala murarna föll.
Nu är han öppen som vem som helst.
Å jisses, jag får nästan panik av hur bråttom du har. Det är en vecka ni träffats, ni har inte lärt känna varandra ännu. Ta det lugnt. Att träffas 1-2 gånger i veckan i början är tillräckligt, kanske tom kan gå ett par veckor utan att träffas för man måste ju hinna jobba och annat också. Att höras kanske varannan till var tredje dag iaf nu i början men då kan det vara ett par meddelanden på hela dagen. Sen kan det nog gå 2-3 dagar utan något, man måste ju hinna känna efter hur det känns och sakna varandra också. Är det kontakt hela tiden så är det lätt att det blir för mycket och man tröttnar. Jag har haft såna killar som skickat från morgon till kväll och till sist skrek jag rakt ut när telefonen pep och var på väg att kasta den i väggen. De personerna blev kortvariga i mitt liv, några månader sen åkte de ut och nej, det blev aldrig förhållande av det. Tanke på förhållande gav jag upp efter några veckor men det gick inte ens att vara vän med de pga att jag aldrig fick andas.
Att vara "bränd" är ett sådant där luddigt begrepp som kan betyda lite vad som helst.
Väldigt många kan känna sig brända för ganska lite. En del kan vara uppenbart försiktiga att gå in i nya relationer.
Men det kan också vara problem med vad man inom psykologin beskriver som anknytningsteori.
Är det lite det första alternativet så är det nog bara att ge lite tid. I det andra att jobba försiktigt med trygghet.
Men om det gått så lång så att man har svårt att knyta an, så är det värre. Där tror jag ni kommer behöva en terapeut som jobbar med både er två och din partner ensam. Inte ens säkert det går ändå.
Var inte tvärsäker på att han hör av sig om han vill för det kan lika gärna vara så att han vill men inte vågar. Min vågar knapt höra av sig till sin egna mamma ens för att hon är rädd för att störa och tränga sig på.
Pusha, men inte för hårt, är vad man måste göra med vissa.
Har du märkt att alla drar ganska snabbt?
En desperat person skickar dåliga vibbar, man börjar se bilder om kokande kastruller och kaniner....
Det är mycket olika signaler jag får från denna man. Så jag släpper det. Jag förtjänar bättre.
Vad menar du med olika signaler? Ger du redan upp?
Jag ger inte upp, jag backar. Det enda jag fått av honom är att han är kåt. Han är kåt på mig. Har egentligen inte fått några andra signaler alls.
jag tänker inte sitta här och vänta på någon som inte vet vad han vill ha.
Ja, då vill han ju bara utnyttja dig. Få sex och inte känna sig ensam, när det passar honom. Inte direkt samma ska som att bygga upp en äkta relation. Kan hända att du tyvärr bara är hans övergång.
Bra, stå på dig. Skulle inte heller ta sånt.
Jag tycker det är viktigt att man berättar vad man känner och tycker. Skickade sms idag till killen jag träffar att jag börjar få känslor. Det är bara självplågeri att gå runt och vänta på något som kanske inte ens finns.